Det är overkliga rörelser på finansmarknaderna just nu. Att köpa, vilken tillgång som helst, tycks uppfattas som att fånga en fallande kniv. Alla rusar mot utgången, köpare lyser med sin frånvaro och investerare säljer av även likvida tillgångar de gillar för att få det alla just nu vill ha – cash.

Jag har flera gånger de senaste veckorna fått frågan om inte börsen borde stänga. Inte på det sätt som vi redan sett nu upprepade gånger i USA, det vill säga att ”nödbromsen” slår till och handeln stoppas i 15 minuter för att lugna marknaden vid kraftiga fall. Utan en mer långvarig nedstängning av börsen tills ”det värsta är över”. I Sverige har frågan väckts av SvD och i USA är diskussionen i allra högsta grad levande; enligt finansminister Steve Mnuchin kan det finnas skäl att åtminstone förkorta handelsdagen på Wall Street. På Filippinerna har börsen i Manilla redan stängt.

Argumentet för att stänga eller förkorta handelsdagen är att det skulle minska volatiliteten. De rörelser vi ser just nu skulle ju kunna vara överreaktioner, som inte bygger på fundamenta. Vi har ju inte tillräckligt med information om coronavirusets effekter att handla på, utan famlar i beckmörker. Och då är det inte konstigt att de flesta springer mot utgången.

Diskussion är alltid bra. Men jag vill ta tillfället i akt att slå fast varför det vore otroligt olyckligt med en stängd börs. 

För det första skulle inte en stängd börs hindra banker och institutioner från att handla värdepapper ändå. De stora spelarna kommer att handla direkt med varandra eller på marknadsplatser som inte är tillgängliga för vanliga människor. En prisbild kommer att bildas som inte är offentlig. Resultatet skulle enbart bli att privatspararna blir fastlåsta i sina positioner och sätts i karantän från aktiehandel. För det andra är det en förtroendefråga att börsen håller öppet. Bara förekomsten av en marknadsplats som är tillgänglig och transparent skapar trygghet hos investerare, och lägger grunden för mer genomtänka beslut. Det är vidare olyckligt att strypa företagens tillgång till kapitalmarknaden. För många företag är en nyemission och notering startskottet ut ett finansiellt perspektiv, och utan den möjligheten avstannar företagande, innovation och forskning.

Vi hör också röster som i detta läge ifrågasätter blankning. Italien har förbjudit blankning i tre månader, medan de förbud som införts i Frankrike och Belgiengäller i en månad. Företeelsen ”blankning” är rejält laddad, och ett förbud kan låta som en enkel lösning som visar på handlingskraft. Men blankning kan vara en sund företeelse på så sätt att den tillför likviditet och hjälper till att ge ett rättvist pris på en aktie. Att investerare har möjlighet att både köpa och ”gå kort” i en aktie hjälper till att hindra förekomsten av prisbubblor som kan sluta i kraftiga priskorrigeringar under en kort tid. Vilket i slutändan även det skulle drabba exempelvis privatsparare. Blankning gör också att företagsledare måste hålla sig på tårna. Stora blankningspositioner i en aktie kan vara ett tecken på att något i bolaget inte är bra eller att sektorn är under strukturell press. Det blir en observationsmarkör. 

Kontentan: att förbjuda och stänga ned är fel väg att gå i det här läget. Oavsett om det gäller blankningsförbud, förkortade handelsdagar eller en helt stängd börs. Transparens och korrekt prissättning är viktig även när marknaden inte går åt det håll man önskar.

Frida Bratt
Sparekonom, Nordnet