Viggos dagbok: Krogskvaller, AI-miljardärer och politiskt höstlov

Söndag

Får en guidad tur av Stockholms bästa guide, Christian Gradholt, mer känd som Stockholms historia på Instagram. Ämnet är 1866, ett av de mest dramatiska åren i vår huvudstads moderna historia.

Christian är en guide i världsklass och detta kommer inte att bli min sista tur i hans fotspår. Han visar platsen vid Brunkebergstorg där huset som en gång rymde världens första gym låg. Huset är förstås rivet, men vi vet var det fanns.

De svenska muskelmaskinerna återfanns även i gymmet på Titanic. Träning och hygien var på modet redan då.

Vi avrundar med kyckling och hamburgare på Riche.

Stormen river i träden i Kungsträdgården. Hösten är här.

Därför borde C, S och SD bilda regering tillsammans

Ostron i Östermalmshallen, Ernst Kirchsteiger, Malena Ivarsson och en tanke som vägrar släppa: C, S och SD helt enkelt bilda regering .

Måndag

Äter lunch med Petter, som är vår chefstekniker på Rlvnc, bolaget som äger sajten du just nu läser. Han bekräftar bilden som framkommer i tv-programmet ”Mauri möter Sveriges yngsta miljardär”, god för 15 miljarder. De unga männen bakom datorerna är autistiska nördar, mer intresserade av kod än av att äta lunch på Kung Carl.

Det är ett researchsamtal inför min nästa Stureplansroman med arbetsnamnet ”En rutten jävla tjuv på Stureplan”.

På Hotel Kung Carl serveras en väldigt god lax.

Elisabeth Thand Ringqvist meddelar talman Andreas Norlén att hennes mittenregering saknar stöd i riksdagen. Hon har enligt en uppgift inte utfört uppdraget som statsministerkandidat utan som en sorts konsult. Vad är detta för trams?

Det är provocerande att ingen i vårt parlament driver processen att bilda en regering. Våra ledamöter får betalt för att arbeta 365 dagar om året. Att de nu är på höstlov är ett skämt.

Tisdag

Skvallerlunch med Gabriel Mellqvist vid bord 14 på Riche. Vi är rörande överens om att Access höstfest förra veckan var ett lysande kalas.

Gabbe beställer in en alkoholfri dry martini. Alkoholfria drinkar är ungefär lika upphetsande som att ligga med kondom, men Gabbe sippar på sin drink som om allt vore som det ska.

Pratar även en stund med min advokat Monique Wadsted och en medlem i Judiska centralrådet.

På kvällen har min älskade hustru gjort kantarellsoppa och till detta serveras foie gras på smörstekt toast.

Läser Lena Ebervalls och Per E Samuelsons underbara roman om Johnny Bode. Det slår mig att de om några år kan skriva en liknande bok om Muhammed Ali. Skamlösa mytomaner gör sig bra i bokform. I vårt parlament är samma grupp lite besvärligare. Vill man vara snäll kan man säga att de tydliggör problem.

Onsdag

Lunch med Katarina Gospic, en av de smartaste och roligaste tjejerna jag känner, och då ska ni veta att jag känner en massa tjejer. Vi spånar på en fortsättning av vår podcast AI+. När detta är klart kommer ni, kära läsare, att bli de första att veta vad som händer.

När det blivit mörkt cyklar jag till TV4 och hänger i deras politikpanel. (Titta 18:15.)

Väldigt kul att vara tillbaka som politikreporter efter 15 års frånvaro.

Det är intressant att se Tilde de Paula Ebys fingerkänsla för vad som funkar i stugorna. Utan att tveka stryker hon en debatt om nepo babies i DN. Bråket i SD är mer intressant.

Det är ett farligt ämne som jag helst håller mig borta från. Förra gången jag pratade i TV4 om dessa frågor blev det en artikel i Expressen. Rubriken säger allt: ”Kränkt av mediechef för sin slöja.” Rikslikaren DN gjorde förstås en uppföljning.

Torsdag

Cyklar in till stan och pratar med Mattias Miksche på L26, stans hetaste kontorshotell. Det är research inför min nästa bok i serien ”Gyllene eran”. Vi pratar om AI-miraklet som bokstavligen föddes på denna adress.

Lär mig att man aldrig får säga tekniker om någon som arbetar med att skapa AI. Man ska säga utvecklare eller kodare.

Mattias har jag känt sedan vår tid på ZTV. Det slår mig att bakom allt som händer i Stockholms tech- och AI-värld återfinns alltid Jan Stenbeck. Det var Jan som tände Niklas Zennströms drömmar, som tände Sebastian Siemiatkowskis drömmar, som tände Anton Osikas drömmar. Och så fick vi en stad med fler enhörningar än någon annan stad i Europa.

I veckan har Mattias också blivit intervjuad av reportrar från Bryssel och Frankfurt som undrar över detta mirakel. Svaret är att vi nu har ett ekosystem där alla pusselbitar finns på plats: kapital, kontakter, förebilder, utvecklare och drömmar. Det sista är förstås det viktigaste.

På kvällen ser jag ”Doktor Glas” på Rival. Det är en enmansföreställning med bara Jens Hultén på scen. Det är svårt att inte jämföra med Krister Henrikssons enmansföreställning om samma doktor, och då föredrar jag Kristers röst.

För mig är Hjalmar Söderbergs roman den första om hur det är att vara en modern människa i en storstad. Det är social ångest och psykisk ohälsa vid seklets början. Det är samma sak i dag.

Då blir det konstigt när scenografin andas det förra sekelskiftet. Jag tycker tyvärr inte heller att den utlovade humorn funkar. En ensam ful gubbe som är olyckligt kär i en alldeles för ung tjej är bara väldigt sorglig.

Fredag

Tar Snälltåget till Malmö. Fikar på Ruths innan vi får skjuts till Svalöv.

Det skånska öppna landskapet, där blicken kan vandra långt, gör något med mig. Jag har aldrig förstått mig på granskog. Barrträden låser in blicken och drömmarna.

Viggos dagbok: Bermanpriset, Söderhallarna och frågan om Sverige

En vecka i Stockholm rymmer mer än man hinner förstå. Viggos dagbok går från MFF nya misslyckande till regeringsbildning i riksdagen,