Priset på olja har precis noterat sin största veckovisa uppgång sedan 1983 och oron sprider sig nu som en löpeld över världen.
Olja klättrar 20 procent till: "Historiens största störning i oljeutbudet"
Medan analytiker varnar för ransonering och en ”snara som dras åt” kring världsekonomin, finns det de som menar att de höga priserna kommer att medföra lösningen på krisen.
När oljehandeln öppnade på söndagkvällen rusade priset över 20 procent till och ett fat kostar nu över 110 dollar, skriver TT.
Det händer efter en dramatisk vecka för oljepriset. Terminerna på den amerikanska WTI-oljan har rusat med hela 36 procent till 91,20 dollar per fat och bränslepriserna är de högsta i USA sedan Trump tog tillbaka makten över Vita huset.
Samtidigt varnar Qatars energiminister för att det pågående Irankriget kan driva upp priset till 150 dollar.
För svenska konsumenter är effekten omedelbar. Vid pumpen har bensinpriset redan klättrat, och når oljan 100 dollar spås litern kosta uppåt 18 kronor. Men det är inte priset i sig som skrämmer experterna mest.
Som Daniel Yergin konstaterar till Fortune: omfattningen av denna kris beror helt på hur länge störningarna i Mellanöstern varar.
Utbudschock utan motstycke
Energiveteranen Daniel Yergin, vice ordförande för S&P Global, menar att vi nu ser konturerna av ett mardrömsscenario. Enligt honom står den globala marknaden inför den största störningen i oljeutbudet som någonsin skådats, vilket riskerar att lamslå världshandeln.
Daniel Yergin understryker i Fortune att omfattningen av krisen helt beror på hur utdragna störningarna i Mellanöstern blir. Han pekar på att osäkerheten kring sjöfarten och de logistiska utmaningarna med att skydda tankfartyg skapar en instabilitet som marknaden aldrig tidigare behövt prissätta.
En snara kring ekonomin
Christian Kopfer, råvaruanalytiker, tecknar en dyster bild av läget för TT. Världens lager dräneras för varje dag som går när Hormuz är blockerat. Han pekar på att världen konsumerar omkring 100 miljoner fat per dag, medan produktionen nu haltar på 80 miljoner fat.
”Det kommer inte att sluta bra om vi får en situation där vi behöver ransonera olja”, varnar Christian Kopfer. Han beskriver situationen som en eskalering där flaskhalsen i Hormuzsundet, där en femtedel av världens olja passerar, fungerar som en snara kring världsekonomin.
För ett exportberoende land som Sverige är detta kritiskt. Leveranskedjorna är djupt rotade i oljeekonomin, och ett ökat inflationstryck utmanar prognosen som tidigare pekade på sänkta räntor.
Chefekonom Ulf Andersson på DNB Carnegie är mindre orolig för ekonomin. Förra veckan menade han att den politiska risken väger tyngre än den ekonomiska, och att framtiden för svensk ekonomi såg fortsatt ljus ut även i detta besynnerliga läge.
Carters bortglömda läxa
Men mitt i det mörka scenariot finns en alternativ linje. Historien visar att tidigare oljechocker har hanterats framgångsrikt genom att låta marknadskrafterna verka, snarare än att försöka dölja smärtan med subventioner.
Analytikern Andy Mayer menar att vi bör dra lärdom av hur Jimmy Carter och Ronald Reagan hanterade krisen 1979. Genom att fasa ut prisregleringar tvingades konsumenter och producenter till en dynamisk respons, rapporterar Oilprice.com.
”Det tillät konsumenter och producenter att svara dynamiskt på högre priser genom ransonering och investeringar i nya resurser”, konstaterar Andy Mayer. Det var just denna prispress som en gång i tiden födde den bränslesnåla japanska bilindustrin och banade väg för den norska nordsjöoljan.
Vägen ur krisen
Även om drönarattacker mot Qatars Ras Laffan-komplex har fått gaspriserna i EU att rusa med upp till 70 procent, finns det ljuspunkter. Till skillnad från 70-talet finns det i dag pipelines genom Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som kan avlasta sjöfarten.
För att säkra sig mot framtida chocker krävs dock ett strategiskt skifte. Andy Mayer understryker vikten av att uppmuntra inhemska investeringar, såsom fracking och avreglerad kärnkraft, snarare än att förlita sig på opålitliga förnybara källor som kräver dubbla system.
”Den bästa koldioxidsnåla lösningen är kärnkraft”, menar han och pekar på att marknaden måste ges utrymme att leverera långsiktiga lösningar. Om makthavarna vågar låta prismekanismen arbeta, kan den nuvarande krisen – precis som på 80-talet – bli startskottet för en ny era av energieffektivitet.
Om historien lär oss något är det att marknadens förmåga att ställa om är underskattad.
