Det nya piratkriget: Skivbolagen har bytt sida

Skivbolagen har bytt sida

De tre stora skivbolagen, ”The Big Three”, var en gång upphovsrättens förkämpar. De arbetar nu aktivt för att samarbeta med, eller till och med ta ägandeskap över, populära AI-modeller.

Målet är att kontrollera marknaden och säkra framtida intäkter, men det skapar en uppenbar risk för monopol där artisterna hamnar i kläm.

Universal Music Group (UMG) och Warner Music Group (WMG) har nyligen slutit fred med AI-tjänster som Udio och Suno. De företag som de nyss stämde för upphovsrättsintrång blir deras affärspartners, enligt The Guardian.

Elin Kanhov, forskare på KTH inom musik & AI, delger sin bild utifrån forskningsläget, summerat av Jenny Björk på Nordic Music Tech:

”AI-musikplattformarna som lanseras utnyttjar ett musikekonomiskt system där strömningar och digital närvaro genererar intäkter. Det gör det svårare för mindre kända artister och kreatörer att samsas om ett redan begränsade utrymme.

Hon reflekterar även kring frågor om vad en kreativ praktik innebär när fler och fler steg i musikskapande kan automatiseras med hjälp av AI; vad en demokratisering av musik egentligen betyder, och vilka som har makten över den diskursen; och hur människor framöver kommer att förhålla sig till frågor om autencitet och musikalisk kreativitet.”

Vem äger rösten?

Frågan om ersättning är brännhet. Idag finns ingen etablerad global standard för hur upphovsrättsinnehavare ska kompenseras när deras musik används för att träna AI-modeller.

”De traditionella modellerna är obefintliga och otillräckliga”, konstaterar Jenny Björk.

I Norden tas dock banbrytande steg. STIM lanserade nyligen ett kollektivt licensramverk för AI – världens första i sitt slag. Det är en modell som tvingar AI-bolag som vill verka legitimt att betala kreatörerna genom nya licensstrukturer. Men frågan kvarstår: räcker det för att skydda en artists unika identitet?

Musikjuristen Eva Karman Reinholt har ställt den retoriska frågan hur AI-bolag kan tillåtas använda en artists varumärke och identitet utan tillåtelse, när varumärkeslagen är så strikt på alla andra områden.

”Frankensteins monster” av melodier

Oron bland musiker är påtaglig. AI beskrivs av vissa som ett ”Frankensteins monster” av melodier, en teknik som absorberar allt kreativt skapande för att sedan ersätta det med ändlös, maskingenererad slop.

Siffrorna är svindlande: på plattformen Deezer laddas det upp omkring 20 000 helt AI-genererade låtar – varje dag, enligt Business Insider. Det motsvarar nästan en femtedel av allt nytt innehåll. För en mänsklig artist innebär det en ojämn kamp om lyssnarnas öron.

Medan skivbolagschefer som Robert Kyncl på WMG talar lyriskt om en ”demokratisering av musikskapandet”, ser artister som Catherine Anne Davies (The Anchoress) en dystopisk framtid.

Hon menar att de flesta musiker inte ens vill att deras verk ska användas som träningsdata.

Musikindustrin har valt sin väg: att ”framtidssäkra” sig genom partnerskap snarare än rättstvister. Men för artisterna har kampen om deras röst, deras stil och deras försörjning bara börjat.