En aktienörds bekännelser

Många chockade aktieägare, som saknade vapenlicens, hade stannat hemma ända sedan följande pressmeddelande slog ner som en bomb i deras elektroniska brevlådor den 10-e maj klockan 18:29:

Malka Oil

MALKA OIL: VICE STYRELSEORDFÖRANDES BOLAG OCKUPERADE FÄLTEN MED BEVÄPNAD STYRKA

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Finans och Försäkring som skickas ut varje måndag.

Malka Oils fält ockuperades på fredagen av säkerhetsföretaget Shjit-West som tillhör bolagets vice styrelseordförande Michail Malyarenko. Vaktbolaget flög in med styrka på 22 män varav merparten beväpnade till Malka Oils fält i Tomsk-regionen i västra Sibirien. Rysk polis från regionen har därefter avväpnat styrkan.

Ingen personal har kommit till skada.

– Det viktigaste är att ingen har kommit till skada i den uppkomna situationen. Enligt den information som finns tillgänglig idag kan vi också konstatera att all utrustning på fälten är intakt. Det är fortsatt oklart om produktionsstörningar uppstått säger Fredrik Svinhufvud, VD för Malka Oil och fortsätter;

– Det känns överflödigt att säga att den här typen av agerande är fullständigt oacceptabelt, även om Malka Oil för närvarande befinner sig i en öppen konflikt med Michail Malyarenko.

Så här nära ett öppet krig hade inte ett svenskt bolag varit sen första världskriget. Och sen bröderna Nobels oljekällor vid Baku blev konfiskerade och nationaliserade av kommunisterna.

Malka Oils styrelseordförande Mats Gabrielsson hade anlitat en vaktstyrka som slagit en järnring kring Operahuset i Stockholm och bolagsstämman. Ett försök till att uppskatta dess numerär indikerade att Malka Oil i sin strategiska bedömning hade tagit hänsyn till Karl den XIIs tumregel att en svensk slåss lika tappert som två ryssar. Eller till svensk undersättelsetjänsts rapport att vodkakonsumtionen bland Rysslands stridande trupper nu var så hög att stridsdugligheten var reducerad till hälften.

Striden fortsatte på årsstämman. Malyarenko och hans ryske styrelsekollega var inte där och hade inte heller undertecknat årsredovisningen. Som alltså inte var framlagd. Och som inte kunde godkännas.

Men Malyarenko hade blivit ordentligt utspädd i den senaste emissionen och hade nu bara 0,2 % av aktierna och rösterna. Så vi närvarande svenskar bestämde resolut att entlediga Michail Malyarenko och Alexander Merko från deras styrelseposter och att fortsätta bolagsstämman den 15e juni.

Den respiten behövs. Svenskarna var ordentligt stridströtta. Och den rörliga ersättning styrelsen haft som aktieägare kan gå åt bägge håll.

Och stora aktieägare i styrelsen som Nils Nilsson och Torbjörn Ranta har sett sina sparkapital i Malka smälta ihop till ingenting. Och Nilsson har förlorat massor även i sitt Ruric (Russian Real Estate Company). Och Ranta i Central Asia Gold.

Och Svinhufvud har jobbat gratis under sin tid som vd. De dyra Malka optioner han köpt för en dryg miljon kronor blev värdelösa. Men då han alltid cyklar mellan mötena i Stockholm behöver han ju i alla fall inga taxipengar.

*

Många företag får en tuff start i livet. Affärsidéen håller inte. Pengarna räcker inte. Entreprenören och grundarna tröttnar. Och företaget får börja om med ett nytt namn, en ny idé och nya vårdnadshavare. Och ett maskrosbolag ser dagens ljus.

RUNAWARE blir RW Capital

Runaware sjösattes under IT-kraschen år 2000. Deras affärsidé var att erbjuda konsumenter att pröva olika datorprogram utan att behöva ladda ner dom. Detta för att undvika att datorn kraschade. Men efter ett par år fick finansmannen Tomas Björklund rycka in och rädda bolaget.

Björklund hade på 90-talet startat lågpris fondkommissionärsfirman Matteus tillsammans med sin bror. Men de blev tvungna att sälja verksamheten eftersom några av deras anställda hade skott sig på insiderinformation om det amerikanska Pinkerton bolaget. Och Nordiska Fondkommission tog över.

Efter ett par år hade Björklund fått fason på Runaware och man gick ut igen via Aktietorget för att få in nya investerare. Och som vd hade han satt in mångsidigt begåvade pop & schlagerdrottningen Emma Hjälmås. Mera känd som Emma Philippa i Belgien och att hon skrev Belgiens vinnande sång till Melodifestivalen år 1999. Björklund är också mannen bakom Lappland Goldminers som står i begrepp att börja bryta guld.

I ett nyhetsreportage på Sveriges Radio för något år sedan beskrev Björklund hur han och hans affärssällskap överfallits av dörrvakter när de roade sig på Stureplan. Det är olyckligt att Sveriges mest kriminellt belastade yrkeskår – dörrvakterna – har polisiära befogenheter. Så ingen skugga skall vila över Björklund. Men ibland har han haft lite oflyt.

Runawares årsstämma (15/5) på Mangolds kontor blev en demonstration av den elektroniska och papperslösa bolagsstämman. Gartner Group, analysföretaget som citeras av så många att man får anta att de är profetiskt exakta i sina förutsägelser – säger att 70 % av alla IT-projekt misslyckas. Och det kommer även den papperslösa bolagsstämman att göra. Precis som Ericssons papperslösa kontor på 90-talet.

Inga årsredovisningar hade tryckts upp och inte heller röstlängden.

Och vd talade via en konferenstelefon direkt från Fort Lauderdale i Florida. Och utvecklaren av företagets nya datorplattform talade direkt från Hyderabad Indien. Där var det eftermiddag och han lät kanske lite piggare än vd som skulle presentera bolaget klockan ½ 5 på morgonen.

Även revisorn var frånvarande men man kunde presentera en revisionsberättelse på skärmen.

Det är hedrande att ledningen trodde att samtliga närvarande drygt 60-åriga aktieägare, vid sidan av den betydligt yngre styrelsen, hade fotografiskt minne och kunde årsredovisningen utantill efter en genomläsning på nätet. Och även att de trodde att alla har perfekt syn och hörsel.

Men till slut veknade man inför Aktiespararnas Gunnar Eks tålmodiga böner och kopierade snabbt några stycken årsredovisningar.

Det var säkert bara en berättigad snålhet med firmans resurser att inte trycka upp årsredovisningen. Men man borde ha tänkt i samma banor innan man anlitade Mangold som emissionsinstitut. Emissionskostnaderna blev totalt 2,9 miljoner. Och då hade man inte några garanter att betala. Totalt fick man in cirka 20 miljoner 2008.

Men nu är det är just förlusterna och avdragen som är bolagets framtida affärsidé. Och då spelar en miljon mer eller mindre inte så stor roll. Tidigare förluster (100 miljoner) och utvecklingskostnaderna (13,9 miljoner under 2008) för den nya plattformen skall tas tillvara i ett nygammalt och omdöpt bolag – RW Capital. Och man har två Mangold seniorer i styrelsen – Marcus Hamberg och Per Åhlgren.

A-Com Brödrafolkens kamp.

Aktiviteten har varit hög även på västfronten de senaste åren. Den 21a januari 2008 höll advokat Klaes Edhalls ordförandeklubba god ordning på de stridande i advokatbyrån Mannheimer-Swartlings hus vid fashionabla Norrmalmstorg nr 4. En ny styrelse skulle tillsättas i A-Com.

Svenskarna anfördes av Roland Nilsson – A-Coms ordförande. Han tog snabbt ordet och gav sin bild av konflikten. Och bankiren Lage Jonasson försökte sen gjuta olja på vågorna och talade om kontinuitet och börserfarenhet och att undvika en nedflyttning till Observationslistan. Och han försökte locka med ajournering och informella samtal över en god affärslunch.

Men både röstmässigt och personellt vägde svenskarna lätt.

Det var länge sen Roland blev kultförklarad som vd med börsraketen Scandic Hotels. Numera sågs han mest som en dubbel förlorare efter misslyckanden med sjunkbomberna Wedins och A-Com. Trots att folk köpte flera skor så undvek de att handla hos Wedins där Nilsson var vd. Och nödvändiga kostnadsminskningar och synergier hade A-Coms grupp av reklam och marknadsföringsbyråer inte lyckats ta fram.

Norrmännen var bättre formerade. Man hade skaffat sig röstmajoritet och undvek att gå in i närkamp. Man ville bara lösa problemet med att många av de i A-Com ingående dotterbolagen går glimrende medan moderbolaget A-Com går dåligt. Vart tog alla pengar vägen?

Nilsson ställde sin styrelseplats till förfogande och smög sen iväg före omröstningen – de obligatoriska blomsterkvastarna för avgående styrelsemedlemmar lyste ju med sin frånvaro. Och normännen fick in sina fem personer i styrelsen.

På frågan om han skulle behålla sina aktier svarade Lage efteråt dubbeltydigt – Jag ger ett norskt löfte om att behålla och säljer kanske ändå, – innan han försvann till en efterlängtad lunch.

Och drygt 16 månader senare (25/5 2009) kunde vi se en ganska trött norsk segerherre;
bolaget
Zoncolans
Hölje Tefre.

Det verkade som om han blivit överraskad av motståndet. Och han skrattade bara lite uppgivet på frågan om det inte skulle komma ett bud på bolaget snart.

A-Com består av en grupp självständiga byråer – del- eller hel-ägda. Och Hölje hade formulerat det problem man hade att lösa året före:

– Det måste gå att göra A-Com lönsamt när man består av många mycket framgångsrika och marknadsledande byråer. Men delägarna lägger beslag på överskottet och A-Com blir utan – .

Minoritetsägarna i de enskilda dotterbolagen lever gott medan inga pengar letar sig fram till huvudägaren A-Com; och till oss som är aktieägare där. År 2008 fick delägarna i A-Coms dotterbolag dela på 9,3 miljoner efter skatt medan vi andra aktieägare i A-Com fick dela på en förlust på 3,2 miljoner….

Och nu satte Hölje sitt hopp till den nya styrelsen med affärsjuristen Johan Hessius som ordförande och revisorn Björn Fernström som ledamot. Jakten på aktieägarnas försvunna pengar har börjat. Men en annan aktieägare konstaterade modstulet att hans far sagt till honom att när man tar in en jurist och en revisor i en styrelse då är slutet nära…

Tethys Oil har genomfört borrningar i vårt närområde som Danmark, Frankrike, Spanien och även i Turkiet. Men där har man inte nått några större framgångar och man har flyttat fokus till Oman. Här finns både olja av utmärkt kvalitet samt tjock olja och bitumen – vilket är ett finare namn för asfalt.

Borrningen i Karlebo Danmark gav ingen olja men blev ett folknöje för nyfikna och intresserade danskar som följde arbetet från en stor åskådarplattform. Den visade att Tethys klarar av att borra i områden med strängaste miljölagstiftning.

Och det kommer att behövas när man snart skall borra på Gotland. Och här finns oljan – om den är kvar – så nära markytan att man kan borra med billig brunnsborrningsutrustning. Men man måste hålla sig utanför naturreservaten – och man behöver tillstånd från markägaren.

Förhoppningsvis finns det några markägare med Tethys aktier som kan ställa upp.

*

Det har länge varit på modet att säga att en stark huvudägare håller nere kostnader, rörliga ersättningar, bonusar och övriga onödiga utbetalningar. Stämmer detta?

Ta exempelvis Affärsstrategerna. Ett slags kombinerat riskkapital bolag och investment bolag. Och där Lars-Göran Fridh hade 56 % av rösterna vid årsskiftet 2008/09 och ungefär samma andel sex år tidigare. Och där kursutvecklingen varit svag:

år 2000: 23,20 kr, år 2001: 8,60 kr, år 2002: 2,15 kr, 2003: 2,32 kr, 2004: 2,59 kr, 2005: 5,15 kr, 2006: 3,08 kr, 2007: 2,18 kr, 2008: 1,37 kr och i maj 2009: 1,35 kr. Och känslan av att ha hamnat i knäet på en handlingsförlamad huvudägare har vuxit sig starkare hos aktieägarna.

På senaste årsstämman ställdes återigen en fråga om förvaltningskostnaderna. Dessa har varit över 6,3 % per år de senaste fem åren med en topp på 9 % år 2004 och en botten år 2008 på 6,3 %.

Och det är betydligt högre än de 1,5 % man kan få betala i en svensk fond. Men Lars-Göran Fridh och hans team lägger naturligtvis ner mycket mera tid och arbete än en ofta ganska passivt förvaltad fond.

De senaste 100 åren har en svensk aktieportfölj i snitt per år avkastat cirka 8 % (exklusive inflation) eller cirka 10 % (inkl. inflation).

Eftersom Affärsstrategerna investerar i en portfölj med aktier så säger det sig självt att utrymmet för oss aktieägare blir begränsat när våra förväntade 10 % redan minskat med 6,3 %. Kvar blir bara plats för 3,7 % värdestegring och utdelning om året.

Och Fridh plockade ut 3,235 miljoner under 2008 som vd. Och det är 27,5 % av de totala förvaltningskostnaderna. Och med den här lönen sitter inte längre Fridh i samma båt som vi övriga aktieägare. Den känns alldeles för hög med tanke på vad som åstadkommits. Och med tanke på att börsvärdet bara är 62 miljoner idag.

Och Fridh bodde på samma adress som en kvinna som var styrelsesuppleant i Affärsstrategerna åren 1998-2003. Då var det svårt att få tag på kvalificerade kvinnliga styrelsemedlemmar. Men möjligheten att Fridh träffade henne i tvättstugan och upptäckte att hon hade just den kompetens som styrelsen behövde kändes mycket långsökt.

Speciellt som bägge hade samma telefonnummer enligt röstlängden. Det här förhållandet kommenterades aldrig i årsredovisningarna. Vilket känns emot reglerna med tanke på det rabalder som utbröt när ordförande Michael Treschow och Lena Torell (ledamot) blev kära i Ericssons styrelserum 2004. Och att Lena – senare fru Treschow – fick avgå.

År 1999 delade styrelsen på ett sammanlagt arvode av 181.000 kronor – år 2000 på 241.000 kronor – år 2002 på 420.000 kronor och 2003 på 270.000 kronor. Och jag fruktar att någon del av denna kostnad även stannade inom den Fridhska storfamiljen.

Traction

Tractions Bengt Stillström är allergisk mot utgifter som inte balanseras av ökade intäkter. Och brukar alltid poängtera att han själv inte tar ut något styrelsearvode för sitt ordförandeskap. ”Det som är bra för Traction är också bra för familjen Stillström”.

Och man köper billiga bolag i dåligt skick. Och lägger ner mycket arbete. Som kanske inte alltid når ända fram – den 27/5 2009 ansökte Gnosjö Plast om rekonstruktion.

Stillström tyckte också att det kändes underligt att han skulle bli anklagad för att ha lagt ett alltför snålt bud på Nilörn. – Vi och våra aktieägare vill alltid ha rabatt! Det är Tractions affärsidé -….

Och han varnade oss också för företag där ägarna och ledningen köper slott och herrgårdar. – Där håller vi oss borta. Det går aldrig bra för dessa företag.

Kanske syftade han på Johan Hansen, Rörvik Timbers huvudägare och starke man. Som först var vd och sedan ordförande. Dennes vidlyftiga och dyra vanor bidrog kanske till att man den 29/4 2009 ansökte om rekonstruktion för Rörvik Timber.

Nilörn

1998 introducerade Enskilda Securities Nilörn för 115 kr/aktie. Investor och Jakob Wallenberg med familj var stora ägare både före och efter introduktionen. Och Gösta Bystedt var ordförande. Men hur mycket de betalt förtäljer inte historien och Investor brukar inte kommentera enskilda aktieinnehav.

Men att ha en stark position inom nischområdet klädetiketter räckte inte för lönsamheten. Och 11 år senare bjuder Stillström 29 kr per aktie. Alltid retar det någon – men drabbar ingen fattig. Utom kanske oss som var med på introduktionen och fortfarande sitter kvar,…

Digital Vision

Vem vill inte äga aktier i ett bolag som gör affärer med George ”Star Wars” Lucas filmbolag? sade sig kanske Lars Taflin, som hade en hel påse pengar efter att ha sålt sitt Autodiagnos.

Autodiagnos, som hade ett datoriserat diagnos-verktyg för bilverkstäderna kom i ropet ordentligt kring sekelskiftet. Det legendariska småspararoraklet – aktiegurun Löparen – haussade denna aktie rejält. Och byggde mycket av sitt rykte som ofelbar stockpicker på att Autodiagnos senare blev uppköpt efter en kraftig kursuppgång.

Lars Taflin köpte sen aktiemajoriteten i Digital Vision. De gör instrument för efterbearbetning av film. Och säljer utrustning till George Lucas. Och Taflin blev först ordförande och sedan vd.

Och när han som vd och huvudägare höll ett tal på D.V-s bolagsstämma så var kontentan att med honom vid spakarna så kunde vi (kanske) göra en ny Autodiagnos-resa tillsammans. Och det drev upp kursen mot 13 kronor medan senaste emissionen (2009) var på 25 öre/aktie.

De ansamlade förlusterna är numera 272 miljoner och i höstas blev det rekonstruktion. Och på bolagsstämman (28/5) kunde den nye vdn Klas Åström stolt meddela att man lyckats rekonstruera bolaget. Och det är troligen första gången det hänt i Sverige.

Men en berättigad fråga blev aldrig besvarad: Är det bra att en person köper en vd-post? Brukar den typen av företagande lyckas?

Jonas Bernholm

Frilansjournalist