Diamantkupper för miljoner skakar Paris

– De mest exklusiva butikerna har särskilt svårt att skydda sig, för de vill helst undvika larm som skrämmer bort kräsna kunder, säger en fransk säkerhetskonsult till Realtid.s

Tjuvar klär ut sig till byggnadsarbetare och borrar sig igenom väggar och tak eller tar sig in via källarutrymmen. Skyltfönstrena utsätts förstås också för attacker. De regelrätta rånen sker ofta i samband med öppningen och stängningen av guldsmedsbutikerna.

– Man slår till när vaksamheten hos personalen är som lägst och när kunderna är få, säger Doron Lévy. Han är konsult och arbetar med skydd av juvelerarbutiker hos säkerhetsbolaget CESG.

Förra året attackerades franska guldsmeder 253 gånger. Det var tjugo procent oftare än året dessförinnan. Inbrotten var något fler, men det var framförallt de väpnade rånen som steg med över 50 procent.

Doron Lévy säger att siffrorna måste läsas som en underdrift, eftersom en del ägare inte vill rapportera om brott av rädsla för repressalier. Det gäller inte minst när kriminella går in i deras privata bostäder och tar familjemedlemmar som gisslan. Då handlar det antingen om att ägaren själv tvingas till butiken för att låsa upp och koppla bort larmen eller att man under hot mot barn och äkta makar, får tillgång till koden till kassaskåpet.

– Den här typen av utpressningsmetoder är marginella och har alltid existerat, men hittills i år har tolv-tretton fall rapporterats, säger Doron Lévy.

Kriminaliteten går i vågor. 2006 betraktas som ett ”svart år” för de franska guldsmederna. Än så länge visar statistiken att attackerna mot juvelerarna har minskat något under det här året. Men julhandeln brukar också vara en av högsäsongerna för smyckestjuvarna.

Häromveckan inträffade dessutom den största kuppen i Frankrike på flera år. Bytet uppskattas nu till 30 miljoner euro eller cirka 285 miljoner kronor. Metoden var klassisk. Snabbt och effektivt tömde tjuvarna montrar och kassaskåp medan personalen hölls under uppsikt. Men offret var däremot knappast vem som helst inom branschen. Harry Winston ligger på Avenue Montaigne, lyxaffärernas gata, ett stenkast från Champs-Elysées och brukar få besök av prinsessor och kändisar.

– Vi står inför en paradox. De butiker som säljer de dyraste och därför de mest åtråvärda juvelerna har samtidigt vissa problem med att installera säkerhetsanordningar. Välbärgade kunder är vana vid en hög standard och ett traditionellt bemötande omgärdat av ceremonier. De har svårt för att acceptera att de till exempel måste gå igenom en säkerhetssluss, säger Doron Lévy.

Han talar om prestigefyllda butiker i Paris, som har en egen kock och kan servera en blodig biff klockan tio på förmiddagen. Kunden är kung och ska kunna äta en läcker måltid om så önskas, samtidigt som det dyrbara sortimentet förevisas. Kräsna besökare uppskattar däremot inte att mötas med misstänksamhet.

Men känsligheten i de här butikerna beror också på en form av demokratisering, säger säkerhetsexperten.

– Tidigare var de exklusiva juvelerarna en betydligt mer stängd miljö. I dag kan alla obehindrat gå in butikerna. Att man har öppnat sig mot ett bredare klientel handlar om en överlevnadsstrategi. Men det medför förstås också nya risker, säger han.

De flesta brotten mot franska guldsmedsbutiker sker i Paris, på Rivieran och på populära skidorter. Kriminologerna säger att stötarna framförallt görs av professionella gangsters. Det märks genom att inbrotten och de flesta hold-ups är välplanerade och utförs snabbt och minutiöst. Bakom står både inhemska och utländska organiserade ligor. En del sägs ingå i maffiaorganisationer i det forna östblocket.

– Det handlar om relativt unga personer, som har en militär utbildning. De tar sällan risken att föra smyckena över gränsen utan säljer dem här. Pengarna tar de däremot med sig, för att kunna investera i legal verksamhet i hemlandet. Det säger kriminologen Xavier Raufer till Securite Gold, ett medlemsblad som ges ut av CESG och riktar sig till juvelerare, som ingår i en klubb med samma namn.

Vissa historier får förstås sin upplösning och när polisen fångar en gangster i den här branschen, löser man i allmänhet flera brott.

Rånet mot Harry Winston var det största juvelrånet på drygt tre år i Frankrike. Ännu har man inte funnit förövarna till det näst största storrånet. Vid en antikvitetsmässa på Louvren i Paris under hösten 2004 stals två diamanter till ett värde av 110 miljoner kronor. Både tjuvarna och ädelstenarna är fortfarande spårlöst försvunna.

De mest dyrbara juvelerna går i allmänhet inte att sälja i sitt ursprungliga skick. De monteras ner och ädelstenarna slipas om. Det innebär också att de kan förlora omkring 80 procent av sitt ursprungliga värde.

Men även om bytena i allmänhet är betydligt lägre än på antikvitetsmässan och hos Harry Winston, tycks det tyvärr vara en kriminalitet som ofta lönar sig.

Enligt CESG är ovanligt att en inbrottstjuv lämnar en juvelerare tomhänt. Bytet uppgår sällan till mindre än 100.000 kronor. Det kan ofta ligga på mellan 190.000 och 750.000 kronor.

Samtidigt har andra traditionella mål för den organiserade brottsligheten blivit svårare att attackera.

– I dag är det inte lätt att råna en bank och värdetransporter sker i bepansrade fordon. Kriminaliteten söker nya vägar. Ett problem är också att det i alla säkerhetssystem finns en svag länk, nämligen den mänskliga faktorn. När det inte går att ta sig förbi ett larmsystem kan man istället ge sig på personen, som ska låsa upp butiksdörren. För mycket säkerhet kan öka de våldsamma attackerna, säger Doron Lévy.

Han säger samtidigt att det går att minska brotten. Utöver allehanda teknik och apparatur kan butiksägarna vidta en rad försiktighetsåtgärder. Det handlar till exempel om så enkla saker som att minst två anställda finns närvarande vid öppnandet av butiken och att personalen då och då slänger ett öga ut mot gatan för att se om något skumt tycks vara i görningen.

Men skyddet handlar alltså om en svår balansgång. Bakom lurar också riskerna och obehaget med en överdriven paranoja. Många guldsmeder brottas dessutom med ett annat, betydligt vardagligare fenomen än dramatiska väpnade rån. De vanliga snatterierna.

Anna Trenning-Himmelsbach

Frilansjournalist

redaktionen@realtid.se