Kan det finnas en fördel med att vara trögrörlig och konsensusbaserad? Ja, åtminstone enligt tidskriften The Economist.
EU hyllas – för sina långsamma beslut
Att vi lever i en tid präglad av ökande geopolitisk oro kan inte ha undgått någon.
Under de senaste åren har också Europa fått mycket skäll för att vara både trögrörligt och tandlöst.
Men när nu osäkerheten ytterligare ökar framhålls – och hyllas – Europa som en stabil aktör i internationell politik, skriver The Economist.
Osäkert på många håll
Kriget i Ukraina, där Vladimir Putins Ryssland har försökt ta kontroll över sitt grannland, är ett tydligt exempel på den turbulenta säkerhetssituationen.
Även andra internationella relationer präglas av ökade spänningar i Mellanöstern och rivalitet mellan flera stormakter.
Situationen mellan Kina och Taiwan samt konflikter mellan kärnvapenstater i andra delar av världen är ytterligare exempel på osäkerheten.
I denna miljö beskrivs Europa ofta som en mer försiktig och regelstyrd aktör.
Har ofta krävts konsensus
Länder inom EU har under lång tid försökt bygga sin utrikespolitik kring internationella regler, diplomati och multilateralt samarbete.
Fokus har bland annat legat på klimatfrågor, frihandel, humanitärt bistånd och respekt för internationell rätt.
Kritiker menar dock att Europas beslutsprocesser ofta är långsamma och komplicerade. Eftersom politiska beslut i många fall kräver enighet mellan medlemsstaterna kan förhandlingar dra ut på tiden.
EU:s system innebär att flera nationella regeringar och institutioner behöver nå en gemensam ståndpunkt innan större beslut fattas.
Inte perfekt
Samtidigt lyfts denna långsamhet ibland fram som en styrka. Genom omfattande förhandlingar och arbetsgrupper skapas ofta bredare stöd för beslut när de väl fattas.
Den typen av processer kan bidra till mer stabila och förutsägbara politiska linjer, i kontrast till mer snabba och oförutsägbara beslut i vissa andra länder.
Men Europa är förstås inte heller perfekt. Länder i regionen har exempelvis fortsatt exportera vapen till kontroversiella regimer och länge varit beroende av rysk energi.
Historiska erfarenheter av kolonialism och långsamma reaktioner i tidigare konflikter, som krigen på Balkan under 1990-talet, används också som exempel på regionens begränsningar.
Läs mer: Maktkamp på Teslas jättefabrik – facket försöker ta kontroll. Dagens PS
