Veckans dagbok börjar i bakfylla och mindervärdeskomplex vid ett krogbord fullt av medieprofiler och eliten, och slutar med alpvyer, applåder och politiska analyser över sena middagar. Däremellan: skidbackar som inte vill Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling väl, hotell med Michelinambitioner och en påminnelse om hur snabbt man kan gå från att känna sig minst i rummet till att tro att man äger det.
En vecka med eliten – och varför jag kände mig minst i rummet
Det här är en dagbok och åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Vaknar bakfull med ångest. Öl med en whiskypinne är en usel idé. Jag är inte Harry Schein och kommer aldrig att bli en dryg sosse med komplex. Men igår kväll hamnade jag vid samma krogbord som giganter på Sveriges Radio (Roger Wilson), Dagens Nyheter (Patrik Lundberg) och Sveriges Television (Alex Letic), och då växer underdogen från Oxie i mig ut till en varulv. Jag som stora delar av mitt yrkesliv valt mindre arbetsplatser och tidningar med låg upplaga och få läsare känner mig underlägsen. För att ni ska förstå: när kontinentalplattorna i medierna möts och man själv står på en liten ö mitt i havet, då känner man sig obetydlig.
Medicinen mot denna sjukdom heter inte alkohol, det är snarare bensin på elden, men ibland gör man precis det man inte borde göra.
Jag hann även hälsa på PG Nilsson och reta honom för att han på Linkedin presenterar sig som deltidspensionär. Jag föreslog att han skulle flytta till Rivieran som Tore Wretman. Ytterst dumt av mig.
Dock var det kul att se PG:s mångårige medarbetare Stefan Lindström. Han är, vad jag förstår, barchef på Riche Fenix. Saknar honom på stora Riche. Även om Elis gör ett strålande jobb som hans efterträdare.
På eftermiddagen på Stockholm Waterfront ser jag och min yngsta son Alex och Sigge. Den senare har ett parti som bygger ett avsnitt i showen lite på min gamla tes: att för att nå en femma i betyg måste man riskera att det blir en etta. Genialitet kräver att man riskerar att förlora allt.
Alex tackar mig för mitt bidrag och jag får på hans uppmaning en liten applåd av publiken. Han botar på detta sätt min ångest och det kommer jag att vara honom evigt tacksam för.
Nu känner jag mig som en femma igen, och ni vet hur självbedrägeriet ser ut.
Måndag
Vaknar klockan 04 och stiger på Swiss Airs Airbus 320 Neo på Arlanda 06.05. Eftersom jag går genom min egen smitväg på Arlanda spar jag minst tio minuters promenad. Det är fan skandal att en massa människor ska offra viktiga minuters morgonsömn för att ett statligt bolag (Swedavia) ska försöka lura landets resenärer att köpa överprisat godis och elektronik. Jag ska anmäla ordet taxfree till ARN när jag är tillbaka i Sverige.
Tågresan genom Schweiz är sagolikt vacker. Det är andra gången jag besöker Grindelwald. J.K. Rowling brukade semestra här och följaktligen blev det en minnesvärd person i romanerna om Harry Potter. Tåget letar sig upp mot toppen och känns som en förlaga till Hogwarts Express.
Banan började byggas redan på 1800-talet och blev klar vid 1900-talets gryning. Staden med 3 900 invånare är en av Europas största turistattraktioner. Det kommer över fyra miljoner besökare per år. Det är alltså fler än till Disneyland i Paris. Hela byn känns som något i en Disneyfilm eller en James Bond-film. Eller en Bollywoodfilm, ja det har spelats in en sådan här för länge sedan och sedan dess kommer indierna hit.
På senare år har även Sydkorea spelat in en serie som handlar om en soldat från Nordkorea som hoppar av och blir kompis med en person från Sydkorea. Exakt varför Netflix valde att spela in detta drama här är oklart, men sedan dess är även koreaner en viktig turistgrupp.
Vi bor på Fiescherblick, ett hotell som ägs av en dansk-schweizisk familj. De driver verksamheten i femte generationen. Vårt hotell är deras fina boutiquehotell med en Guide Michelin-restaurang i bottenplan.
Bredvid detta hotell finns föräldrarnas verksamhet som är trestjärnig. Mitt över gatan driver familjen även ett danskt bageri där jag köper en god baguette och något som kan liknas vid en kanelbulle. 70 procent av hotellen i Grindelwald drivs av familjer sedan generationer. Nu sker ett skifte när ett yngre gäng tar över. Det mossiga åker sakta ut och in kommer design och fine dining.
Tisdag
Gänget på denna pressresa är en liten grupp om fem. Det är ett danskt par som träffades i tv-programmet Bachelor. De har hållit ihop i fyra år efter att den sista rosen delades ut.
Det är en dansk tjej från sajten Rejsespejder som hjälper danskar att hitta billiga resor och får en liten kickback. Det är lite oklart vad hon gör här i Schweiz eftersom det inte finns några billiga resor till detta vackra land.
Sen är det min nya bästis Alex Olin som driver ett nystartat resemagasin med det logiska namnet Resenären. Han drev tidigare en Bollywood-biograf i Limhamn i min gamla hemstad Malmö. Vi har ett gäng gemensamma vänner.
Alex jobbar även med ett finansbolag i Stockholm och ja, han är självklart en rollfigur i min nästa roman.
Alex berättar hela tiden roliga historier om när han liftar med romer till Malmö och vad som händer när man tipsar polisen om pågående utpressning. Det går inte att göra anonymt. Alex har också skapat nyhetssajten med det geniala namnet Dolda nyheter, är pianolärare och har läst in ljudböcker.
Ni fattar, man kan bara älska en man med dessa egenskaper och erfarenheter.
Snart ska jag och Alex starta en ny tidning, arrangera resor och en massa andra roliga saker. Alex måste dock flytta hem från Cypern först.
Vår by är omgiven av höga berg och vi tar liften upp till 3 200 meters höjd. Strålande sol, underbar, ren luft, perfekt klarblå himmel med tunna vita dunbolstermoln. Följaktligen perfekt väder för skidåkning.
Men berget är för brant för mig och jag hasar ner för backen på rumpan samtidigt som folk skriker att det jag håller på med är livsfarligt.
Tack, jag vet.
Ska aldrig mer åka utför. Det är inte värdigt en man i min ålder. Värdig är däremot min bratwurst med rösti som jag får på restaurangen med en magisk utsikt över bergen.
Jag överdriver inte när jag säger att det är en av världens vackraste platser.
Åker lift ner till byn och producerar ett gäng artiklar innan det är dags för middag på stans enda japanska restaurang Umami. Min sashimi special får tre plus.
Onsdag
Idag ska vi upp på motsatt sida av berget till Jungfrau. Här har de byggt världens dyraste och modernaste linbana: Eiger Express. I varje gondol finns det plats för 30 personer och avståndet mellan stolparna är ungefär en kilometer. Högst upp på drygt 3 500 meter finns det en väderstation och en utsiktsplats.
På toppen blåser det 85 meter per sekund. Framför oss ligger en väldig glaciär som kryper med 25 centimeter per år. Tanken är att vi ska åka kälke ner, men det blåser så mycket att stationen måste tömmas på turister.
Väl nere på marken går jag tillbaka till hotellet och producerar ett gäng artiklar. De andra äter lunch på Terminalen och därefter har vinden bedarrat så mycket att det blir en tur på kälken. Själv äter jag lunch på en pizzeria och sedan hänger jag i det lilla spat med en varm pool och en ännu varmare bastu.
Enligt reglerna ska alla, män och kvinnor, vara nakna. Men det är ingen som bryr sig om reglerna. Skönt.
Torsdag
Tar tåget tillbaka till Zürich och skriver dessa rader på planet tillbaka till Stockholm. Lyssnar på Vallnor och PM som analyserar Simona Mohamssons kram med Jimmie Åkesson. De är förstås nöjda.
Lyssnar även på Sam Fender. Få artister gör mig lika lycklig.
Torsdag kväll
Sitter ner och tittar på Bo Kaspers 35-årskalas. Det sker på Göta Lejon på Södermalm. Bosse förklarar att han tycker det är skönt att ta tuben till jobbet. Det är skämtnivån på mellansnacket.
Musiken däremot är fantastisk. Begåvade musiker spelar extremt vacker musik, låtar som jag kan alla textraderna i. Det är två timmar god underhållning, men det är lite trist att sitta ner och lyssna. Jag vill dansa och hoppa som jag gjorde när jag såg bandet på KB i Malmö på nittiotalet. Men det skulle jag förstås inte orka, följaktligen sitter jag ner.
Fredag
Lämnar tillbaka bilen. Jag kommer att sakna Porsche Panamera, den absolut bästa bilen jag någonsin kört. Utvecklar detta i en Viggo testar snart.
Firar fina Henrik von Sydow på Grodan i Operahuset på kvällen. Han fyller 50 år. Det var ett tag sedan jag rundade detta hörn. Hans söner håller roliga tal och vi i publiken applåderar. Claes de Faire är förstås toastmaster.
Jag pratar en stund med Moderaternas kommunikationschef Martin Borgs. Min plan är att göra comeback som politisk reporter och skriva om glappet i svensk politik.
Det finns en grupp som är besatt av politik och lyssnar på alla poddar.
Och så finns stora grupper som inte bryr sig alls. Kvinnor har zoomat ut, de har tröttnat på nyheter.
Killar som bara hänger på TikTok och Whatsapp. De har tröttnat på nyheter som inte styrker dem medhårs
Hur ska Borgs och de andra få in dessa grupper? Detta är det verkliga dramat som sker bakom Simonas byte av kramkompis. Bäst i klassen när det gäller killar är Jimmie. Bäst i klassen när det gäller tjejer är Magda.
Var femte väljare är osäker enligt mätningarna och i många fall ointresserade. Det är denna grupp som bestämmer nästa statsminister.
Jag och min älskade Anna avslutar kvällen på nyöppnade G.A.T. på Gustav Adolfs torg med två utmärkta drinkar. Bartenderns hantverk är i världsklass. Miljön är anrik utan att vara det minsta tråkig.
Lördag
Hänger hemma i Sköndal. Tvättar och städar. Om högst fem år kommer en robot att göra detta.
