Slutet för Hanna Ljungberg?

En besviken Hanna Ljungberg fick till slut ge upp. Det blir inget OS-spel för den skadeförföljda landslagsstjärnan.

– Man orkar inte ha det så här hur länge som helst, medgav Ljungberg.

Hon berättade att hon gråtit under dagen och underläppen darrade till då och då när hon svarade på frågor i den väldiga OS-stadion i Tianjin, hamnstaden i nordvästra Kina som ligger knappt 20 mil från Peking.

Samtidigt som hennes landslagskamrater tränade mötte Ljungberg media i ett utrymme under ena läktaren i arenan där Sverige ställs mot hemmanationen Kina i OS-öppningen på onsdag.

Det blir utan Hanna Ljungberg i laget.

Några timmar tidigare hade förbundskaptenen Thomas Dennerby tagit beslutet att Ljungberg skulle ersättas av Johanna Almgren, Göteborg. Dennerby var inte beredd att chansa med Umeåstjärnans skada i baksidan av höger lår. Ett beslut som Ljungberg köpte.

Och när Hanna Ljungberg petade undan OS-turneringen och tittade framåt var det med en förhoppning:

– Jag hoppas på att få en bra höst med Umeå.

Framtiden i landslaget är oviss. När hon fick frågan om detta var det sista vi sett av henne i blågult sade hon:

– Nej, det vill jag inte säga. Jag har inte tänkt på det viset. Det viktigaste för mig är att min kropp fungerar ordentligt. Vi får se under hösten. Men det var nog mitt sista OS, sade hon.

Förre förbundskaptenen Marika Domanski Lyfors, som jobbade med Ljungberg i landslaget under många år, hoppas att anfallsstjärnan fortsätter sin landslagskarriär:

– Hon är ju en fantastisk fotbollsspelare och en sån fighter. Det enda som kan sätta stopp för henne är skador eller brist på motivation. Hon har en enorm potential fortfarande och många år kvar på den internationella scenen. Jag skulle vilja se att hon tittat framåt, kommer tillbaka och fortsätter spela fotboll.

Hanna Ljungberg kommer att se öppningsmatchen mot Kina. På torsdag reser hon hem till Umeå.

– Ska man se det positivt så kommer jag hem och kan förhoppningsvis köra för fullt nästa vecka och ladda ordentligt inför hösten. Jag känner att det skulle vara roligt att få en ordentlig höst med Umeå. Där kan jag väl känna att jag är glad att jag inte gick på max. Hade det inte hållit så hade jag grämt mig ordentligt.

Kanske hade karriären tagit slut redan nu i så fall.

Nu åker hon hem med hoppet kvar.