Viggos dagbok om fotbollskrisen i Malmö, statsministrar på scen, färjor över Stockholm och varför Wien fortfarande känns som Europas vardagsrum. Dessutom: en sågning av SVT:s nya Fördomshowen, kärlek till Gustav Klimt och ännu ett bevis på att livet blir roligare med en bra guide och en fulladdad powerbank.
Sveriges stelaste programledare har fått ett eget tv-program
Söndag
Malmö fortsätter sin kräftgång hemma. Förlust mot Mjällby med 2–3. De senare börjar hitta formen igen och spelar en enkel, explosiv och trygg fotboll. Alla vet vad de ska göra och gör det. Malmös spelare, några för unga, andra för gamla, famlar runt och gör saker mer komplicerade än de måste. Ofta blir det missförstånd. Andra gånger kramp.
När Taha Ali kommer in lättar spelet upp och blir lekfullt med ett fokuserat leende och en hungrig blick. Det bästa med att titta på fotboll på tv är att man verkligen ser spelarnas ansikten. Det är så naket när de misslyckas och fullständigt underbart när det blir mål. Det är förstås också kul att vara på plats på arenan och få den kollektiva kicken, men det är något helt annat.
Häftigt att sillastryparna har fått ihop en riktigt stor klack som drar till Malmö. Listerlandet levererar. När jag blir gammal ska vi köpa ett sommarhus i Hörvik eller kanske ännu hellre på Hanö.
Måndag
Hänger på Visitadag med två representanter från familjen Östlundh. Hör både Reinfeldt och Kristersson prata. Den förre statsministern har blommat ut till en riktigt elegant föreläsare. Den nuvarande är förstås lika säker, men utan riktig glöd denna dag. Uffe var kanske trött efter gårdagens partiledardebatt.
Statsministern fick många skratt när han berättade att han avslutade kvällen på Sturehof i samspråk med några av de 300 i publiken. Skämtet gick ut på att de var väldigt bakis i dag.
Tog färjan tillbaka till Slussen. En ljuvlig resa som man kan göra hur många gånger som helst i livet utan att tröttna. Att färdas på vattnet i vår huvudstad är ett overkligt nöje. Så mycket fantastisk historia och underbar skönhet.
Tisdag
Lite overkligt att tiden går så snabbt. Men nu har jag arbetat ett helt år och några dagar på Dagens PS och Realtid och producerat 1 715 artiklar. Det är smått overkligt att jag hunnit med så mycket och att tiden har gått så snabbt. Jag har lärt mig otroligt mycket och nått väldigt många läsare. Mina artiklar når ungefär en miljon läsare i månaden. Ibland mer, sällan färre.
Tycker att vi har lyckats etablera varumärket Perfect Weekend och vår journalistiska idé att aldrig skriva om någon som det är synd om. Hos oss får läsarna det goda livet utan tråkiga trösklar och meningslösa pekpinnar. Jag säger inte att alla journalister ska göra som oss på Perfect Weekend. Men gärna några fler.
Onsdag
Flyger ner till Wien för ett uppdrag som reseledare på Rolfs Flyg & Buss. Det är jag och en grupp på 36 personer som ska utforska staden som en gång i tiden var Europas viktigaste huvudstad. Under 650 år var familjen Habsburg den ledande i Europa och på många sätt mäktigare än Donald Trump är i dag. Men precis som presidenten i USA startade de krig som de trodde att de kunde vinna snabbt och gick under. Nu finns bara deras stora huvudstad kvar i ett väldigt litet land. Ett stort huvud på en liten kropp, sägs det.
Torsdag
Vår lokala guide Ullis ger oss en guidad tur i världsklass. Hennes guidande började vid 15 års ålder i Sala silvergruva 1976. Det året kom tusentals tyskar till gruvan efter att de besökt Stockholm för att vara på plats när fröken Sommerlath blev drottning Silvia. Det var så många turister som kom och ville ner i den vackra gruvan att vår guide aldrig fick se solen den sommaren.
Hemligheten för att bli en bra guide? Många skratt och noll årtal. Och förstås djup kunskap, men ännu viktigare är kärlek till platsen. Och ja, om ni undrar, det är lätt att älska Wien.
Ullis har även tolkat för Putin när han var vice borgmästare i Sankt Petersburg. Han blev osäker och trodde att hon var ryska. Men det är en annan historia från tidigt nittiotal.
Läs även: Viggos dagbok: Snälltåget strular, tv ringer sällan – men livet rullar på ändå
Fredag
Hamnar framför SVT Play efter dagens guidning till Kahlenberg. Ser första avsnittet av Fördomspodden och kan konstatera att Emil Persson är Sveriges sämsta programledare. Alltså noll charm. Emil kan knappt läsa innantill. Han stirrar ner i sina papper samtidigt som han stakar sig igenom krångliga frågor. Och sen flackar han osäkert med blicken.
Jag förstår att detta funkar som podcast, men på tv? Hallå, skäms SVT!
Även uppställningen i studion med Emil gömd bakom ett stort skrivbord och Jimmie Åkesson i en konstig fåtölj är absurd.
Emil Persson tycks livrädd för att göra bort sig och med en sådan programledare vinner en rutinerad gäst som Åkesson matchen innan den har börjat. Aktuellts och Agendas programledare Tomas Nordenskiöld kan andas ut. Han är inte längre sämst på Gärdet.
Därefter blev det kultur-tv om arkitekten Peter Celsing. Intressant att man kan göra 60 minuter om en arkitekt utan att nämna att han plankade Centre Georges Pompidou i Paris rakt av när han byggde Kulturhuset i Stockholm. Hela idén med att bygga enorma lådor och tro att kreativa människor ska skapa där inne är också absurd. Vill man förstå varför dansk film blomstrar och svensk är på väg åt helvete räcker det att jämföra de två filmhusen.
Lördag
Spelar in podcasten AI+ med Katarina Gospic på telefon. Det funkar riktigt bra. Min Samsung Fold 7 kan vara min bästa telefon någonsin. Min Fold 6 gick sönder direkt, men sjuan är riktigt stark. Svagheten är batteriet som skapar viss oro, men nu har jag med mig min powerbank när vi ska till marknaden och äta lunch.
Spanar in Wiener Sezession. En magisk jugendbyggnad mitt i stan som innehåller världens första vita kub. Gustav Klimts Beethovenfris i källaren är värd en egen resa, men jag gillar även de två utställningarna med samtidskonst. Det är samma känsla som när jag besökte Rooseum på nittiotalet och såg postmodern konst för första gången. Fullständigt obegripligt, men ändå våldsamt intressant.
Viggos dagbok: Livvakter, justitiemord och en pizza på Tosto
En vecka som börjar med Bodypump och slutar på Teatergrillen. Däremellan ryms justitiemord, krogjobb på uppstuds, poddinspelningar,
