I åratal har Xi Jinping försökt göra Kina allt mindre sårbart i energifrågor. Det kommer nu mycket väl till pass efter den senaste tidens oroligheter.
Energikris i världen – då är Kina en vinnare
Kriget i Iran och störningarna i Hormuzsundet har skapat en global energikris. Men den slår olika hårt mot olika länder.
Här sticker Kina ut genom att man står relativt väl rustat.
Bakom motståndskraften ligger en långsiktig strategi som betonar självförsörjning och minskat beroende av enskilda leverantörer.
Liten exponering
Redan för flera år sedan signalerade president Xi Jinping att energiförsörjning skulle behandlas som en nationell säkerhetsfråga, skriver The Economist.
Sedan dess har landet arbetat systematiskt för att sprida sina importkällor, bygga upp reserver och utveckla alternativa energislag.
Trots att Kina är världens största oljeimportör är exponeringen mot Iran begränsad.
Byggt upp stora reserver
Iransk olja utgör en mindre del av den totala importen, och leveranserna kompletteras av inköp från andra regioner, inklusive Ryssland.
Samtidigt passerar en betydande andel av importen genom Hormuzsundet, vilket innebär att störningar där fortfarande påverkar landet.
För att hantera sådana risker har Kina byggt upp omfattande strategiska reserver som kan täcka flera månaders efterfrågan, skriver Financial Times.
Inte helt självförsörjande
Landet har också intensifierat investeringarna i förnybar energi, inte enbart av klimatskäl utan för att stärka den energipolitiska självständigheten.
Kol spelar fortfarande en central roll i energimixen och står för en stor del av elproduktionen. Tillsammans med olja, gas och förnybart bildar detta ett diversifierat system som minskar sårbarheten vid externa chocker.
Den kinesiska modellen handlar dock inte om fullständig självförsörjning. I stället bygger strategin på att kombinera inhemsk produktion med ett brett nätverk av internationella leverantörer.
På så sätt kan landet hantera avbrott utan att drabbas av allvarliga konsekvenser.
Vuxit fram under decennier
Denna syn på ekonomisk säkerhet har vuxit fram under flera decennier och har förstärkts av erfarenheter från handelskonflikter, pandemin och nu kriget i Iran.
Resultatet är en politik där redundans och kontroll prioriteras, även om det innebär högre kostnader, menar experter.
Krisen visar också att Kina ser energirelationer i pragmatiska snarare än ideologiska termer.
Samarbeten baseras på tillgång och behov snarare än allianser, vilket ger flexibilitet men också skapar ett mer distanserat internationellt samspel.
Läs mer: Ryskt gasfartyg driver fritt i Medelhavet: ”Allvarlig risk”. Dagens PS
