En tankeställare för lycksökare

För två veckor avslöjade Affärsvärlden stora brister i börsnoterade Oasmias informationsgivning. Grundläggande ägarinformation har visat sig felaktig eller kunnat manipuleras fritt som det passat grundarna.

Det borde inte kunna hända i ett bolag som granskats inför två noteringar, senast av Stockholmsbörsen förra året, och som anlitat en rad namnkunniga rådgivare.

På en marknad som bygger på förtroende blir givetvis den berättigade frågan vilka andra informationsbrister som kan dölja sig i bolaget.

Kursreaktionen i Oasmia-aktien efter Affärsvärldens avsöjande är talande.

Som journalist gläds jag åt att en kollega gjorde jobbet som ingen tidigare hade gjort. Samtidigt skräms jag av hur många liknande exempel det kan finnas på marknaden som ännu ej upptäckts.

Varken marknadsplatserna, tillsyns- och brottsutredande myndigheter, affärspress eller aktieägare har resurser nog att kontinuerligt genomlysa de över 400 bolag som handlas publikt i Sverige.

HQ, Countermine, Scandbook, Metromark Hospitality och Mineral Invest är några andra medialt uppmärksammade exempel från det senaste året som på olika sätt visar hur informationsbrister och löften utan grund kan bli en dyrköpt erfarenhet för den enskilda investeraren.

Men för första gången på mycket länge har marknaden fått tydliga signaler om att spridning av felaktig information även kan bli en dyrköpt erfarenhet för de ansvariga ute på bolagen.

I Countermine jagar Erik Pensers Yggdrasil vd Christer Bergquist med krav på skadestånd enligt aktiebolagslagen. Hittills har man lyckats få delar av Bergquists tillgångar belagda med kvarstad. Utgången är fortfarande oviss men det intressanta är att Yggdrasil gör något så ovanligt som att använda de verktyg som lagen faktiskt erbjuder.

Det normala i Sverige är annars att man accepterar förlusten och går vidare.

En annan aktuell tankeställare är Nacka tingsrätts fängelsedom i svindlerimålet kring NRS Technologies. Även här är sista ordet inte sagt men domen visar att samhället har skarpa medel att använda mot lycksökare på börsen.

Att det var över 20 år sedan vi senast såg en fällande svindleridom i ett noterat bolag betyder inte att NRS är ett undantag.

Därmed kommer man osökt in på samhällets kapacitet att granska och beivra fulspel på börsen. Även här finns som bekant mycket att önska.

Därför är förra veckans nyhet om Harvard-forskarna Howell E Jacksons och James S Reids granskning av Finansinspektionen välkommen. Resultatet visar på det stora glappet mellan ansvariga politikers säljande retorik om ordning och reda på börs- och finansmarknad och vardagen på den ansvariga tillsynsmyndigheten där man brottas med knappa resurser och hög personalomsättning.

Den som läst Finansinspektionens återkommande äskanden om mer pengar och politikernas njugga svar de senaste åren är knappast förvånad.

Kritiken i rapporten hamnar därför direkt i knäet på ansvariga politiker. Och även här visar det sig nu finnas åtminstone en viss insikt om problemen.

Det konkreta fallet gäller Ekobrottsmyndigheten där regeringen i det senaste regleringsbrevet begär att EBM ska utvärdera sina insatser mot brott på finansmarknaden. Myndigheten ska visa hur resurserna fördelas och vad som görs och kan göras för att förbättra insatserna när det gäller exempelvis insiderutredningar.

Det är en markering som står i bjärt kontrast till budskapet de senaste åren då EBM närmast beskrivits som en mönstermyndighet. Återstår att se om det finns några nya pengar att fördela.

Ovanstående exempel betyder inte att samhället kommer att lösa aktiemarknadens problem i en handvändning. Men det är välkommet att någon för en gångs skull talar klarspråk om läget och även använder de lagrum som redan i dag står till buds för att beivra fusk på börsen.

Kanske får det en och annan lycksökare att tänka efter en extra gång innan nästa positiva pressmeddelande eller tjusiga prospekt snickras ihop.