Fondsparare förlorar avkastning – trots rätt fondval

Stora kursrörelser utlöser panikhandel

Fonder med högst volatilitet i kapitalflöden, ett mått på hur mycket investerare handlar, visade ett gap på 1,8 procentenheter årligen. Fonder där spararna var mer stillsamma landade på 0,8 procentenheter.

”Alla beteenden behöver någon sorts signal på att du kan agera. Kursrörelser är en av de mest centrala triggers för privatsparare. Man kan se dem i sin app och man kan läsa om dem på finanstwitter eller i affärspressen. Då blir det svårt att låta bli”, säger Laninge.

Fonder som avvek mest från sitt jämförelseindex hade samtidigt ett gap på 1,6 procentenheter, jämfört med 0,9 procentenheter för fonder som höll sig närmare index.

Stress tvingar fram dåliga beslut

Laninge pekar på flera psykologiska mekanismer bakom resultaten. En central faktor är ”action bias” – människors benägenhet att agera när de känner stress eller oro.

”Det kan triggas av fomo, att något händer, men också av ras – då vill vi människor agera för att bli av med den jobbiga känslan. Vi vill vara handlingskraftiga”, förklarar han.

En annan mekanism är Dunning-Kruger-effekten.

”När man börjar hålla på med ett område börjar man snabbt känna sig som ett proffs, medan de facto proffsen känner sig mer som nybörjare”, säger Laninge.

Branschen tjänar på aktivitet

Laninge riktar också skarp kritik mot finansbranschen.

”Det är väldigt få aktörer som inte har tagit tillfället i akt att göra privatsparare till daytraders. Titta på USA, deras moderna investeringsappar blir mer och mer lika sportspel”, säger han.

Sparpsykologen nämner Robinhood som exempel på en affärsmodell där företaget tjänar mer ju fler transaktioner kunderna gör. Även courtage fungerar på samma sätt.

”Om jag ska vara cynisk finns det en väldigt stor del av finansbranschens som inte har så stort intresse av att berätta för sina kunder att man på storgruppsnivå presterar sämre än om man bara följer det globala världsindexet”, säger Laninge.

Detta fungerar bäst

De enda fondsparare som nästan helt undgick fällan var investerare i allokeringsfonder – färdiga portföljer som automatiskt balanserar mellan aktier och räntor.

Dessa sparare fångade 97 procent av fondernas avkastning – med ett gap på bara 0,1 procentenheter per år.

I motsatt ända hamnade obligations- och kommunobligationsfonder, där investerare bara fick med sig hälften av avkastningen.

Laninges råd till den som känner igen sig är tydligt: låt 90 procent av det långsiktiga sparandet spegla det globala indexet så brett som möjligt.

Om aktier är en hobby ska det vara 5-10 procent av kapitalet – inte hela portföljen.