Utdelningsfest för fackliga jättar

De tyngsta förbunden har dragit in 1,6 miljarder på tre år – samtidigt som utdelningarna har kritiserats hårt av fackliga ledare.

Innan finanskrisen slog till i fjol hade den starka konjunkturen drivit upp börsbolagens vinster, och därmed deras aktieutdelningar, till allt högre nivåer.

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Finans & Försäkring som skickas ut varje måndag.

2006 sprängde utdelningarna för första gången 100-miljardersvallen och därefter fortsatte de att stiga. Sammanlagt under 2006-2008 uppgick utdelningarna till cirka 400 miljarder kronor.

Utdelningsfesten har, åtminstone utåt, varit ett rött skynke för stora delar av fackförbundsrörelsen. Gång på gång har ledande fackliga företrädare attackerat börsbolagen och anklagat dem för alltför stor vidlyftighet gentemot ägarna.

– Det ska vara rimlig balans mellan vad arbete ger i utdelning och vad det insatta kapitalet ger. I dagsläget kan vi se att det finns ingen balans, sade exempelvis LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin till TT inför avtalsrörelsen 2007.

Men de största fackförbunden är storspelare på aktiemarknaden – och hör därmed till dem som gynnats mest av rekordutdelningarna. TT:s genomgång visar att Unionen, Kommunal och IF Metall under perioden 2006-2008 har dragit in totalt 1,6 miljarder kronor i utdelningar.

Unionen har det klart största aktieinnehavet och har kammat hem i särklass mest. Bara i fjol fick tjänstemannaförbundet nästan 400 miljoner kronor i utdelningar. Därmed lindrades kraftigt den brakförlust som själva den fackliga verksamheten i Unionen genererade.

– Men vi skulle hellre se att man var lite mer återhållsam med aktieutdelning. Som förbund är det vår huvudingång, det vore konstigt annars, säger kanslichefen Nils-Åke Carlsson.

Enligt Carlsson står Unionen för en investeringsfilosofi: En del av utdelningspengarna borde i stället investeras i företagen, för att skapa framtida jobb.