Konstbråk i Malmö, dålig service på Sturehof och en lunch på världens ondaste företag. Viggos dagbok rör sig mellan Skånes krogar och maktens korridorer i Stockholm under en novembervecka när Hammarby vinner, statsministrar faller och Jimmie Åkesson släpper en politisk bomb.
Viggos dagbok: Rasism i Malmö, världens ondaste företag och politiskt kaos i Stockholm
Lördag
Checkar in på Moment Hotels i Malmö, även känt som IKEA-hotellet eftersom alla möbler kommer från den småländska möbeltillverkaren. Lunch på älskade Konsthallen och sedan går vi och tittar på Malmös just nu omdebatterade konstverk. Antirasismstenen i Jesusparken. Den är en hälsning till Arbetets ära några kvarter bort på Möllevångstorget. Men i stället för nakna arbetare är det ett gäng kopparstavar som håller upp ett granitblock. Under dessa finns historier om rasism i Malmö nedtecknade i marken. Värst var det när serieskytten Peter Mangs härjade i stan och sköt mot människor med mörkt hår, utan någon annan ledning än deras utseende och eventuella ursprung.
Ett konstverk som ska motverka rasism är… komplicerat. För mig är hela poängen med konst att den inte behöver ha någon uppgift. Den har en fri roll och ska vara mer poetisk i sitt anslag. Men debatt har det blivit i lokaltidningen och då kanske ändå ett syfte är uppnått.
På kvällen sitter vi i baren och äter middag på mitt numera älskade Sture på Adelgatan, mittemot Hotell Tunneln där både Beatles och Rolling Stones bott när banden var heta. Nu är det Sture som är hett och fullsatt. Krögaren David Kallos har nyligen varit i Stockholm och besökte då sin namne Sturehof, där han fick sämsta tänkbara service. Allt blev fel, både vad gäller mat och viner.
Så blir det inte på Sture. Okej att de italienska ostronen är små, men de har fin smak. Min köttbit är kanske lite biffig, men i förhållande till priset ska jag inte klaga. Jim äter abborre och Anna får ett gäng havskräftor som hon inte kan klaga på. Som gammal servitris på Sturehof har hon svårt att acceptera att Stockholms bästa krog inte levererar, men alla kan göra misstag.
Viggos dagbok: Krogskvaller, AI-miljardärer och politiskt höstlov
Viggos dagbok: Jag äter mig genom höstlovsveckan, skvallrar på Riche, jagar AI-miljardärer till nästa roman och ser riksdagen
Söndag
Malmö tar emot Hammarby och stan går man ur huse för att heja på sitt lag. Stämningen före matchen är magisk i ett Malmö täckt av grå, regntunga skyar. När matchen väl rullar igång lyckas Malmö nicka in bollen i mål redan efter sju minuter, men sedan börjar plågan.
Efter paus gör Hammarby två mål och bortasektionen exploderar av glädje. Mitt älskade lag har inte mycket att säga till om och spelarna gör horribla misstag, men tack vare en lysande målvakt blir blodbadet inte större.
På kvällen äter vi på Basta. Mixen av gäster är sanslös. Asiatiska tjejgäng, arabiska familjer, pensionärer och Tinderpar. Det är sällan Malmös befolkning blandas på detta sätt på samma krog. De enda som saknas är förstås stadens hipsters, men de skulle väl hellre vaska en flaska naturvin än gå hit.
Måndag
Nu är det november på allvar. Snälltåget segar sig upp mot Stockholm och ännu segare är nätet i vagn 14. Försöker jobba, men det går långsamt. Anna stickar. Det går lika snabbt som alltid.
Vi bokar in en resa med safari i Afrika med Ving. Vi ska färdas i Karen Blixens fotspår. Nu får jag alltså en perfekt anledning att läsa böckerna. Parallellt ska jag läsa Hemingway som snuvade Karen på hennes Nobelpris.
Intervjuar Anna Spjuth klockan 15.04. Hon är numera på WorldHotels. Det är säkert tredje gången jag intervjuar henne. Hon har tidigare varit på både Scandic och Strawberry, men nu är hon alltså hos de oberoende hotellägarna.
Tisdag
Hänger med entreprenören Fredrik Holmén på Riche. Han ska starta ett nytt AI-bolag och när jag hör om detta blir jag sugen på att också starta ett, men vet att jag inte ska.
Gör research inför nästa bok. Sedan cyklar jag till riksdagen och kommer rakt in i den pågående pressträffen i gången utanför plenisalen. Får se Magdalena Anderssons spända leende när hon svarar på reportrarnas frågor. Det skiljer sig radikalt från Elisabeth Thand Ringqvists belåtna leende när hon poserar framför glasdörrarna in till kammaren.
Det är inte alla politiker som får vara med om en statsministeromröstning. Hon faller förstås, men har ändå inte gett upp mitten.
90 minuter senare kommer Ulf Kristersson gående med lätta steg men ändå tung min. Hinner skriva två krönikor, här och här, innan jag hojjar hem till Sköndal.
Onsdag
Tillbringar en lunch på världens ondaste företag, Amazon. Maten är väldigt äcklig, speciellt den veganska. Men jag får träffa den nordiska chefen i hissen och hon är förstås väldigt trevlig. Får ihop denna artikel.
På kvällen är det releaseparty för min kompis Leone Miltons bok om Jehovas vittnen. Vi är på det mysiga förlaget Lind & Co, i det vackraste kontoret jag sett på många år, på Blasieholmen. Ser fram emot att läsa Ida Halonen Bomban och Leone Miltons ”Berätta inte för någon”.
Mellan dessa två hinner jag och Anna med två glas vin på Batard, Stureplans mest sofistikerade vinbar. Träffar en gammal bekant från Pildammsskolan som älskar Bank Hotel och Batard. Den sortens lyx finns ännu inte i min gamla hemstad. Men kanske i framtiden.
Torsdag
Spelar in podcast med Claes de Faire. Han är på sitt allra mest Viggo-kritiska humör. Vi gör detta vid Slussen, på det nya torget mellan Gamla stan och Södermalm, framför Agrikultur och Slussporten.
Sedan äter jag och Jan Berkö lunch på Brasserie Astrid. Det är väldigt fin stämning och dagens rätt gör jobbet, speciellt med tanke på det sympatiska priset på 175 kronor.
På vägen till Kungsgatan ser jag både Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson. Bägge har solsken i blicken. Hämtar ut en mikrovågsugn på Elgiganten och åker kommunalt hem.
Fredag
Jimmie Åkesson släpper bomben i Sölvesborg. Han lovar att släppa fram den gamla alliansen utan krav på ministerposter. (Nu förstår jag varför Ulf och Elisabeth var så glada i går.)
Den tårtbiten måste väl ändå Elisabeth Thand Ringqvist svälja. Okej, hälften av hennes väljare, kvinnorna som aldrig tittar på Aktuellt, kommer att försvinna initialt. Men några av dem kommer väl tillbaka om fyra år.
Ger bort mitt stambord på Riche till Claes Bahri och Christer Lidman och hänger i stället i baren med Breakits smarta AI-reporter Emil Widhagen. Det är alltid bra att byta miljö då och då.
Han släpper lös Ida Gabrielsson – nu skakar regeringsbygget
DN:s stjärnreporter Björn af Kleen har fått Ida Gabrielsson att tala ur skägget om Centern och dess företrädare. Magdalena Andersson
