Stigande matpriser: ett dilemma för konjunkturen

Att prisökningarna på mat och energi får en omedelbar effekt på inflationen råder ingen tvekan om.

– I och med att det är något vi måste ha, en oelastisk efterfrågan, så tränger det undan utrymme för annan konsumtion.

Dessutom, påpekar Cecilia Skingsley, har spridningseffekterna av stigande råvarupriser minskat sedan sjuttiotalet.

Detta beror på ökad konkurrens vilket gör att företag generellt sett är mer benägna att själva ta in prisförändringarna i sin vinstmarginal än att låta kunderna ta dem.

– Forskningen pekar på att företag absorberar prischocker åt båda håll. Nu när priserna stiger försöker de till en början att klara sig på egen hand, säger Cecilia Skingsley.

Att företag drar sig för att höja priserna och hellre sparar genom att till exempel dra ner på personal gör att de stigande mat- och energipriserna påverkar konjunkturen på längre sikt.

I stora drag är det centralt vad allmänheten tror om prisutvecklingen.

– Om centralbankerna lyckas hålla inflationsförväntningarna i schack finns det utrymme för att vara flexibla och fokusera på konjunkturutmaningarna. Men om förväntningarna parkerar sig på hög nivå då måste

centralbankerna hålla reporäntan kvar på dagens nivå.

Även i fattigare länder befaras stigande matvarupriser leda till en konjunkturnedgång.

– Där är det kanske ännu mer bekymmersamt eftersom livsmedelskonsumtionen står för så stor del av hushållsekonomin, säger Cecilia Skingsley.

Men Sverige har det ganska förspänt för den globala svacka som ligger framför oss.

– Vi står på flera ben. Vi har en differentierad utrikeshandel, arbetsmarknaden är fortfarande hygglig och vi stora finanspolitiska muskler som kan användas för att stimulera ekonomin.