En dag på Carnegie med Ehsan

Klicka här för att gratis få Realtid.se:s nyhetsbrev Finans och försäkring varje vecka via e-post.

Realtid.se har skrivit på sistone om den nya omgången av Carnegie-härvan där aktiemäklarfirmans tre tidigare handlare Aleksandar Adamovic, Ehsan Ashrafi och Jean-Noël Lacoste åtalas för kursmanipulation med risk för fängelse i upp till fyra år var medan de själva anser sig helt oskyldiga .

I förra veckan gjorde Lacoste och Adamovic sina framställningar i Stockholms Tingsrätt, och under torsdagen var det dags för Ehsan Ashrafi.

Realtid.se kom dit strax före klockan 9 då rättegången skulle börja i sal 26 på första våningen.

Alla berörda var på plats utanför med sina respektive advokater Per E Samuelson (från advokatbyrån Samuelson, Schönmeyr & Wall; och han företräder Adamovic), Tomas Nilsson (från Sju Advokater; företräder Ashrafi) och Leif Gustafson (Advokatgruppen i Stockholm; företräder Lacoste).

Adamovic satt och drack kaffe på en träbänk med beige kashmir-rock, uppknäppt skjorta och halvlångt, bakåtslickat hår.

Han hälsade men ville inte säga något.

Ashrafi stod tyst och tittade ner i golvet bredvid sin advokat Tomas Nilsson.

Lacoste syntes först inte till men slank kvickt in i rättssalen precis innan sessionen skulle börja med snaggat hår, svart kavaj, uppknäppt skjorta och bister min.

Gustafson hade inte dragit åt slipsen, och hade influensa och snörvlade och kunde därför inte ta i hand.

Åklagaren Yngve Rydberg kom också med pigg blick, stickad kavaj, och något orakad.

När rättssalen öppnade satt domaren Ann-Britt Jansson på podiet med 2-3 tjänstemän på respektive sida.

Rydberg satt ensammen på vänstra flanken, medan de åtalade och deras advokater satt bredvid varandra på den högra.

Domaren Ann-Britt Jansson inledde rättegångsdagen med att fråga om någon hade något att tillägga.

– Ja, det har jag och jag har även kompendier att dela ut, sa Ashrafi och gick runt med en tjock hög med buntar som delades ut till var och en.

Ashrafis advokat Tomas Nilsson ville även säga några inledande ord.

– De transaktioner som har genomförts , har skett med affärsmässighet. De har varit marknadsmässigt godtagbara, slog Nilsson fast.

Han pekade på
att åtalet mot Ashrafi bara avser sju optionsaffärer under en handelsdag.

Det avser den 29 december 2006 där Ashrafi i sex fall har köpt säljoptioner och i ett fall har sålt en köpoption.

– Ashrafi gjorde dessa affärer inför handelsdagens stängning klockan 17.20 den aktuella dagen, för att tjäna pengar på en påföljande börsnedgång, sa Nilsson.

– Och han fick rätt. Börsen föll sedan.

– Ingen av de här sju affärerna har påverkat värderingen av optionsinnehaven i Ashrafis tradingportfölj.

Med det inledande anslaget från Ashrafis advokat, fortsatte Ashrafi sedan med sin inledning.

Han berättade om att han föddes i Iran 1973, och flyttade till Sverige 1985 med sin mamma och syster.

– Vi flyttade för att min mamma var aktiv i den politiska motståndsrörelsen mot regimen i Iran.

När Ashrafi växte upp gick han fyraårig teknisk linje på gymnasiet, för att sedan läsa ekonomisk historia och statistik vid Uppsala Universitet på 90-talet.

Därefter inledde han sin yrkesbana; först på Reuters kundtjänst, följt av ett jobb som fondinformatör på Premiepensionsmyndigheten (PPM) där han sammanställde fondkataloger och information på PPM:s hemsida.

År 2000 blev Ashrafi trader på Handelsbanken, och tre år senare började han som trade på Carnegie i februari 2003.

– Privat har jag varit med i svenska landslaget för bergsklättring både som junior och senior. Jag har varit gift i nio år med min fru som är informatör på Svenska Kyrkan, och vi har två barn; ett på fem år och ett på sex månader.

Ashrafi gjorde en utförlig beskrivning av Carnegie och handeln han ägnade sig åt där, bland annat i form av en beskrivning av hur ”en vanlig dag på Carnegie” kunde se ut för Ashrafi när han jobbade där.

– På tradingavdelningen satt vi flera stycken bredvid varandra precis som här i rättssalen, och med ett likadant spegelvänt bord med handlare mitt emot, berättade Ashrafi under torsdagen.

– Jag brukade komma in till Carnegie vid klockan 8 på morgonen, efter att ha läst tidningarna på väg in till jobbet.

– Kvällen innan brukade jag kolla hur börsen gick i USA med min egen arbetsstation där hemma där jag kunde logga in mig.

– Och om jag hade handlat i USA brukade jag även få uppdateringar då per telefon.

När Ashrafi kom in till Carnegie-kontoret brukade han uppdatera sig på hur börserna hade gått i Asien.

Ett viktigt arbetsmoment för Ashrafi under morgnarna var även att stämma av aktiejusteringar såsom aktieutdelningar och splittar som skulle ske under dagen i olika aktier.

– Själv var jag fokuserad på att handla i ett hundratal bolag, och det var alltid någon aktiejustering såsom aktieutdelningar som skedde varje dag.

Backoffice-avdelningens uppgift var att lista alla sådana aktiejusteringar.

– Men jag brukade alltid kolla igenom den listan för säkerhets skull för att se att allt stämde.

– Sedan brukade jag gå ut i köket på Carnegies kontor och hämta frukost, för att ta med mig det till min arbetsplats där jag satte mig för att äta frukosten framför datorskärmarna.

Redan klockan åtta på morgonen inleddes handeln på europeiska derivatbörsen Eurex i Frankfurt.

– Då brukade jag börja småhandla lite där.

Nästa hållpunkt var Stockholmsbörsens öppnande klockan nio.

– Då kom handeln i full gång.

– Som mest intensivast är handeln alltid under börsdagens första och sista timme, och närmare bestämt börsdagens första tio minuter och sista tio minuter.

Vid sin arbetsplats satt Ashrafi framför sex datorskärmar på vardera 17-18 tum.

Han hade två tangentbord och två möss.

Två av skärmarna användes för handel medan fyra av skärmarna användes för att få information.

Till vänster hade Ashrafi sin ”telefonbox”.

– Den var stor som tre, fyra mjölkpaket och hade två lurar och högtalartelefon.

Carnegies kontor i Göteborg, Malmö, Helsingfors, Oslo, Köpenhamn, New York och London var också anslutna till högtalar-telefonsystemet.

– Och man hörde hela tiden folk prata i högtalaren.

Derivatmäklare från Stockholmsbörsen ringde hela tiden och frågade om Ashrafi var intresserad av att göra optionsaffärer vilket han då fick bedöma och leta optionspriser i samband med det.

– Jag brukade ha 35-40 telefonsamtal i timmen.

Även mäklare i London ringde för Londonkunders räkning. Det kunde både vara Carnegies eller andra firmors kunder.

Bakom fanns 15-20 mäklare som hela tiden ropade affärer och ordrar.

– Det var ett stort ”brus” hela tiden.

När det var dags för lunch gick Ashrafi till Carnegie-kontorets köp och hämtade lunchen.

– Och sedan åt jag upp den på två minuter vid min arbetsplats.

När Ashrafi till slut kom hem vid 18.30-19-tiden på kvällen stängde han av tv och allt.

– Då ville jag bara att det skulle vara alldeles tyst, eftersom jag haft tillräckligt med ljud under dagen.

Hela dagarna hade alltså Ashrafi kontakt med optionsmäklare från Stockholmsbörsen och London som jagar affärer, kurser och motparter.

Det viktiga för Ashrafi när han skulle bedöma om en affär var intressant att göra, var inte de erbjudna optionspriserna i sig.

Det intressanta var istället vilken underliggande volatilitet för den underliggande aktien som ett visst optionspris implicerade.

Ashrafi hade ett särskilt datorsystem som kunde göra ”simuleringar” för att räkna fram vilken inneboende volatilitet för aktien ett visst optionspris innebar.

– Då kunde man avgöra om ett optionspris på exempelvis 8 kronor var billigt eller dyrt.

Ashrafi underströk att den förväntade framtida volatiliteten för en aktie inte är något som är ristat i sten.

– Folk har ofta olika uppfattningar av vilken framtida volatilitet man ska räkna med för en viss aktie, och det gör att ett optionspris som jag tycker är billigt kanske någon annan tycker är dyrt vilket gör att den personen vill sälja optioner till det optionspriset medan jag vill köpa.

En vanlig dag på jobbet gjorde Ashrafi över 700 affärer för ett värde kring en halv miljard kronor.

Ashrafi pekade på att de sju affärer som är aktuella i åtalet ska ses mot bakgrund av att Ashrafi samtidigt gjorde över 100 affärer under de sista sekunderna, under den handelsdagen .

Alla av de sju aktuella affärerna gjordes för att spekulera i en nedgång på börsen.

Ashrafi pekade på att det var ett led i en långsiktig strategi där han under flera månader byggde upp en strategisk position för att tjäna pengar på en börsnedgång under 2007.

– Och en sådan nedgång kom senare i april/maj 2007.

Att de sju affärerna den 29 december 2006 gjordes precis före derivathandelns stängning klocka 17.20, berodde enligt Ashrafi på att han räknade med att aktiehandeln som stänger 17.30 skulle falla klockan 17.20-17.30.

Historiskt sett har det enligt Ashrafi visat sig att börsens volatilitet är som störst i slutet av dagen före stängning.

– Det är som när de spelar sista låten på ett disko. Då vill alla upp och dansa.

– Likadant är det på börsen inför stängningen. Då handlar alla, och eftersom vi på Carnegie var bland de allra största aktörerna så var det naturligt att jag också handlade då.

Klockan 17.20 när derivathandeln stängde stod Stockholmsbörsens index i 1153 vilket var kring dagens högsta nivå, men sedan skulle det visa sig att börsen skulle falla 0,6 procent till 1147,50 till klockan 17.30.

– Det är en enorm rörelse på börsen under så kort tid.

– Jag skrek till och med ut: ”Får man göra så här?!!”

Nedgången förutspåddes alltså av Ashrafi och med sina positioner tjänade han på den.

– Det är det som var min arbetsuppgift; att pricka in sådana här tradingtillfällen; att köpa billigt och sälja dyrt.

När derivathandeln stängde klockan 17.20 men aktiehandeln fortsatte till 17.30, kunde Ashrafi under de tio minuterna köpa aktier och därigenom stänga in den vinst han gjort på optionsaffärerna några minuter tidigare.

De över 100 affärer han gjorde hade ett värde på över 110 miljoner kronor.

Ashrafi kom även in på varför han gjorde bedömningen att börsen skulle falla under de sista tio minuterna.

– Precis innan hade jag blivit erbjuden att köpa 1500 terminer för 90 miljoner kronor av en motpart via mäklarfirman Neonet.

De terminerna är förenklat som en korg med aktier.

– Och jag visste att Neonet är en firma med stora institutionella kunder.

– När de erbjuder sig att sälja ett block på det här sättet, visste jag att det inte var den bakomliggandes enda försäljning de avsåg göra.

– Det var ett sätt för dem att ”mjukstarta” genom att börja med att sälja ett block, men sedan sälja av mycket mer.

– Det var inget jag kunde veta helt säkert, men jag hade goda skäl att tro det utifrån vad jag sett tidigare.

– Jag anade vilken bakomliggande kunden var, och visste att det var en typ av kund som brukar trycka ut maximalt när de välj börjar sälja.

Ashrafi hade även tillgång till ett datorprogram som jämförde utförsäljningar av aktier i stora bolag jämfört med köp av aktier i mindre bolag.

– Även det gav mig goda skäl att tro att börsen skulle falla.

Att utifrån det ta de optionspositioner som Ashrafi gjorde var enligt honom därför helt naturligt för att tjäna en tradingvinst på det.

Sammantaget berättade Ashrafi att tradingportföljen på Carnegie uppgick till 30 miljarder kronor och att det var den största tradingaktören i Norden.

Under sin presentation underströk han även flera gånger att alla tradingavdelningens affärer och positioner hela tiden var inlagt i Carnegies system som både tradingavdelningen, bakomliggande kontrollavdelningar, samt högsta ledningen hade tillgång till i realtid.

Ashrafi underströk även att tradingavdelningen ofta var tvungen att göra en teoretisk värdering av tradingportföljen, eftersom avdelningen ofta handlade i optioner med lång löptid som det inte var så stor handel i på optionsbörsen.