Bland Londons crème de la crème

LONDON Och det är inte svårt att lista ut vart de är på väg. Det är faktiskt så att man sticker ut ifall man är “normalt” klädd. Jag gjorde mitt bästa för att smälta in i modemiljön. Och tror jag lyckades ganska bra med mina knallröda tajta byxor, vit topp, silverfärgad jacka och vita högklackade stövletter.

Modevärlden är intressant. Och allt som sker runtomkring. Speciellt vad det gäller gåvor till vip-gästerna, som ofta består av modeller, skådespelare och journalister. Ifall man är brittisk journalist är det kutym att plocka med sig vad man kan. Ingen ser det som en muta. Till skillnad från i Sverige. Och gåvorna här är inte illa. Vad sägs om en kokbok (To feed the soul), ansiktskräm från Dr Sebagh, Clarins handkräm, parfym från Donna Karan och Prada, läppstift från Lancôme, och diverse produkter från Dior. Allt i samma “goody bag”. Du, förresten. Svaret är nej. Jag tog inte med mig några gåvor hem.

Men några som fick med sig påsar hem, inklusive gåvorna förstås, var skådespelaren James McAvoy, modellerna Kate Moss och Erin O’Conner. På den festen fanns det till och med två olika varianter av påsarna, en för män och en för kvinnor. Det var nog McAvoy glad åt.

Men man kan ju undra varför de behöver godsakerna. Kanske det är känslan av att få något gratis? Det är ju dagens kändisar vana vid. Och under modeveckan i London finns det ett stort antal fester att gå på och många godispåsar att plocka med sig. Kulmen nåddes i måndags med 12 officiella modefester och säkerligen många inofficiella.

Festerna hålls på många av de lyxigaste inneställena i London, som BoomBox i östra delen – Kylie Minogue gjorde sin DJ-debut här i söndags – och Movida vid Oxford Circus.

Jag gick inte bara och festade utan hann även med några visningar. På John Rochas visning var det fullt med trådsmala och uttråkade modeller. Alltså mer uttråkade än på många år, hörde jag av en väl informerad källa. Varför, är det ingen som vet. Det sägs att fint folk kommer sent och Rocha var sen. Han dök inte upp förrän 60 minuter innan visningen och det är sent, enligt folk inom branschen. En designer måste vara på plats för att se över arrangemanget bakom kulisserna. Visningen blev därför försenad. En hel timma. Men när den väl kom i gång gick det undan. Femton minuter senare är visningen över. Short but sweet.

En välkänd svensk modeskapare, Ann-Sofie Back, hade också en visning. Och det var ju klart att jag skulle gå dit.

Efter visningen väntade vi i publiken på att Back ska göra entré med alla modellerna i släptåg, vilket är brukligt bland modeskapare. Helt plötsligt slocknar lamporna och musiken tystnar. För ett ögonblick trodde jag att strömmen hade gått. Det visade sig att visningen var slut, ett riktigt antiklimax. Men Back var på plats. Någon i publiken muttrade att hon, alltså Back, alltid gör precis vad hon vill.

Efter Cartiers cocktailparty i går kväll och Karl Lagerfeld visning ikväll så är cirkusen över, till nästa år.