Grand Hôtel är inte bara en adress. Det är en maktfaktor med utsikt över Strömmen. När vd Pia Djupmark kliver in i studion är det med nästan 40 års branscherfarenhet i ryggen och tolv år på posten som högsta chef för Sveriges mest mytomspunna hotell.
För Djupmark handlar det inte om kristallkronor eller diskret bugande concierger. Även om de är på plats på Blasieholmen mittemot Stockholms slott varje dag. Det är enklare än så – och svårare. Att känna sig sedd. Att få vara sig själv. Att det man behöver finns där. Och om det inte finns, så ordnas det.
Det låter självklart. Det är det inte.
Grand är scenen där näringslivet, politiken och kapitalet passerar revy. En middag i restaurangen kan följas av ett spontant möte i Cadierbaren med några av landets tyngsta makthavare. Men vilka som bor där talar hon inte om. Diskretion är hårdvaluta.
Att hotellet haft gäster som Barack Obama när han var president och efteråt är känt. Säkerhetsapparaten bakom kulisserna är mindre synlig, men konstant. Egen säkerhetsavdelning och samarbete med externa aktörer dygnet runt. Lyx kräver kontroll.
Kungen bor tvärs över vattnet. Hans gäster bor här. (Foto: Pressbild)
Museum eller motor?
Grand Hôtel öppnade 1874. Då var vattentoalett en sensation och att byta lakan mellan gäster en innovation.
I dag talar vi om 600 till 700 toaletter. Allt fler är högteknologiska varianter som spolar och duschar med japansk precision. En symbol för hur hotellet balanserar historia med framtid.
Djupmark är tydlig: Grand är inget museum. Arvet ska förvaltas, men positionen måste förtjänas varje dag. Det betyder investeringar i teknik, hållbarhet, design och värdskap. Att stå still är det snabbaste sättet att bli irrelevant.
Att hon sitter i samma arbetsrum som den legendariska direktrisen Wilhelmina Skogh gör historien påtaglig. Boken om Skogh har lockat bokcirklar och historieintresserade till vinterträdgården. Men hotellverksamheten pågår samtidigt, obekymrat om nostalgiska blickar.
En detalj Djupmark själv lyfter är avståndet mellan borden i Cadierbaren. Där pressas inte in maximalt antal gäster per kvadratmeter. Man sitter inte armbåge mot armbåge. Det finns utrymme att prata ostört.
I en tid när många restauranger optimerar varje centimeter är det nästan radikalt.
Samtidigt är mixen bred. Näringslivstoppar samsas med turister, brevbärare och barnfamiljer. Alla behandlas lika. Det är, enligt Djupmark, kärnan i värdskapet.
Grand är lika mycket scen som hotell – här uppträder både pengar och personlighet. (Foto: Pressbild)
Från materiellt till emotionellt
Lyx har förskjutits. Från saker till upplevelser. Från statusmarkörer till känslor.
Djupmark ser hur gäster bokar större sviter, stannar längre och prioriterar spa, gastronomi och egentid. Klockorna må vara dyra, men de ligger kvar hemma. Tid är den nya bristvaran. När man väl unnar sig får det kosta.
Själv föredrar hon inte den största sviten, utan hörnsviterna mot staden. Tryggheten i hörnet slår maximal kvadratmeter.
Det säger något om hennes ledarskap. Lyx behöver inte vara störst. Men den måste vara genomtänkt.
Grand Hôtel är därmed mer än ett hotell. Det är en institution som överlevt industrialisering, världskrig, finanskriser och digital revolution. Frågan är inte om det är ett museum. Frågan är hur länge det fortsätter vara en maktscen i realtid