Japans satsning på wellpappsdrönare och Ukrainas massproduktion av träbaserade attackdrönare signalerar ett skifte i modern krigföring: billigt, snabbt och i stora volymer slår dyrt och avancerat.
Drönare av papp och trä förändrar kriget i grunden – även i Sverige
Jonas Malmgren, vd för det svenska försvarsbolaget Frontventures, ett investmentbolag med fokus på mindre försvarsbolag i Ukraina och Sverige, ser en tydlig trend.
”Det är inte bara kostnaden. Trä och kartong ger också en väldigt låg radarprofil”, säger han till Realtid.
Ryssland var först
Medan Japan nyligen börjat driftsätta AirKamuy 150, en vikbar drönare av wellpapp till ett pris av 2 000–2 500 dollar, och ukrainska Fire Point producerar mer än 100 långdistansdrönare om dagen i bland annat en ombyggd möbelfabrik, var det enligt Malmgren faktiskt Ryssland som var först med konceptet.
Missa inte: Rysk ilska över japansk drönarinvestering. Realtid
”Den vanligaste attackdrönaren som ryssarna använder i Ukraina nu är en lättviktig, svårupptäckt modell kallad Molinja. Ukraina har sedan kopierat den designen och byggt vidare på den, däribland Fire Points FP-1”, säger han.
FP-1 byggs delvis i trä i gamla möbelfabriker där sågarna redan fanns på plats, och en enda anläggning uppges kunna producera runt 3 000 drönare i månaden, enligt Techy44.
Läs även: Ukraina tar nytt unikt steg i drönarteknik. Dagens PS
Drönaren har stått för ungefär 60 procent av Ukrainas långdistansattacker mot Ryssland.
Svärmar och list
En central taktik är att skicka drönare i stora svärmar där inte alla bär sprängladdning, och där vissa medvetet täcks med aluminiumfolie för att se ut som större och viktigare mål på radar.
”Du skickar in 20 drönare och räknar kallt med att 15 skjuts ner. Men fem kommer igenom”, förklarar Malmgren.
Se även: Svensk AI-expert: Vi glider in i en farlig bekvämlighetskultur. Realtid
Kombinationen av låg radarprofil, hög volym och elektronisk krigföring gör att traditionella luftvärnssystem inte räcker till. Malmgren lyfter fram USA:s erfarenheter från Iran-konflikten som ett varnande exempel.
”På två veckor brände USA av lika många Patriotmissiler som Ukraina gjort av med under tre år. Det är mer än två årsproduktioner på två veckor”, säger han.
Sveriges utmaning
Malmgren är kritisk till att Sverige och andra västländer hittills anpassat sig för långsamt till den nya verkligheten, men ser tecken på förändring. Under övningen Aurora 26, som avslutades förra veckan, tilläts för första gången enskilda plutoner att experimentera med drönare på eget initiativ, utan central styrning från Högkvarteret eller FMV.
Läs även: Nu är Sveriges första militära satellit i rymden. Dagens PS
En strukturell bromskloss kvarstår dock: svenska drönare måste CE-märkas i Holland vid varje designförändring, vilket kan ta flera månader, en cykel som är helt oförenlig med frontrealiteterna i Ukraina där en modell kan vara föråldrad på sex månader.
”Drönaren som fanns för sex månader sedan och det frekvensband du styrde den med, den stör de ut idag. Du måste i praktiken göra en ny modell varannan månad, säger Malmgren.
Saknar motorer
Till det kommer brister i den inhemska produktionsförmågan. Sverige saknar i dag storskalig tillverkning av drönarmotorer, en av de mest kritiska komponenterna. Papp och trä är inga problem.
Sprängämnesgjutning har visserligen återupptagits efter lång tids uppehåll, men Malmgren beskriver det som ett lapptäcke snarare än en sammanhängande industriell kapacitet.
Missa inte: AI kan gömma svenska militären i framtiden. Realtid
Prisbilden försvårar också situationen. Svenska bolag kan i dag köpa samma typ av drönare som finns tillgängliga i Europa för en femtedel eller tiondel av priset i Ukraina, ett konkurrensläge som gör det svårt att motivera inhemsk produktion, men som samtidigt skapar ett strategiskt sårbarhetsproblem om tillgången till ukrainska leverantörer skulle skäras av.
Behövs både lager och produktionskapacitet
Malmgren betonar att Sverige behöver både ett grundlager av drönare och inhemsk produktionskapacitet, inte endera.
”Vi kan inte förlita oss på att NATO eller USA ska hjälpa oss i en krissituation. Och vi får inte heller vara rädda för att använda drönare i övningar, så att vi faktiskt övar med dem på riktigt.
Frontventures arbetar på båda fronter. Bolaget samarbetar med ett ukrainskt företag för att tillverka interceptordrönare i Sverige, och gick så sent som för två veckor sedan in som investerare i ett svenskt försvarsbolag inom drönarsektorn.
”Volym slår perfektion”
Det viktigaste lärdomen från Ukraina är enligt Malmgren att snabbhet och volym trumfar teknisk fulländning, något som också utmanar tilltron till de AI-system som västerländska bolag tagit fram.
”Många av de västerländska AI-systemen fungerar inte vid fronten. Det har visat sig att bygga i volym med lagom komplexitet och därigenom få ner kostnaden är viktigare än att försöka bygga en optimal drönare som i teorin skulle vara väldigt bra”, säger Jonas Malmgren.
