Rysslands president Vladimir Putin brukar snabbt kritisera väst och framställa sig som en försvarare av det globala syd. Men när flera av Moskvas närmaste partners nu hamnar i akuta kriser väljer han en ovanligt låg profil, en tystnad som riskerar att underminera Rysslands trovärdighet.
Putin tiger när allierade skakas av kriser


Mest läst i kategorin
Putin har ännu inte kommenterat den amerikanska operation som ledde till att Venezuelas president Nicolás Maduro fördes till USA för att ställas inför rätta.
Han har inte heller försvarat Iran. Detta trots att president Donald Trump öppet övervägt militärt ingripande efter omfattande protester och en brutal säkerhetsinsats, rapporterar Moscow Times.
Läs mer:
Nato i kris: Trumps krav på Grönland gynnar Ryssland
Putins tystnad skapar irritation bland allierade
Julian Waller, professor vid George Washington University och Rysslandsforskare knuten till CNA, menar att Kreml i första hand fokuserar på kriget i Ukraina och därför undviker att provocera Washington.
Den linjen riskerar samtidigt att skapa irritation bland länder som länge sett Moskva som en garant för stöd i internationella konflikter, skriver Andrey Pertsev vid Carnegie Endowment for International Peace.
Det ryska utrikesdepartementet har varit återhållsamma uttalanden. Efter gripandet av Maduro beskrev ministeriet USA:s agerande som ”en väpnad aggression” och uttryckte oro för Venezuelas suveränitet.
Analytiker varnar för växande misstro mot Moskva
Putin använde en helt annan ton 2019. Då varnade han offentligt för ”destruktiv extern inblandning” redan innan USA övervägde någon intervention.
Läs också:
Ramverk om Grönland klart: Trump skrotar tullarna
I Iran upprepar Putin samma mönster. Trots att protesterna där utvecklats till en av landets mest blodiga kriser på årtionden har han nöjt sig med ett telefonsamtal till ledarna i Israel och Iran. Han erbjöd sig att bidra till en diplomatisk lösning, men undvek de hårda anklagelser mot väst som tidigare varit hans signum.
Pertsev säger att Kreml aktivt försöker undvika berättelser som pekar på Rysslands svagare ställning. Strategin påminner om reaktionen efter Bashar al‑Assads fall i Syrien 2024, då Putin tonade ned betydelsen av att en av Rysslands viktigaste allierade störtats.
Waller varnar för att Putins återhållsamhet kan fördjupa misstron bland delar av Irans elit, där delar av maktapparaten redan betraktar Moskva med skepsis.









