"Kan bli ännu fler räntehöjningar"

Förste vice riksbankschef Svante Öberg gör bedömningen att reporäntan behöver höjas med 25 punkter per möte under 2011. Han får visst gehör från tre kollegor, visar protokollet från Riksbankens senaste räntemöte.

Klicka här för att börja prenumerera på Realtid.se:s veckovisa nyhetsbrev Makro

Om det scenariot realiseras skulle det betyda att reporäntan höjts till 2,75 procent vid årsskiftet. Riksbankens nuvarande prognos pekar på en reporänta kring 2,25 procent vid utgången av 2011.

Trots att Riksbanken höjde räntebanan vid februarimötet indikerar Lars Nyberg och Barbro Wickman-Parak att räntebanan kan behöva höjas än mer. Även riksbankschef Stefan Ingves har liknande tankar.

– Det är lite hökaktigt. Det som är rimligast att tro är att de höjer vid varje tillfälle i år med 25 punkter (hundradels procentenheter). Men man kan inte utesluta att det också skulle kunna bli en 50-punkters höjning, säger Jussi Hiljanen, chef för ränteanalys på SEB, till TT.

SEB-analytikern konstaterar att alla de fyra som röstade för höjning i februari är öppna för att utvecklingen i svenska ekonomi kan bli starkare än man räknat med

Övriga två ledamöter, Karolina Ekholm och Lars EO Svensson, ville dock att reporäntan skulle lämnas oförändrad på 1,25 procent vid februarimötet sedan höjas i jämn takt för att nå 3,25 procent vid årsskiftet 2013/2014.

Svante Öberg vill se räntehöjningar under samtliga årets sex räntemöten och ”påminde om att reporäntan fortfarande är mycket låg”. Han pekar också på att allt fler bankekonomer bedömer att Riksbanken kommer behöva höja reporäntan upp till 2,75 procent redan innan årsskiftet.

”Men Öberg menade att skillnaden mellan hans syn och den redovisade räntebanan med hänsyn till osäkerheten inte var tillräckligt stor för att han skulle reservera sig mot rapporten”, framgår av protokollet.

Han påpekar att KPI (konsumentprisindex) och KPIF (konsumentprisindex rensat för räntehöjningar) låg över målet 2 procent i januari och att inflationsriskerna övervägande finns på uppsidan.

Det var rimligt att höja räntan med 25 punkter till 1,50 procent vid februarimötet med hänsyn taget till den starka utvecklingen i den svenska ekonomin, anser vice riksbankschef Lars Nyberg. Enligt honom var det även rimligt att justera upp räntebanan som förslaget.

Ur protokollet framgår det samtidigt att Lars Nyberg inte är främmande för ytterligare uppjusteringar av reporäntebanan under våren eller försommaren.

”De argument som Öberg framfört är relevanta”, konstaterar Lars Nyberg.

Riksbankschef Stefan Ingves ställde sig även han bakom förslaget att höja reporäntan med 25 punkter och att justera upp räntebanan något.

”En konsekvens är att sannolikheten ökar för att räntan höjs vid samtliga beslutstillfällen under åren”, konstaterar Stefan Ingves.

Han medger samtidigt att kronförstärkningen till viss del motverkat inflationseffekten.

”Det är möjligt att räntan hade behövt höjas mer om kronan inte redan apprecierat”, säger Riksbankschefen.

På det sätt som efterfrågan i ekonomin förefallar utvecklas ”är det klart att Riksbanken kommer att vara inne i en räntehöjningsfas under överskådlig tid eftersom inflationstrycket annars skulle stiga för mycket”, påpekar han även.

I prognosen i utkastet till penningpolitisk rapport ligger måttliga löneökningar och en begränsad ökning av enhetsarbetskostnaderna. Blir löneökningarna högre än i prognosen, exempelvis till följd av ökad löneglidning, så finns det också en risk att inflationen tar fart.

”Skulle det inträffa så förklarade Ingves att det inte är honom främmande att höja räntan med mer än 0,25 procentenheter vid ett beslutstillfälle”, framgår av protokollet.

Barbro Wickman-Parak frågar sig om Riksbanken behöver höja räntan mer än den nu föreslagna räntebanan implicerar. Hon påpekar att det krävs vaksamhet över eventuella flaskhalsar som driver upp kostnadstrycket på arbetsmarknaden.

Enligt hennes bedömning är det högst rimligt att göra ränteprognosen lite mer framtung och fortsätta med gradvisa höjningar men öka takten en aning.

”Det minskar risken för att inflationen skjuter över målet längre fram och risken för att även de långsiktiga inflationsförväntningarna fjärmar sig från målet”, säger hon.