Revisorn boven i EFG-dramat

Kommunen har nyligen erkänt att man gjorde en förlust på 50 miljoner kronor på en investering arrangerad av EFG Investment Bank. Nu framkommer att kommunens egen revisor Per-Reinhold Olsson enligt vad Realtid.se erfar, visste att kommunen i och med EFG-investeringen överskred den tillåtna andelen investeringar i samma kategori.

EFG-investeringen var en så kallad ”strukturerad investering”som innebär att olika finansiella positioner blandas ihop till en kompott med vissa förväntade egenskaper. Kommunens finanspolicy vid denna tid stipulerade att investeringar i strukturerade produkter måste ha förlusttäckningsgarantier i en utsträckning så att förlusten i dessa investeringar totalt sett aldrig kan bli större än max 10 procent av investerat kapital.

Någon sådan garanti fanns inte för EFG-investeringen enskilt, vilket i sig inte var något regelbrott. Men i och med EFG-investeringen blev andelen strukturerade investeringar utan garanti totalt sett högre än kommunens regler tillät.

Det hela löstes med att helt sonika klassa om en del av EFG-investeringen som räntebärande obligationer. För sådana obligationer finns nämligen enligt kommunens regler inte krav på kapitalgaranti. Då stred inte EFG-investeringen mot reglerna längre, i alla fall inte på papperet.

Det märkliga är att EFG-investeringen de facto inte var räntebärande obligationer, utan det var just en sådan investeringskonstruktion där kommunens regler för kapitalgaranti skulle träda in.

För säkerhets skull konsulterades utomstående revisionsbyrån Öhrlings, som skrev en rapport daterad 10 november 2005 och stämplad med Öhrlings Price Waterhouse Coopers varumärke. Av rapporten framgår att Öhrlings inte hade något att invända mot att en del av EFG-investeringen betecknades som räntebärande obligation:

– Om man definierar delar av portföljen som ”räntebärande”, vilket inte är fel, klaras gränsvärdet, skriver Öhrlings i rapporten.

Öhrlings kände enligt rapporten ingen oro för riskerna i Helsingborgs portföljer av olika tillgångsslag, inklusive delportföljen med strukturerade investeringar där EFG-investeringen låg.

– …vi bedömer att det för närvarande inte finns några direkta förlustrisker i någon av delportföljerna…, skriver Öhrlings i rapportens sammanfattning. Nu har EFG-investeringen blivit värdelös.

– Öhrlings riskformuleringar påverkade naturligtvis kommunens beslut att ligga kvar med EFG-investeringen när rapporten kom i slutet på 2005, säger en källa på Helsingborgs kommun.

Även kommunens egen revisor Per-Reinhold Olsson bollar den heta potatisen vidare till Öhrlings.

– Jag har inte på något sätt varit inblandad i beslut om EFG-investeringen, säger han utan pekar på att han i slutet av 2004 var med om att ta initiativ till en fördjupad granskning av Helsingsborgs hela kapitalförvaltning, en granskning som alltså Öhrlings anlitades för att genomföra.

Per-Reinhold Olsson hävdar att han aldrig tagit initiativet till att beteckna EFG-investeringen som räntebärande obligationer, utan han anger att den formuleringen kom från Öhrlings.

– Det är helt fel att ta lösryckta meningar från vår rapport. Rapporten måste läsas i sin helhet, säger revisorn Håkan Olsson som tillsammans med Leif Johansson och Henrik Bergh skrev Öhrlings-rapporten.

– Annars blir det väldigt, väldigt, väldigt konstigt och fel. Då försöker man medvetet att desinformera, det är min uppfattning, säger Håkan Olsson animerat.

Han ger luddiga svar på hur han kunde gå med på att i rapporten beteckna EFG-investeringen som räntebärande obligationer, och går i stället in på hur svårt det är att karaktärisera strukturella produkter som EFG-investeringen.

– Det är skitsvårbedömt för både proffs och amatörer. Strukturella produkter är ett misch-masch av värdepapper och tillgångsslag som gör det svårdefinierat, säger Håkan Olsson och vill istället understryka att Öhrlings i rapporten tydligt pekat på olika områden som Helsingborg behövde förbättra i sin finansförvaltning.

Man kan hävda att ansvaret ligger hos kommunpolitikerna som fattar de slutgiltiga besluten, men å andra sidan har de byggt sina beslut på revisorernas beslutsunderlag.

EFG-investeringen var en komplicerad konstruktion som gjordes via en fond där Helsingborg köpte andelar. Förenklat köpte fonden först amerikanska kommunobligationer, sålde sedan en annan typ av obligation, och belånade nettot. Syftet var att tjäna pengar på att amerikanska kommunobligationer bedömdes vara för lågt värderade på marknaden jämfört med andra obligationer.

Som Realtid.se skrivit om tidigare hävdar EFG Investment Bank att de tydligt informerade alla investerare om alla möjliga aspekter av den strukturerade investeringen från 2004, inte minst i ett brev som investerarna fick skriva på och skicka tillbaka innan investeringen gjordes. Av brevet framgick exempelvis tydligt att investeringen som den var konstruerad inte hade någon kapitalgaranti.

Länk till EFG-brevet

Ian Hammar

ian.hammar@realtid.se

08-545 871 30