Snälltåget krånglar, tv-sofforna hör av sig mer sällan än förr och bokmanuset växer i långsam takt. Men mellan Malmö, Stockholm och Riche fortsätter Viggos dagbok i ett tempo som varken ber om ursäkt eller paus.
Snälltåget strular, tv ringer sällan – men livet rullar på ändå
Söndag
Äter middag på Lola Maria – Urban Italian Groups nya tapasrestaurang vid Lilla Torg i Malmö. Först blev jag lite irriterad när jag upptäckte att personalen bestod av två greker. Men det var svårt att förbli arg eftersom de två var så vänliga. Till och med gulliga. Den ena killen hade jobbat på typ hälften av Brazer Bozlacs restauranger i Gävle, Borlänge, Stockholm och Marbella. Han verkade trivas i Malmö och berättade att han skulle börja på SFI nästa vecka. Han hade också band till Ukraina och Bulgarien, tror jag.
Maten var tre plus och stämningen en sömnig söndag fyra plus.
Samma betyg får ljuvliga Pivo där jag och Anna tog en föröl. Baren ligger mittemot Malmös billigaste ölbar, Surf Shack, på Västergatan. En gata som har gett mig tusentals minnen.
Måndag
Vaknar på mitt nya favorithotell Moment Hotels i Malmö. Två plus, men priset är fem plus.
Jag och Anna tar Snälltåget till Stockholm och blir förstås sura när det inte går att ladda sin dator i vagn 11 och 12. Konduktören fixar två platser i vagn 14 för laddning. Godkänt.
Tisdag
Är med i TV4 och berättar vad jag har på hjärtat. Alltid kul att vara med i direktsänd tv. Ett tag ringde de mig varje vecka. Nu ringer de en gång i halvåret. Det är livet i mediebranschens gärdsgårdsdivision.
Min agent skickar ett mejl och berättar att Stefan Sauk inte ska läsa in min nästa roman. I stället ska Mirja Turestedt göra det och att boken ska komma ut i oktober. Då vill de helst att bok två också ska vara klar. Jag har med andra ord ett jobb att göra eftersom jag bara har skrivit 10 kapitel av minst 50. Men jag har en plan: jobba, jobba, jobba.
På kvällen tittar vi på Love Story, en underbar tv-serie om nittiotalet i New York. Är glad att jag fått vara med om denna tid innan sms, Tinder och mejl. För att träffa någon var man tvungen att verkligen träffa någon. Det tog tid. Och det var sjukt tråkigt, men i detta föddes en enorm kreativitet.
Ser på Instagram att alla som var heta på nittiotalet samlas på Riche Fenix för att titta på första avsnittet av SVT-serien om ZTV. Trots fyra säsonger på kanalen med Beckerell är jag inte bjuden. Det är nittiotalet i ett nötskal. Trots att man var med var man kanske ändå inte det.
Onsdag
Spelar in Perfect Weekend tv med UTG:s vd Charlotte Blum. Men det får inte heta så längre. Men jag tror att ni fattar ändå.
Har även möte med Clarion Sign om Dagens PS Hospitality Awards den 25 maj kl 17. Det känns jättebra att göra denna lilla minigala om en månad på Petter Stordalens mest lönsamma hotell.
Jag har sagt det förr, men säger det gärna igen. Det finns ingen gräns för hur många diplom en tidning kan dela ut. Bara man gör det i en kontext där man jämför päron med päron och äpplen med äpplen.
Mejlar alla nominerade. Vill du komma? OSA här.
Torsdag
Åker till Fredrik Härens ö utanför Lidingö och äter lunch. Det är ungefär som att vara med i Grumme tvättsåpareklamen. Fredrik har gett mig en lysande idé. Vi, alltså Perfect Weekend, ska arrangera tävlingen Sveriges bästa hemmakontor. Jag återkommer så snart vi har hittat några partners. (Har du varma leads, mejla mig. Det utgår förstås en finders fee om 10 procent.)
Fredag
Äter lunch på Riche med Jan Berkö. En underbar människa. Vi njuter av en perfekt kyckling och dricker varsitt glas av husets rödvin. Jag hälsar även på Gabriel Mellqvist och Jessica Bjurström. Jag intervjuar författaren Victoria Larm på telefon om hennes magiska platser i Venedig, Bordeaux och Stockholm. Fin energi.
Lördag
Läser ut Giganternas fall. Utan tvekan den bästa bok jag någonsin läst. Jag är inte det minsta förvånad över att författaren Ken Follett totalt har sålt över 188 miljoner böcker världen över. Kombinationen av tung historik och ett gäng hårt arbetande personer i gruvor och fabriker, som är omöjliga att inte älska, är underbar. Självfallet är berättelsen tryfferad av ett litet gäng onda personer från överklassen. Pekoral och klichéer ska man inte förakta om man vill nå många läsare. Ken Follett vet precis var gränserna går och gödslar inte för mycket.
Socialism är en utmärkt ideologi när man ska skapa en stor roman, men tyvärr funkar den inte lika bra i den något mer komplexa vardagen.
Nu är det bara två delar kvar på knappt 900 underbara sidor. Det finns inget bättre än god historia.
Avslutningsvis, det har varit en godkänd månad för mig på Dagens PS och Realtid. Mina 141 artiklar har nått 1 013 982 läsare.
