Förhandlar bort dolda avgifter

En av Sjätte AP-fondens senaste investeringar är i EQT:s nya jättefond EQT VII som rekordsnabbt attraherat investerare och dragit in omkring 64 miljarder kronor. Sjätte AP-fondens investering ligger på hela 100 miljoner euro, vilket är ett stort belopp. Den typen av utfästelser görs bara till fonder som AP-fonden har en lång historik och ett nära samarbete med.

EQT-fondens inriktning är mot norra Europa, även Tredje AP-fonden finns bland investerarna. Hur villkoren ser ut vill inte Karl Swartling avslöja men säger att man förhandlar och trycker avgifterna så lågt det bara går. För förvaltningskostnaden är viktig och varje investering unik, så bara för att avgiftens storlek är rimlig vid ett tillfälle betyder det inte att man är nöjd med nivån även nästa gång, påpekar han.

– Generellt sett kommer vi längre och längre i våra förhandlingar.

Karl Swartling anser att det finns många missförstånd förknippade med att investera i onoterat och vill gärna lyfta fram förtjänsten dessa investeringar har levererat. Sjätte AP-fonden har under tio års tid fått en genomsnittlig avkastning från sina buy-out-investeringar på 19,7 procent årligen, och det efter kostnader.

– Det är en väldigt, väldigt bra avkastning. Vi hade aldrig hittat och kunnat genomföra alla dessa i form av direktinvesteringar utan riskkapitalbolagen, då skulle vi få ha flera hundra personer som bara letar och räknar på investeringar. Det skulle inte fungera.

”Ger större öppenhet och insyn”

För större investerare, som Sjätte AP-fonden, finns också fler intressanta delar att förhandla om idag med private equity-aktörerna jämfört med tidigare. De två främsta exemplen är att pensionsfonden kan få möjlighet att vara med och saminvestera direkt i ett bolag längre fram, vilket kan vara en väldigt attraktiv parameter, liksom att man får vara medlem i PE-fondens ”advisory board”. Sjätte AP-fonden har förhandlat till sig en sådan plats i i princip alla fonder man har investerat i.

– Att sitta med ger större öppenhet och insyn. Och vi får en bättre möjlighet att framföra de krav och förväntningar vi har på investeringen.

Trenden med ett närmare samarbete mellan limited partners och general partners drivs på från anglosaxiska pensionsfonder som delvis har en annan strategi än de stora svenska fonderna. De pressar inte ned avgifterna på samma sätt utan avsätter istället betydande belopp för parallella direktinvesteringar utan avgifter och vinstdelning. Kostnaden på det kapitalet är mycket lägre och på så sätt blir snittet på den totala förvaltningskostnaden bättre och affären fördelaktigare.

Samtidigt har frågan om riskkapitalbolagens villkor och avgifter blivit en riktigt het potatis i USA på senare tid. Pensionsjätten Calpers i Kalifornien har fått nog efter avslöjanden om att riskkapitalbolagen inte bara tagit ut avgifter från investerarna, utan även har belastat portföljbolagen med dolda avgifter. En sidointäkt som i praktiken betytt att riskkapitalbolagen tillskansat sig vinster som de egentligen skulle ha delat med investerarna.

I ett försök att kräva större öppenhet av riskkapitalbolagen har Calpers bestämt sig för att inte längre investera i riskkapitalfonder som döljer denna typ av avgifter för investerarna. Sedan tidigare är det också känt att pensionsjätten håller på att summera all vinstdelning, så kallad carried interest, som Calpers betalat till riskkapitalbolagen sedan 1998. Denna rapport väntas bli klar mot slutet av året.

Karl Swartling upplever inte att problemet med dolda avgifter finns i Sverige på samma sätt.

– Vi är måna om att i varje förhandling se till att det finns klausuler för avräkning som ska förhindra den typen av problematik, säger han och fortsätter:

– I de fall fondbolagen väljer att ta ut olika ersättningar från sina portföljbolag vill vi som investerare ha en garanti för att den totala ersättningen till fondbolaget inte ska kunna bli högre än vad man kommit överens om vid avtalsskrivningen. Om fondbolaget väljer att ta ut ersättningar direkt från portföljbolagen ska detta därför avräknas från den management fee som vi gått med på att betala.

Dolda avgifter

Avräkningsklausulen är ett viktigt skydd för investeraren, och är därför en av de parametrar som Sjätte AP-fonden är noga med att få så heltäckande som möjligt i avtalsfasen. Generellt sett har investerare kommit längre i den här typen av förhandlingar med de nordeuropeiska fonderna än med de amerikanska, enligt Karl Swartling.

Sjätte AP-fondens breda investeringsmandat, att fonden kan investera både direkt i enskilda bolag och indirekt via riskkapitalbolagens fonder, upplever han som en stor fördel i diskussionerna inför en investering.

– Vi gör båda delarna och det faller väldigt bra ut. Vi får en helt annan ställning och kan ställa krav på private equity-aktörerna. Vi kan alltid investera själva och är inte i händerna på dem.

Sjätte AP-fonden har gjort flera co-investeringar tillsammans med riskkapitalaktörer, bland annat i Lindorff med Nordic Capital, Bureau van Dijk och Sivantos ihop med EQT samt Visma tillsammans med brittiska HgCapital för att nämna några.

Generellt upplever Karl Swartling att det just nu råder en brist på investeringsobjekt, medan det finns pengar i överflöd. Boven är att hela systemet är dopat av centralbankernas interventioner.

– Det finns mycket kapital därute samtidigt som det råder en något lägre aktivitet på förvärvsmarknaden för onoterade bolag. Det är inte okänt för någon att många onoterade bolag har gått till börsen de senaste två åren.

Ökat antal direktinvesteringar

Men det är inte alla AP-fonder som får göra direktinvesteringar enligt dagens regelverk. Att den möjligheten ska ges alla, om regeringens AP-fondsförslag som nu är ute på remiss blir verklighet, tror Karl Swartling skulle gynna pensionssystemet i sin helhet, men samtidigt ställer det nya krav på ytterligare kompetensförstärkning.

– Att vi kan investera direkt och inte bara göra utfästelser till fonder ser många som en stor fördel. Och det blir en win-win situation. Någon annan har hittat och utvärderat affären och vi får tillgång till den utan avgifter. Men det är viktigt att påpeka att vi bara är med om vi bedömer att affären är bra för pensionsspararna.

Inte heller alla affärer som blir av blir bra. Hittills har investeringen i det norska oljebolaget Aibel, som AP-fonden gjort tillsammans med Ratos och norska industri- och finanskoncernen Ferd, utvecklats allt annat än väl i spåren av oljeprisfallet. Uppgifter som cirkulerar är att ägarna står inför kapitaltillskott i miljardklassen. Men eftersom Ratos är huvudägare i den investering och representerar Sjätte AP-fonden i styrelsen, vill Karl Swartling inte kommentera investeringen.

Och det händer att riskkapitalbolag får vända i dörren. Enligt vad Realtid erfar nobbade Sjätte AP-fonden Nordic Capital avseende en potentiell direktinvestering, men det vill inte Karl Swartling bekräfta.

– Jag vill inte kommentera enskilda affärer. Vi genomför långt ifrån alla direktinvesteringar som vi utvärderar.