Vice riksbankschefen läxar upp kollegorna – igen

Under det senaste året har striden mellan direktionens fyra hökar och två duvor eskalerat. Lars EO Svensson har tidigare sagt att det är tur att inte räntemarknaden tror på Riksbankens prognos då det vore förödande för svensk ekonomi.

Klicka här för att börja prenumerera på Realtid.se:s veckovisa nyhetsbrev Makro

Lars EO Svensson fortsätter, med en dåres envishet, att propagera för lägre ränta och får gehör av Karolina Ekholm. Riksbankschefen Stefan Ingves spår en än intensivare debatt framöver, visar protokollet från det senaste räntemötet som publicerades på måndagen.

Fyra direktionsledamöter, med Stefan Ingves i spetsen, röstar tillsammans igenom höjningar. Efter februarihöjningen uppgår reporäntan till 1,50 procent.

De fyra räntehökarna öppnar samtidigt upp för höjningar vid samtliga räntemöten i år vilket skulle medföra en reporänta på 2,75 procent vid årsskiftet. I så fall klart över Riksbankens nuvarande prognos som indikerar en reporänta kring 2,25 procent vid utgången av 2011.

Enligt Lars EO Svensson innebär huvudscenariots räntebana en penningpolitik ”som inte är väl avvägd”. Han vill istället se en oförändrad ränta på 1,25 procent i dag för att sedan gradvis höja upp mot 3,25 procent fram till årsskiftet 2013/2014. Karolina Ekholm ansluter sig till Lars EO Svenssons reservationer i protokollet.

Huvudscenariot innebär en KPIF-prognos under målet och en arbetslöshet över jämvikt. En oförändrad ränta och en lägre räntebana skulle ge en KPIF-inflation närmare målet om 2 procent samt en lägre arbetslöshet närmare en hållbar nivå, påpekar han.

Lars EO Svensson hänvisar till den norske kollegan, vice centralbankschef vid Norges Bank, Jan Qvigstads, villkor för en väl avvägd och effektiv penningpolitik.

”Med en effektiv penningpolitik menas att det inte ska gå att öka måluppfyllelsen för inflationen utan att minska måluppfyllelsen för arbetslösheten”, säger den vice riksbankschefen, visar det senaste protokollet.

Men så är inte fallet i dag och det framgår av två diagram (2:17 och 2:19) i utkastet till penningpolitisk rapport som visar att en lägre räntebana ger en lägre arbetslöshetsprognos än i huvudscenariot, enligt Lars EO Svensson.

Efter att ha läst uppsatser i ämnet samt då han diskuterat frågan med några arbetsmarknadsekonomer, bedömer Lars EO Svensson att jämviktsarbetslösheten uppgår till någonstans mellan 5 och 5,5 procent.

Kanske ska det tittas på fler mått för resursutnyttjande än gapet mellan arbetslösheten och en långsiktigt hållbar arbetslöshetsnivå. Med andra mått på resursutnyttjandet blir kanske inte slutsatsen lika klar, resonerar han.

Möjliga mått skulle vara ”produktionsgap, timgap, RU-indikator, kapacitetsutnyttjande och så vidare”. Då kan en ”samlad bedömning” utifrån ett stort antal indikatorer ses som det bästa alternativet. Problemet är att det då går att hitta något index som hamnar någorlunda nära målet.

”Nästan vilken penningpolitik som helst kan motiveras med hjälp av ett skickligt val av index. För att målet och måluppfyllelsen ska ha någon mening måste därför i huvudsak ett enda index användas”, anser Lars EO Svensson.

Enligt honom är arbetslöshetsgapet då det mest lämpliga måttet. Detta då arbetslösheten mäts ofta och inte revideras medan BNP mäts sällan och ofta revideras. Arbetslösheten spelar också en stor roll för allmänheten och är direkt relaterad till välfärden.

Även Karolina Ekholm reserverar sig mot räntebeslutet och räntebanan med anledning av ett lägre resursutnyttjande än normalt under stora delar av prognosperioden. Även hon pekar på att inflationen samtidigt väntas hamna under målet om 2 procent.

Till skillnad från Svensson förordar hon ett timgapsmått istället för ett arbetslöshetsmått. Detta då det sistnämnda inte fångar upp sådant som ofrivillig deltidsarbetslöshet och liknande.

Barbro Wickman Parak anser att det inte räcker med att studera aggregerade storheter som arbetskraft och arbetslöshet. Samtidigt som arbetskraftsutbudet ökar stiger bristtal och kvarvarande lediga platser snabbt. Därför är det inte enkelt att med bestämdhet uttala sig om i vilken utsträckning arbetslösa på ett smidigt sätt kan svara mot den typ av arbetskraft som efterfrågas.

Ungdomar med kort utbildning, funktionshindrade och utrikes födda har svårt att finna arbete. Av de cirka 400.000 personer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen tillhör mer än hälften, 225.000 personer, någon av de utsatta grupperna, konstaterar hon.

”Det är möjligt att en långsiktig arbetslöshetsnivå är 5,5 procent, vilket Svensson refererade till. Men analysen måste också vara observant på hur smidigt ekonomin fungerar på vägen dit och anpassa politiken därefter”, anser Barbro Wickman Parak.

Även för Lars Nyberg förefaller det vara så att vissa branscher snabbt börjar närma sig ett läge där bristen på arbetskraft blir ett problem. Han konstaterar även att terminsräntekurvan skiftat uppåt och nu ligger ganska nära Riksbankens räntebana.

”Det förefaller ha skett utan någon kraftfullt bromsande effekt på den svenska ekonomin via en snabb appreciering av kronan”, säger Lars Nyberg och ger därmed en känga till Lars EO Svensson som under längre tid basunerat ut motsatsen.

Enligt Nyberg finns det under alla omständigheter anledning att fundera vidare över – och kanske ställa sig frågande till – vilket informationsinnehåll som de internationella och svenska terminsräntorna egentligen har och hur de ska påverka Riksbankens prognoser.

Lars EO Svensson svarar Wickman Parak och Nyberg att det är viktigt att skilja på resursutnyttjandets roll som målvariabel och som indikator på inflationstryck. Gällande rollen som målvariabel är den långsiktigt hållbara nivån relevant.

Diverse kortsiktiga förhållanden, såsom brister och flaskhalsar, kan påverka indikatorn på inflationstryck men bör inte påverka den långsiktigt hållbara arbetslöshetsnivån.

”Ett sätt att uttrycka detta är att säga att arbetslösheten relativt den långsiktiga arbetslöshetsnivån är en målvariabel men gapet relativt kortsiktig jämviktsarbetslöshet kan vara en indikator på inflationstryck som spelar roll för att göra prognosen på inflationsgapet, den andra målvariabeln”, utvecklar Lars EO Svensson.

Stefan Ingves sammanfattar diskussionen med att säga att han räknar med att denna kommer att bli än intensivare framöver om konjunkturen utvecklas som förväntat.

”Det är en viktig diskussion att föra”, avslutar riksbankschefen.