Allt fler i Generation Z säger att de kan tänka sig att gifta sig med en AI. I podcasten AI+ diskuterar Viggo Cavling och hjärnforskaren Katarina Gospic vad som händer när tekniken börjar konkurrera med mänskliga relationer – och varför hjärnan kanske inte alls är byggd för det.
Kan man bli kär i en AI – och vad gör det med hjärnan
Utgångspunkten är en ny undersökning där två tusen unga vuxna i Generation Z tillfrågats om digitala relationer. Resultatet är minst sagt uppseendeväckande. Enligt studien kan 83 procent tänka sig att skapa en djup känslomässig relation med en AI-bot. Tre av fyra tror dessutom att en AI-partner i framtiden kan ersätta mänskligt sällskap. Fenomenet har till och med fått ett eget namn: AI-lationship.
För Katarina Gospic är utvecklingen både fascinerande och oroande.
”Jag tycker att det är väldigt sorgligt”, säger hon i podden och pekar på en enkel biologisk realitet: människans hjärna har i stort sett sett likadan ut i tiotusentals år. Den är byggd för relationer mellan människor, inte mellan människa och maskin.
Människor behöver friktion
I samtalet återkommer Gospic flera gånger till en sak som tekniken riskerar att sudda bort: friktion.
Mänskliga relationer är oförutsägbara. De kan vara jobbiga, komplexa och ibland rent av irriterande. Men just den friktionen är också det som gör att människor utvecklas.
En AI däremot är designad för att vara smidig, trevlig och anpassningsbar.
”AI blir väldigt mycket av det förväntade”, säger hon. ”Om allt är friktionsfritt utvecklas vi inte.”
Den där lilla osäkerheten som tidigare var en självklar del av vardagen – att någon är sen till ett möte, att en plan inte fungerar, att ett samtal tar en oväntad riktning – tränar hjärnan i att hantera stress och osäkerhet.
När den typen av situationer försvinner riskerar människor i stället att bli mer sårbara.
Det sensuella i ett möte
Viggo Cavling lyfter i podden en annan aspekt som tekniken har svårt att ersätta: det frivilliga i mänskliga relationer.
När två människor möts – i vänskap, kärlek eller affärer – finns alltid möjligheten att relationen tar slut. Det är just den osäkerheten som ger mötet dess energi.
”Det sensuella i ett mänskligt möte är att det är frivilligt”, säger Cavling. ”Du är inte programmerad att vara här.”
En AI är däremot alltid programmerad att vara kvar.
Det är en relation utan risk – men också utan djup.
Nästa tekniska revolution
Samtalet stannar dock inte vid digitala relationer. I podden diskuteras även nästa stora tekniksprång: kvantdatorer.
Till skillnad från vanliga datorer, som arbetar med ettor och nollor, kan kvantdatorer arbeta med flera tillstånd samtidigt. Resultatet är en beräkningskraft som i vissa fall är miljarder gånger större än dagens datorer.
Enligt Gospic kan en kvantdator lösa vissa problem på minuter som annars skulle ta längre tid än universums livslängd att räkna ut.
Det öppnar för enorma möjligheter – men också nya risker. Den dag kvantdatorer blir fullt kommersiella kan dagens kryptering bli värdelös.
Den dagen brukar kallas Q-dagen.
Människan i centrum
Trots alla tekniska genombrott återkommer podden till samma slutsats: tekniken förändras snabbt, men människan förändras långsamt.
Hjärnan som ska hantera AI, sociala medier och kvantdatorer är i grunden densamma som hos våra förfäder.
Frågan är därför inte bara vad tekniken kan göra.
Utan vad den gör med oss.
