Ulf Kristersson har fått stafettpinnen i regeringsbildningen. Han kommer med stigande opinionssiffror och starkare förtroende än på länge, men på pressträffen i riksdagen var optimismen minst sagt försiktig. Chansen att få Centern, SD och resten av borgerligheten att dra åt samma håll beskrev han själv som liten.
Regeringsfarsen fortsätter – nu står Ulf Kristersson på scenen
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings krönka. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Precis när jag var klar med min förra krönika om statsministeromröstningen om Elisabeth Thand Ringqvist och väntade på inbjudan från talman Andreas Norlén kom beskedet att Ulf Kristersson kallade till pressträff klockan 15.00 i riksdagens presscenter.
Ulf kommer med medvind
Man skulle kunna tänka sig att det var en sprudlande glad Ulf som skulle anlända till vårt parlament. Moderaternas senaste opinionssiffror pekar rakt uppåt, partiet är på väg att bli större än Socialdemokraterna och SD flämtar efter luft långt bakom.
Ulf har gått om Magdalena i partiledarnas förtroendemätningar och nu har det rödgröna laget, som nyss utropade sig till valets vinnare, förlorat två omröstningar i kammaren med katastrofsiffror. Det skiljer bara några ynka mandat mellan Ulfs gamla inkörda Tidögäng och Anderssons minst sagt skakiga lag.
Men det var en allvarsman som med bestämda steg gick fram till mediernas mikrofoner. Statsministern har inte bråttom. Men inte heller särskilt mycket att säga överhuvudtaget.
Något större hopp om att lyckas med sina sonderingar hade han inte. Det finns en mikroskopisk chans. Men vad som krävs för att få Centern att återvända till borgerligheten fick vi inga svar på. Inte heller hur Ulf ska vrida om armen på Jimmie Åkesson.
Det enda positiva beskedet var att Ulf sa att han kände alla inblandade väl och att han skulle göra ett seriöst försök att bilda regering.
”Alla lösningar är osannolika men det mest mest osannolika är att vi aldrig får en ny regering”, är ett citat som fastnade hos mig.
Svarte Petter ska vidare
Jag har i tidigare krönikor beskrivit processen att få fram en ny regering som en absurd teater. Man kan säga att Ulf gjorde allt för att detta inte ska uppfattas som en fars.
För alla vet att när Ulf är klar med sitt uppdrag återstår bara att kasta över Svarte Petter till Magdalena Andersson inför den fjärde och sista statsministeromröstningen. Stafettpinnen måste överlämnas med värdighet, annars kan förtroendet börja rasa.
Om då också valets ”segrare” misslyckas med sitt sonderingsuppdrag ligger vägen öppen för ett extraval och en återkomst för Tidö. Hurra kanske Ulf säger till sin fru innan han somnar i Sagerska huset ett stenkast bort. Men bara till henne och ingen annan.
Vad händer med förtroendet?
På slutet undrade Expressens reporter samma sak som jag funderade på. Hur påverkas väljarnas förtroende för vår demokrati av denna utdragna process? 51 dagar har gått sedan valdagen och vi är inte en milimeter närmare en ny regering.
Svaret blev förstås att det inte är bra om riksdagens partier underkänner väljarnas resultat. Mer än så ville Ulf inte säga.
Han lovade också att de stundande samtalen skulle vara hemliga och att inget viktigt skulle läcka ut.
Fortsättning följer på måndag. Några planer på att skynda på processen mer än så verkade statsministern inte ha.
Talmannen har missförstått sitt uppdrag – han är inget membran
Nu har jag hunnit smälta talmannen Andreas Norléns besked från i måndags. Han föreslog som bekant att Elisabeth Thand Ringqvist
