En vecka som börjar med Bodypump och slutar på Teatergrillen. Däremellan ryms justitiemord, krogjobb på uppstuds, poddinspelningar, börsskepsis, livvaktslogik och en kväll i sällskap med Sveriges mest omdebatterade rättsskandaler. Viggos dagbok vecka 18 är precis vad den låter som: ett svep genom jobb, nöjen och tankar som inte riktigt ber om lov.
Livvakter, justitiemord och en pizza på Tosto
Söndag
Kör en timme Bodypump på Nordic Wellness. Det märks att den initiala träningseuforin efter nyår är slut. Man behöver inte köa för att få plats på passet och hela gymmet känns nästan folktomt.
Planen var att äta lunch med min äldsta son Ib, men Paolo Roberto ringde och ville ha hjälp på sin krog. Det är ok. Alla människor borde under en period arbeta på krogen. Man lär sig stresshantering, service och försäljning. Den kunskapen är det mest värdefulla jag kan tänka mig, och det bästa med kunskap är att ingen kan stjäla den. Det tänker jag ofta på.
Måndag
Spelar in Dagens PS tv på förmiddagen. Intervjuar Christoffer Roos som är vd på Gastrobility Group AB, bröderna Guwens krogbolag som bland annat äger Prinsen och avsomnade East, och typ tio krogar till.
Koncernen vill, efter två rekonstruktioner, fortfarande in på börsen när de är redo för detta, säger Roos i min intervju.
Jag är skeptisk till hospitalitybolag på börsen, men å andra sidan finns det få människor som är mer ointresserade av aktier än undertecknad.
Cyklar bort till Balzac och äter lunch med Markus Eriksson, marknadschef på Bahnhof. Maten är riktigt bra och sällskapet väldigt spännande. Idén att skapa en Independence Day för svensk tech föds, och den vill jag göra på Dagens PS i höst. SVT:s utmärkta techreporter Alex Norén är inne på samma sak. Titta här!
Det är uppenbart att Donald Trump är den viktigaste anledningen till att USA aldrig kommer att fylla 300 år. Hans maktfullkomlighet och arrogans är det som verkligen kommer att söndra hans imperium till aska.
Vår Independence Day kommer att bli ännu en liten sten i Trumps hackande maskin.
Snälltåget strular, tv ringer sällan – men livet rullar på ändå
Snälltåget krånglar, tv-sofforna hör av sig mer sällan än förr och bokmanuset växer i långsam takt. Men mellan Malmö, Stockholm
Tisdag
Spelar in veckans AI+ podcast med supersmarta Katarina Gospic. Alltid väldigt roligt att träffas IRL på Convendum på Kungsgatan.
Därefter lunch med Monique Wadsted på Riche. Också alltid kul att prata med min favoritadvokat. Ibland ses vi för att jag har problem, men inte denna gång. Nu rullar det mesta på som det ska.
Efter lunchen cyklar jag till Kung Carl och lär mig mycket om hur man arbetar som livvakt. Det är förstås research till min kommande roman. Livvaktsskydd mäts utifrån två axlar: skyddsnivå och fara. Kan konstatera att jag har noll på båda kategorierna. Skönt.
Det måste vara ett helvete att hela tiden vara övervakad. Jag kan förstå kungen. Tänk att vara kung och ändå ha så lite makt.
På kvällen lyssnar jag när Dan Josefsson pratar om Styckmordet, Fallet Kevin och Sture Bergwall på Tap Talks på Hotel Kung Carl. Den gemensamma nämnaren mellan tre av Sveriges största justitiemord är Margit Norell, psykologen som trodde att man kunde bota kriminella genom att dra fram deras bortträngda minnen.
Detta var från början Sigmund Freuds idé, men han skrotade den eftersom både hans patienter och hans kollegor gjorde tummen ned. Det var då Freud kom på att psykoanalys var en bättre grej och körde vidare på detta. Men trots detta lyckades idén om bortträngda minnen överleva. Detta tack vare en feministisk kampanj på 80-talet. Detta skedde i böcker som Sveket mot sanningen av Jeffrey M Masson och Den dolda nyckeln av Alice Miller.
Den just nu extremt uppskattade författaren PO Enquist tokhyllade Sveket mot sanningen i en recension i Expressen och kallade boken ”en utomordentlig bok, klar, lugn och ursinnig, och av stort allmänintresse”. PO satte även upp en teaterpjäs där en kvinna terroriseras av en styckmordsmisstänkt obducent.
Det var alltså inte bara bödeln Pol Pot i Kambodja som fick den svenska vänstern i spinn.
Jag frågar Dan Josefsson om han har haft kontakt med de två centrala vittnena i Styckmordsrättegången: obducenten Jovan Rajs och allmänläkarens exfru, och om de, precis som Sture Bergwall, är beredda att ompröva sina vittnesmål.
Men svaret blir nej. Jovan Rajs svarar inte ens på brev och frun tackade nej till medverkan i Josefssons senaste dokumentär. Sorgligt.
Onsdag
Spelar in podcast med Claes de Faire på Riche. Vi är tillbaka där allt började, på Claes stambord nummer 28. Lyssna gärna här.
Äter middag med David Granath på Tosto. Sperling & Cos bakficka levererar en utmärkt pizza och en lika fin spaghetti carbonara.
Gillar den vackra, ljusa matsalen i betong med ljuvlig takhöjd. Det är här tjejerna häckar när deras framtida gubbar frossar kött inne på Sperling. Planen är väl sedan att de ska träffas på speakeasybaren bakom hovmästarbåset.
Alltid kul att prata med David. Lär mig mycket om tennis. Jag är usel på alla bollsporter, men tennis är den sport jag är absolut sämst på, trots att jag växte upp precis bredvid en tennisbana i Oxie. Familjen Cavling bodde på samma gata som det före detta statsrådet Tobias Billström. Nästa gång vi ses ska jag fråga om Tobias kan spela tennis. Gissar att svaret blir nej.
Torsdag
Valborg är ingen helgdag i Sverige, men väl i Uppsala. Då håller skolorna stängt och man går man ur huse för att lyssna på Orphei Drängar på trappan framför universitetsbiblioteket Carolina Rediviva.
Såsom gift med en före detta uppsalabo omfattas jag numera av denna tradition. Det är overkligt trevligt att värma upp inför sången med bubbel och våfflor i ett radhus fyllt av begåvade akademiker.
Dagen avslutas på Katalin bakom stationen med öl och en kall sillmacka.
Studenterna firar i regnponchos och bubbel på sina nationer. När dagen kantrar över mot kväll går de flesta hem för att sova ruset av sig.
Så gör vi också i min lilla familj.
Fredag
Testar nya Thon Hotel Vasa på Vasagatan. Jag kommer att återkomma till detta besök i en längre artikel. Men jag kan redan nu säga att det är modigt av norrbaggarna att öppna ett boutiquehotell mitt i stan. Jag var aldrig här på Terminus tid, men tycker att Thons renovering har blivit riktigt bra.
Jag och min älskade fru Anna går en promenad bort till Calle P och tar en öl och ett glas vin i solen. Det är årets varmaste dag och en välsignelse att få sitta på en uteservering i Berzelii Park, omgiven av unga människor som precis fått sitt första riktiga jobb.
Lördag
Min yngsta son Lou fyller 16 år. Tänk att det har gått sexton år sedan jag och hans storebror Ib tittade (och lyssnade) på Mona Sahlin när hon på första maj talade vid Norra Bantorget i Stockholm.
Några timmar senare, på morgonen den andra maj, förändrades världen för evigt när jag och Sofia fick vårt andra barn. Syskon är den finaste presenten man kan ge ett barn. Mona Sahlin kommer aldrig mer att tala på första maj.
Det blir en traditionsenlig födelsedagsmiddag på Teatergrillen på kvällen.
Läs gärna fler Viggos dagbok: Insiderbrott, restaurangmiljarder och en sen lunch på Riche
