Elvis lever – i Finland

Lone star hotel – eller Yhden tähden hotelli, som den heter på finska. Enstärnigt hotell, alltså. Men Ari Matikainens film är värd betydligt fler stjärnor än så.

För det här är en lysande liten film, en dokumentär som fångar vardagen bakom en ständigt turnerande finsk dansbandsmusikers liv.

Det är mycken tristess i kvalmiga loger och gympa-omklädningsrum. Klädbyten till Las Vegas-glittriga skjortor i dragiga korridorer. Äldre damer som vill pussas och få autografer i hyllhöjd. Fulla karlar som vill övertyga Jorma Kääriäinen att hänga med på fest i mc-lokalen nästa gång han är på orten.

Midsommarafton i folkparken, upp på scen efter att konferencieren är klar med ”speaket” och alltid, alltid samma scennervositet – bara ingen möter min blick och skrattar åt mig från publikhavet – och åh nej, gitarristen har fastnat i baren igen.

Svårt att hålla ihop familjen på avstånd. När barnen har födelsedag är pappa artisten på en spelning någonstans. När de är sjuka är farsan på annan ort.

Agents heter bandet som Kääriärinen – Jorma
Kääriäinen – sjungit med sedan 1992. ”På med bootsen grabbar och ni har ett skivkontrakt” – och så in studion på EMI:s konto.

Bandet gjorde sin sista spelning i den här sättningen i fjol. Just denna keikka fångas av Matikainens kameror. När Jorma Kääriäinen sjunger Highwayman – känd låt med Johnny Cashs countrysupergrupp – på finska blir det alldeles tyst i Zitas största biosalong.

För det är såna som Johnny Cash, Elvis, Roy Orbison och Carl Perkins som är Jormas ledstjärnor. Ljuset gick upp för honom när han fick höra Elvis liveplatta där tungviktskungen slår knock på publiken i Madison Square Garden för 35 år sedan. Då gick även Jorma ner för räkning.

I filmen förverkligar han sin dröm om att få spela in i Nashville och – inte minst – historiska Sun-studion. Heliga jaktmarker där Jerry Lee Lewis gamla piano, som användes på ”The Killers” tidiga klassiker, ännu står kvar. Jorma kan inte låta bli att smeka mikrofonen som Elvis sjöng i. Trots att det är strikt förbjudet.

That´s all right, Jorma.

Helt okej.

Jorma Kääriäinen är nämligen en snubbe som brinner för musiken. Han är överlycklig – och minst lika nervös – när han väntar på att få träffa Elvis legendariske gitarrist James Burton. Plus den lika legendariske soul- och rhythm & blues-gitarristen Steve Cropper. Tony – mannen som ska styra upp allt over there – har ju lovat att han snackat med dem och att de ska dyka upp i studion.

I´m gonna wait till the midnight hour, gick en låt Cropper lirade på en gång i tiden. Jorma får vänta längre än så. Idolerna kommer aldrig.

Vi i biosalongen lider med den godhjärtade, lågmälda mannen med de stora drömmarna. Pojke igen, spänningen inför idolmötena – och så detta. Tears in Tennessee.

Jorma får i alla fall spela med Bill Blacks barnbarn. Så det blir en packe fina minnen från Memphis i alla fall.

Dansband, undrar sven av ordning. Jo, I Finland finns en mycket speciell danskultur. Där finns musik som förenar ekon från 50- och 60-talen, darret från instrumentalmusik typ The Ventures, smäktande ballader från anno dazumal. Och så den finska schlager- eller mer korrekt iskelmä-traditionen. Ibland låter det Finlandsfärja som gått på grund och ibland är det poesi i rörelse.

Poesi, ja. Lone star hotel rymmer mycken visuell sådan.

Och en del lågmäld humor.

Som när gubbsen sitter och röker och gitarristen – han som hängde lite för mycket i baren – säger att han ska sluta röka, baradärföratt. Varpå Jorma hostar. Riktigt rutten rökhosta. ”Jo, det är nog ingen dum idé.”

Eller när Jorma svarar på beröm från ett riktigt kap till dam som tycker att han har så snygg skjorta och är så het. Då berättar Jorma att han har låtit sy upp åtti skjortor hos samme skräddare som gjorde skjortor till Elvis. Varpå puman och hennes man drar därifrån medan hon ropar ”Jag måste bara säga att faan vad du är snygg alltså!”

Finska Sandrew Metronome har distributionsrättigheterna. Jag har svårt att tänka mig att Lone star hotel kommer att få ordentlig premiär på svenska biografer. Vi får väl hoppas att SVT visar lite sisu.

Själv såg jag den i går i serien Ny finsk film på Zita i Stockholm. De kör nutida finsk film en gång i månaden och det är mahtavaa.

Nästa gång – den 29 november –blir det drama-fantasi-rullen Jade warrior. Jooo, eller Jadesoturi om du så vill.

Kalavela möter kung-fu i en mycket speciell visuell värld. Dagens Finland och det gamla Kina i samma film – hur ofta får vi se något sånt?

Zing, zing.

Ljudet av ännu en barndomsdröm som går i uppfyllelse.