Moderaterna fyller på krigskassan

På lördagsförmiddagen den 25 oktober 2003 valdes Fredrik Reinfeldt till ny partiledare för moderaterna. Partistämman jublade när Reinfeldt gjorde entré till tonerna av Sareks schlagerdänga ”Genom eld och vatten”. Efter katastrofvalet året innan, då partiet bara fick 15,3 procent, var längtan efter en frälsare stor.

Reinfeldt fick ett starkt mandat att förändra partiet. Den första heliga kon slaktades bara någon timme efter att fotoblixtarna slocknat. Lite i skymundan, och utan någon större debatt, beslutade partistämman att moderaterna inte längre skulle vara för ett avskaffat partistöd. En lång moderat tradition var bruten.

Fyra år och ett regeringsskifte senare kan de nya moderaterna under Reinfeldts ledning kvittera ut 800 miljoner kronor i partistöd för mandatperioden 2006–2010. Det visar en unik sammanställning som Realtid.se gjort.

Omsvängningen i en av partiets symbolfrågor gick fort. Så sent som två veckor före partistämman 2003 upprepades kravet på avskaffat partistöd i moderaternas budgetmotion till riksdagen.

”I en demokrati skall politiska partier vara oberoende av staten. Levande folkrörelser och politiska ideal måste bäras av medlemmars och sympatisörers engagemang. Statliga bidrag kan aldrig kompensera för detta, men kan urholka de enskilda medborgarnas ansvar. Vi föreslår därför att partistödet avvecklas successivt. Från och med år 2005 minskas stödet till hälften av det nuvarande anslaget. År 2006 avvecklas stödet helt.”

Främst bland undertecknarna var avgående partiledaren Bo Lundgren och Fredrik Reinfeldt.

Två veckor senare var det så dags för partistämma. Den skulle bland annat behandla en motion från Gustav Blix, Maria Rankka och Tobias Billström som kritiserade partistödet. Ett av motionärernas förslag var ”att det skattefinansierade partistödet bör avskaffas”

Inte särskilt radikalt kan tyckas, med tanke på att partiledningen just motionerat om samma sak i riksdagen.

Men nu händer något märkligt. I sitt yttrande över motionen föreslog partistyrelsen – utan närmare motivering – att kravet skulle avslås. En motion som skulle bekräfta den gällande partilinjen hade hastigt och lustigt förvandlats till en möjlighet för de nya moderaterna att byta åsikt. Pandoras ask hade öppnats.

Ett halvår senare, i maj 2004, presenterade Fredrik Reinfeldt sin första, tunga ekonomiska motion som partiledare. Inte bara var kravet på avskaffat partistöd borta. Reinfeldt omfamnade dessutom den socialdemokratiska regeringens höjning av partistödet.

”I vårpropositionen föreslås en höjning av partistödet med 25 miljoner kronor i syfte att återställa anslaget till det reala värde som partistödet hade när det infördes i början av 1970-talet. Moderaterna accepterar detta förslag.”

Moderaternas nya bidragskramande gällde inte alla. I samma motion förespråkade Reinfeldt en ”uppstramning av bidragssystemen”, och föreslog bland annat en sänkning av ersättningsnivåerna i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna till 75 procent.

Men när det handlade om de egna bidragen ville moderaterna ha en höjning. Inte bara på nationell nivå, utan mönstret är också tydligt i en rad moderatledda kommuner och landsting runt om i landet. Som de vuxna sjunga, kvittra de unga.

• I moderatledda Boden har partistöd och arvoden höjts med 2,6 miljoner kronor. Dessutom har kommunstyrelsens ordförande Olle Lindström (m) fått ett lönelyft med 11.000 kronor till 44 644 kronor i månaden,

• I moderatledda Höganäs har partistödet höjts med 35 procent. Dessutom har kommunstyrelsens ordförande Péter Kovács (m) fått ett lönelyft med 8.000 kronor till 48.000 kronor i månaden.

• I moderatledda Sjöbo har partistödet höjts md 30 procent. Dessutom har kommunstyrelsens ordförande Stefan Lundgren (m) fått ett lönelyft med 5.500 kronor till 45.800 kronor i månaden.

• I Flen drev moderaterna fram en höjning av partistödet tillsammans med socialdemokraterna och centern.

• En av de största höjningarna på kommunal nivå skedde i Stockholm, där partistödet höjdes med 58 procent i mars 2006 efter förslag från moderaterna och socialdemokraterna. I juli i år höjdes finansborgarrådet Kristina Axén Olins lön med 4.000 kronor till 99.990 kronor i månaden.

De nya moderaterna har också drivit krav på att andra skattefinansierade verksamheter ska präglas av ”insyn, öppenhet och transparens”. Man har talat om hårdare kontroll för att komma tillrätta med ”överutnyttjandet” av systemet.

Det gäller dock inte moderaterna.

I årsredovisningen som ska klubbas av partistämman i Gävle till helgen finns enbart uppgifter om hur mycket statligt partistöd man får. 2005 var det 58 miljoner kronor. 2006 var det 72 miljoner kronor. 2007 handlar det om 96 miljoner – en ökning med nästan 65 procent på två år.

Hur mycket partistöd totalt moderaterna får från stat, kommuner och landsting vet ingen.

På den så kallade ”Partibidragsnämnden”, som sköter det statliga partistödet om cirka 3 miljarder kronor finns inte långa rader av handläggare och statistiker som på Försäkringskassan eller AMS. Faktum är att administrationen minimal. Det finns inte ens någon som svarar i telefon.

Inte ens moderaterna själva vet hur mycket de får i partistöd, visar det sig när jag ringer dem och frågar. I andra sammanhang framhåller de gärna hur viktigt det är med kontroll och uppföljning av bidragsberoende. Här har de inte ens brytt sig om att göra en sammanställning.

De olika bidragssystemen är många och snårigt utformade. Men genom att samköra uppgifter från SCB och Sveriges Kommuner och Landsting kan man göra en uträkning. Den visar att moderaterna tar emot minst 213 miljoner kronor per år i partistöd, eller 852 miljoner kronor för mandatperioden. Förutom de 91 miljonerna från staten får partiet 77 miljoner i kommunalt partistöd och 45 miljoner från landsting och regioner. (Summan kan komma att stiga under mandatperioden).

Vart tar pengarna vägen?

I brist på annan uppföljning kan man läsa partiets årsredovisning. Inför tidigare stämmor har den funnits den tillgänglig på www.moderat.se. Inför årets partistämma i Gävle har dock partiet inte publicerat den. Realtid.se:s läsare hittar den dock här.

En intressant uppgift är att partiets centrala lönekostnader inte ökat nämnvärt mellan 2002 och 2006. Trots att plånboken blivit tjockare är kostymen densamma. Om partisekreteraren Per Schlingmann fortsätter att hålla i kostnaderna kommer han att kunna lägga undan rejält med pengar i krigskassan inför valrörelsen 2010.

Ska man sälja sin själ ska man åtminstone ha bra betalt. Det fick moderaterna. Då är det kanske lättare att följa sin frälsare genom eld och vatten.

I morgon börjar moderaternas partistämma i Gävle. Ingen motion behandlar partistödet.

Martin Borgs

debattör och filmare

ny återkommande medarbetare i Realtid.se

martin@martinborgs.com