EU kräver makt över sportvärlden

Den så kallade vitboken om sport – en sammanfattning av EU-kommissionens idéer och ambitioner inom området – inkluderar bland annat den känsliga frågan om EU:s anti-monopollagar och om de ska tillämpas på fotboll och andra sporter med stort inflytande på Europas ekonomiska, sociala och politiska liv.

Andra punkter som vitboken spekulerar i är hur man kan bekämpa dopning, reglera tv-rättigheter för evenemang eller slå ner mot rasism och våld som förknippas med fotboll.

Agenters verksamheter ska synas, liksom ägarkonstellationer bakom klubbar och idrottarnas arbetsmiljö och kontrakt.

Även om dokumentet inte är lagligt bindande, och bara ett första utkast, lyfte det många ögonbryn långt innan det kom ut.

Den stora kontroversen kring vitboken, som är kommissionens första kliv in i sportvärlden, är frågan om vad EU-lagar ska styra över och vad idrottsförbunden själva kan ta fram regler för.

EU har traditionellt inte haft någon bestämmanderätt över sportfrågor, och ämnet i sin helhet har slarvigt placerats bredvid kultur och utbildning i Bryssels portföljer. Sportens särställning är också uttryckligen skyddad av Nice-fördraget från 2000.

Men i förlagan till det nya EU-fördrag som medlemsländerna enades om i slutet av juni, och förväntas skriva på i höst, ingår sport som ett område som alla andra som ska täckas av EU:s regelverk.

Kritiken har inte låtit vänta på sig.

– Det finns sportsliga värden. Sport kan inte jämföras med vilken tillverkningsindustri som helst, menar ordföranden i Svenska fotbollförbundet Lars-Åke Lagrell, som menar att det är EU:s egna försök till avreglering av fotbollsmarknaden som lett till att de nu måste ta itu med att lagstifta mot ljusskygga agenter och andra nyare och fulare inslag i idrotten.