Tidningsurklipp ledde till miljardaffär

Ratos gick ut med ett pressmeddelande klockan 8 under torsdagsmorgonen om försäljningen av Ratos ägarandel i bolaget Camfil.

Camfil jobbar med renluftsteknik och luftfilter och har 3000-4000 anställda.

Ratos säljer sin ägarandel av bolaget för 1325 miljoner kronor, vilket innebär en reavinst på 610 miljoner kronor.

Realtid.se sökte Karlsson och efter ett tag ringer han upp.

Han berättar att Ratos regelbundet brukar ha interna konferenser med styrelseledamöter i alla bolag Ratos är delägare i.

– De konferenserna brukar vi alltid ha hos något av våra bolag, och av en slump råkar vi just idag ha en sådan konferens hos Camfil.

Att konferensen skulle hållas hos Camfil bestämdes dock redan i februari/mars.

– Det var långt innan vi ens hade börjat prata om dagens affär.

– Men det är ju inget problem i sig naturligtvis .

Varför säljer ni er ägarandel i Camfil just nu?

– Ja, det är som vanligt. Stjärnorna stod rätt nu.

Det var samma förklaring som Karlsson gav till att Ratos sålde en ägarandel i ventilationsrörsbolaget Lindab häromdagen .

Vad gäller Camfil berättar Karlsson att Ratos varit ägare i Camfil tillsammans med familjerna Larson och Markman i elva års tid.

– Vi hade lika gärna kunnat vara kvar som aktieägare i några år till.

Men diskussioner inleddes mellan ägarna för något halvår sedan, strax före sommaren.

– Nu har vi hittat en lösning som jag tror är väldigt bra både för familjerna, Camfil och för oss.

Det som har hänt sedan Ratos gick in som delägare, är dels att det har kommit in en ny generation folk från ägarfamiljerna som jobbar i Camfil ”på ett lovande sätt” enligt Karlsson.

– Det har ju ökat familjernas intresse att stanna kvar som ägare i Camfil.

Annars var det ett alternativ att Camfil skulle börsintroduceras.

– Men det alternativet har familjerna nu glidit ifrån ur intressesynpunkt.

Orsaken är enligt Karlsson även att det nuförtiden är så omfattande formella krav på ett börsbolag, och att man som börsbolag på ett annat sätt är exponerad mot media och kortsiktiga spekulanter som hedgefonder.

– Det märker jag själv av i min vardag för Ratos del jämfört med hur det var för tio år sedan.

Nu tar det väsentligt mycket mer tid för en företagsledning att handha börsnoteringen för ett bolag.

– Allt det här gör att ägarfamiljerna inte är lika lockade av att börsintroducera Camfil, även om vi på Ratos enligt vårt ägaravtal hade rätten att kräva en börsintroduktion.

– Men nu fick vi tillräckligt bra betalt för att göra affären på det här sättet istället, och det här är en väldigt bra affär tror jag.

Ratos har på sistone sålt ut flera av sina investeringar; Haglöfs, Lindab (delvis) och nu Camfil. Och enligt obekräftade uppgifter håller Ratos även på att sälja ut sin ägarandel i informationsföretaget Bisnode för miljarder .

Håller ni på att ”casha hem” generellt nu?

– Nej, så är det inte.

– Vad gäller exempelvis Lindab visste jag inte ens för 1-2 veckor sedan att möjligheten för oss att sälja ut en del av vårt Lindab-innehav skulle uppstå.

Enligt Karlsson är det till väldigt stor del slumpen som avgör när affärer blir av.

– Vi jobbar med flera projekt varenda dag. Ibland faller de på plats, och ibland är det flera på en gång som faller på plats.

– Så ser det ut helt enkelt.

Något som möjligen inte är en slump är enligt Karlsson att han i samband med Ratos kvartalsrapporter talat sedan andra halvåret 2009 och in på första halvåret 2010 om att det är högtryck på marknaden för företagsaffärer.

– Och eftersom det är så i vår värld att affärer tar 6, 12 eller 18 månader att genomföra, så är en del av det som händer nu en följd av diskussioner som inleddes då efter finanskrisen.

– Det finns ett inslag av det, om man även inkluderar alla affärer vi gjorde i somras.

– Men sedan; det hade lika gärna kunnat bli noll av det här. Det vet man aldrig.

Är ni nöjda eller missnöjda med utvecklingen av Camfil under de elva år ni ägt bolaget?

– Vi är jättenöjda.

– Det har ju varit tre kriser sedan vi köpte bolaget; Asien, IT-bubblan och Lehman, och det här bolaget har klarat sig väldigt bra jämfört med det mesta.

Förenklat kan man säga att Ratos köpte sin ägarandel i Camfil för 450 miljoner kronor, och nu säljer den för 1325 miljoner kronor.

Det ser bra ut, men innebär ändock att investeringen med en värdeökning enligt Karlsson på i snitt 13 procent per år har gett sämre avkastning än Ratos mål att ha en avkastning på 20 procent per år.

– Investeringen i Camfil har inte riktigt nått upp till Ratos avkastningskrav.

Karlsson förklarar att avkastningskravet har uppnåtts med marginal sedan 2004 då lite förändringar gjordes tillsammans med ägarfamiljerna.

Själva verksamheten i Camfil har hela tiden uppnått Ratos krav, men finansiellt har bolagets belåning under ett antal år varit lite för låg för Ratos smak.

Ägarfamiljerna ville inte ha för hög belåning, men det löstes genom att Ratos för sin del skapade ett separat ägarbolag med en viss ytterligare belåning än vad själva Camfil hade.

– Familjerna ville naturligtvis ha en lägre belåning eftersom Camfil är deras enda investering, medan det för Ratos varit en av 20 investeringar.

Sedan det nya upplägget med Ratos separata ägarbolag har Camfil-investeringen nått upp till Ratos avkastningskrav.

– Och det är en intressant lärdom som vi kan ta med oss i framtida familjebolagsaffärer.

Ratos har ägt 30 procent av Camfil medan de två ägarfamiljerna har delat på resten.

– Vårt avkastningskrav på 20 procent per år på våra investeringar uppnår vi ju inte för varje enskild investering vi gör, säger Karlsson.

– Det har vi inte gjort historiskt heller.

Men sammanlagt har Ratos på de investeringar som Karlsson varit med om (och som hittills har sålts av inklusive Camfil), nått en avkastning på i snitt 28 procent per år.

Det är totalt 31 affärer sedan Karlsson tillträdde som vd i Ratos år 1999.

På den ägarandel på 11 procent av Lindab som Ratos sålde ut häromdagen blev avkastningen i snitt just kring 20 procent per år.

Tidigare köpte Ratos upp hela Lindab från börsen och sålde senare först ut en ägarandel av Lindab i samband med att Lindab börsintroducerades igen.

På den ägarandelen som Ratos sålde ut då blev avkastningen i snitt 30 procent per år.

Det låter som höga avkastningstal ni har uppnått?

– Ja, det har gått bra och vi har ju kvar vårt avkastningskrav på 20 procent per år så länge vi tycker vi ser förutsättningar för det i marknaden.

Ska man utse någon part som den som tog initiativet till Ratos försäljning av Camfil-ägarandelen, så var det enligt Karlsson ägarfamiljerna.

Men samtidigt flyter det enligt Karlsson ihop.

– Jag har ju själv suttit i Camfils styrelse och träffat ägarfamiljerna där på styrelsemötena sex, åtta eller tio gånger per år, och vi har även talats vid mellan styrelsemötena.

– Så här har det varit under hela perioden på elva år som vi varit delägare i bolaget.

Då har Ratos och ägarfamiljerna kontinuerligt diskuterat om en eventuell börsintroduktion, andra möjligheter, eventuella andra köpare av Ratos ägarandel eller om familjerna ska köpa den.

– Sådana frågor har vi pratat om till och från massor med gånger.

– Det finns ingen egentlig startpunkt som är väldigt tydlig för de diskussionerna.

Visst är det enligt Karlsson i slutändan familjerna som har haft bollen eftersom det är de som måste bestämma sig om de skulle köpa Ratos ägarandel.

– Det har mognat fram kan man säga, säger han.

När det väl var dags att komma till skott gick förhandlingarna enkelt.

– Det var väl inte de mest komplicerade diskussionerna vi på Ratos har haft.

Ratos och ägarfamiljerna hade sedan tidigare diskuterat av och an hur Camfil skulle värderas.

Var det någon av parterna som trilskades i förhandlingarna – exempelvis att ägarfamiljerna sa att de absolut inte ville köpa er ägarandel så dyrt, eller att ni sa att ni inte ville sälja så billigt?

– Om det hade varit så skulle jag inte ha kommenterat det, men som jag sa var det här inte den knepigaste förhandlingen vi på Ratos har haft.

Vad gäller den strategiska utvecklingen av Camfil under Ratos ägarperiod, och om Ratos har drivit några speciella frågor för Camfils utveckling, så har Ratos under hela perioden jobbat i samklang med ägarfamiljen.

Ratos kanske till och med inte har behövt vara så aktiv vad gäller Camfil berättar Karlsson, eftersom företrädare för ägarfamiljerna varit vd och finanschef i Camfil. De två personerna är i dagsläget Camfils styrelseordförande och vice styrelseordförande.

– De två kan Camfil utan och innan och tillhör de bästa i branschen vad gäller kompetens om exempelvis maskiner och råvaror.

Ratos för sin del har kommit in som delägare med en annan bakgrund.

– Och tillsammans har vi kunnat driva många frågor för att utveckla Camfil; fabriksrationaliseringar, logistikkedjor, inköpsfrågor.

– På elva år har det naturligtvis varit många saker som har bidragit till Camfils utveckling.

Att Camfils själva verksamhet
har nått Ratos krav förklarar Karlsson just bland annat med att företagsledningen varit i världsklass, duktiga ägare med olika utgångspunkter, och att företaget har drivits med hög kvalitet i alla led.

Det finns särskilda frågor som kapitalrationaliseringar och produktutveckling, men Karlsson förklarar istället framgången med ”helheten”.

– Det är det som har gjort att Camfil i dagsläget faktiskt är världens bästa företag i sin bransch.

Var det din idé att Ratos skulle investera i Camfil från början?

– Njaaaaa, det…Det var det nog faktiskt i just det här fallet.

Normalt är det enligt Karlsson svårt att identifiera vem som egentligen kom med idén till en av Ratos investeringar.

– Men i det här fallet var det faktiskt så att jag läste en tidningsartikel i Dagens Industri eller Svenska Dagbladet eller var det var, där Camfils dåvarande vd Jan-Erik Larson intervjuades.

Larson sa i artikeln då att Camfil inte var intresserat av att få in någon ny delägare, men att det däremot möjligen finns några företagsköp som Camfil skulle vilja göra och då skulle Camfil kanske behöva kapitaltillskott från utomstående investerare för att kunna göra de företagsköpen.

Några dagar senare ringde Karlsson sedan upp Larson, och tillsammans köpte sedan Ratos och Camfil upp bolaget Farr från börsen i USA, slog ihop dem till Camfil-Farr som bolaget heter idag, varigenom Ratos blev delägare.

– Då behövde ju ägarfamiljerna kapitaltillskott, så vi investerade 450 miljoner kronor i samband med det.

– Det var så vi fick kontakt.

Det var inte säkert att Farr skulle gå att köpa ut, så i avtalet mellan ägarfamiljerna och Ratos preciserades att om Farr-köpet inte skulle gå att genomföra skulle Ratos inte bli delägare i Camfil.

Utgångspunkten var dock att Ratos skulle köpa Farr och sedan sälja in Farr till Camfil mot en ersättning i form av en ägarandel i Camfil.

Så skedde och dessutom betalade Ratos in 200 miljoner kronor till Camfil i samband med det.

– Om inte Farr-affären hade blivit av, så skulle alltså inte du och jag ha suttit här och pratat nu.

Och om inte Karlsson hade läst den där tidningsartikeln hade inte affären heller blivit av.

Det som står i tidningarna kan alltså ibland påverka affärslivet i verkligheten?

– Ja . I det här fallet är svaret absolut ja.

Försäljningen av Ratos ägarandel i Camfil har ännu inte genomförts formellt, men så väntas ske senast i januari.

– Det kommer att hända. Det är bara teknikaliteter som återstår, säger Karlsson.

Även vad gäller Ratos försäljning av halva sin ägarandel i Lindab häromdagen, är det enligt Karlsson svårt att säga vems initiativ det var – om det exempelvis var någon aktiemäklare som ringde upp och erbjöd sig sälja vidare Lindab-aktier till investerare.

– Det är lika svårt att svara på, för vi har haft kontakter med marknaden ända sedan vi börsintroducerades Lindab för fyra år sedan.

– Ibland ringer vi , ibland ringer till oss, och ibland träffas vi på gatan.

– Det går inte att identifiera helt enkelt. Det pågår löpande samtal.

Karlsson kan nu berätta att de Lindab-aktier som Ratos sålde, såldes med 6 kronor rabatt.

– Vi gjorde upp den här affären en kväll efter att Lindab-aktien slutat i 104 kronor på börsen, och då sålde vi halva vår ägarandel i Lindab för 98 kronor per aktie.

Hur kunde ni gå med på att sälja med så stor rabatt?

– Därför att hade vi sålt ut de 8,8 miljoner Lindab-aktierna direkt på börsen, då hade inte aktiekursen legat kvar på varken 104 eller 98 kronor utan då hade den blivit något totalt annorlunda .

Kan man inte hävda att det borde gå att sälja en så stor aktiepost för en högre nivå än börskursen, eftersom det är sällan som så stora aktieposter blir till salu?

– Jo, men här var det ju inte någon enskild investerare som köpte våra Lindab-aktier, utan de placerades ut på många händer.

– Det var ett antal institutionella investerare som köpte våra Lindab-aktier.

Och enligt Karlsson brukar det vara så att det är en rabatt på 5-7 procent i förhållande till börskursen vid den här typen av aktieutförsäljningar.

Renault sålde exempelvis ut en stor post Volvo-aktier häromveckan.

– Jag skulle tro att investerarna som köpte Volvo-aktier då också fick rabatt i förhållande till börskursen.

Däremot är det enligt Karlsson en skillnad när det gäller aktier i ett så stort bolag som Volvo där aktiehandeln är stor.

– Då behöver det inte vara lika stor rabatt som vid vår Lindab-utförsäljning.

Och Karlsson berättar även att det under de två senaste åren varit så tuffa tider att Ratos inte ens hade kunnat sälja Lindab-aktierna såsom nu skedde, ens om Ratos skulle ha försökt.

Orsaken är att aktieinvesterare under den tiden har varit rädd för aktier i bolag som inte har varit lika likvida som Volvo eller Ericsson, och därför kan bli svårsålda om man äger större volymer.

– Nu har det på bara några få veckor förändrats.

– Det var därför jag för bara några veckor sedan inte ens visste om att vi skulle sälja ut våra Lindab-aktier.

En del kanske tycker att Ratos borde ha väntat ett par år till med att sälja Lindab-aktier, då konjunkturen är starkare och Lindab-aktien kanske står i det dubbla.

Där förklarar Karlsson för det första att Ratos har sålt Lindab-aktierna för att Ratos inte tror att Lindab-aktierna som investering kommer att nå upp till Ratos avkastningskrav på 20 procent per år framöver.

För det andra har Ratos behållt halva sin ägarandel i Lindab (så att Ratos nu äger 11 procent av Lindab).

Och aktieinvesterare som har köpt Ratos Lindab-aktier nu kan ha lägre avkastningskrav, eftersom avkastningskravet hos aktieinvesterare generellt är lägre än 20 procent enligt Karlsson.

– Aktieinvesterare kan vara jätteglada över Lindab-aktien ändå, .

Och enligt Karlsson är det även viktigt att tänka på hur Ratos kommer att investera ersättningen för Lindab-aktierna, och vilken avkastning Ratos kommer att få på det.

Ni kanske kan hitta andra investeringar där ni får bättre avkastning än Lindab-aktien?

– Över tiden så har vi ju .

– Det är inte säkert att vi kommer att lyckas framöver, men historiskt är det så det har sett ut.

På Di.se:s aktieforum ”Börssnack” spekuleras om att Ratos nu kommer att använda sin stora kassa till att köpa Pricer för att slå ihop det bolaget med HL Display ?

– Att vi skulle köpa…Pricer??

För att komplettera HL Display. Det är vad småspararna hoppas.

– Jaha.

”Nu får Ratos ännu mer cash så att de kan köpa Pricer” tänker de.

– Jaha, minsann. Ja, det är intressant att få veta vad man ska göra menar jag.

Men har du något mer att säga om det; vad ni ska göra nu för alla pengar?

– Nej. Aktieinvesterare är ganska fixerade vid den frågan, men vi har dessutom ett låneavtal som ger oss möjlighet att låna upp till 3,2 miljarder kronor.

– Och det vill vi ha just för att vi inte vill låta våra affärer eller aktieutdelningar till våra aktieägare styras av hur det råkar falla sig att vi gör exits eller företagsköp.

– Det skulle ju bli fullständigt horribla kast med exempelvis kanske inställd aktieutdelning.

– Det skulle inte gå att jobba så.

– Så man ska inte stirra sig blind på vår kassa.

– Vi har även ett nyemissionsmandat på 7-8 miljarder kronor eller vad det är idag, och vi har ”kreditlinan” på 3,2 miljarder kronor som klarar två års aktieutdelning och drift av vår verksamhet utan att vi får in en enda krona.

Nyemissionsmandatet innebär att Ratos aktieägare har gett Ratos rätt att ge ut nya Ratos-aktier för 7-8 miljarder kronor som finansieringsmöjlighet.

– Alltså; vi har byggt upp ett litet smörgåsbord av olika möjligheter just för att vi ska kunna jobba som om våra kassaflöden inte var så diskretionära som de är – att det ibland kommer in mycket och att det ibland går ut mycket och sådär.

– Så man ska inte försöka göra för mycket tolkningar.

– Själv visste jag som sagt var inte förrän häromveckan att vi skulle sälja Lindab-aktierna, så det hade varit omöjligt för oss att i förväg lägga in i någon likviditetsplanering.

På samma sätt, när Ratos i våras satt och tittade på köpen av RM Group, Stofa och HL Display , då hade Ratos inte någon aning på förhand om att Ratos även skulle sälja Haglöfs i somras.

– Så vi har ju faktiskt en oerhört komplicerad situation finansstrategiskt sett.

– Men återigen; just därför så kan vi inte låta det styra det här mer långsiktiga.

– Det är därför vi har de här andra ”arsenalerna”.