Ja till frihandelsavtal i Costa Rica

– Som att spela en fotbollsmatch med orättvisa regler, säger Florencia Quesada, doktor i Latinamerikakunskap.

Costa Rica har länge varit en nagel i ögat för USA och dess frihandelsambitioner i Centralamerika. Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua och Dominikanska republiken har skrivit under Cafta, men Costa Rica valde som enda land att folkomrösta.

Omröstningen i söndags satte punkt för tre års debatt om frihandelsavtalet. Resultatet blev en knapp seger för ja-sidan: 52 procent ja mot 48 procent nej när 90 procent av rösterna var räknade.

Costa Rica är en udda fågel i Centralamerika. Med sitt relativt väl fungerande välfärdssystem är landets utbildning och hälsovård överlägsna grannländernas.

Cafta har väckt det politiska intresset till liv, och lett till protester och demonstrationer.

– Människor oroas av de effekter som frihandelsavtalet har haft i andra länder, där små och medelstora bönder har slagits ut, säger Florencia Quesada, doktor i Latinamerikakunskap vid Helsingfors universitet och själv costarican.

USA har lockat med ”tillgång till en av de mest dynamiska marknaderna i vår hemisfär”.

– Vi har beslutat att kliva på utvecklingsbussen, sade Alfredo Volio, nationell kampanjledare för ja-sidan, när han firade segern i söndags kväll.

Men Florencia Quesada är orolig för en ojämlik utveckling.

– Costa Rica klarar inte konkurrensen. Vi ger oss in och spelar en fotbollsmatch med orättvisa regler, säger hon.

Quesada exemplifierar med priset på majs i Mexiko, som visserligen inte ingår i Cafta, utan Nafta, ett frihandelsavtal med liknande mekanismer. I Mexiko, där majs tillhör basfödan, har produktionen bytts ut mot import från USA. När USA började använda majs till etanoltillverkning sköt majspriset i Mexiko i höjden, med allvarliga följder för de fattiga.

De statliga energi- och telemarknaderna samt socialförsäkringssystemet är grundpelarna i Costa Ricas välfärdssystem. De ska nu utsättas för utländsk konkurrens. Bland annat kommer Cafta enligt Quesada att sätta stopp för landets tillverkning av generiska läkemedel, lågpriskopior, som har försett fattiga människor med billig medicin. Likaså är offentliga telefoner i minsta by snart är ett minne blott, tror Quesada.

– Tjänster som inte ger vinst kommer inte att finnas kvar efter en privatisering.