"Det rådde en finansiell mani"

Sedan slutet av förra sommaren har finländaren Peter Nyberg granskat händelserna som skakat Irlands ekonomi i grundvalarna de senaste åren.

I veckan publicerade han sina slutsatser i en rapport på 172 sidor (läs här som pdf) med titeln ”Misjudging risk: Causes of the systemic banking crisis in Ireland”.

Peter Nyberg målar upp en bild som till alla delar liknar en klassisk finansiell bubbla. Han är mycket kritisk till bankernas risktagande:

”It appears now, with hindsight, to be almost unbelievable that intelligent professionals in the banking sector appear not to have been aware of the size of the risks they were taking.”

Men bubblan – och därmed den efterföljande kraschen – hade aldrig blivit så stor om inte samhället som helhet hade följt med på tåget:

”The extent to which large parts of Irish society were willing to let the good times roll on until the very last minute (a feature of the financial mania) may have been exceptional”, skriver Nyberg.

Vilka är dina viktigaste slutsatser?

– Det väsentliga är att ledningen i banker – och inte bara den operativa ledningen utan även en tillräcklig del av styrelseledamöterna – måste ha direkt finansiell sakkunskap, säger Peter Nyberg till Realtid.se.

Nybergs utredning visar att styrelseledamöterna i de irländska bankerna, inte var professionellt finansfolk.

– Det blev svårt för dem att följa med exakt vad det var som hände.

Nyberg har även kommit fram till att det bland de irländska bankernas verkställande direktörer saknades erfarenhet av att låna ut pengar.

– Det hade varit väsentligt om de haft sådan erfarenhet, inklusive konkret erfarenhet av problemlån, så att de hade kunnat bedöma i vilken mån den praktiska lånepolitiken i bankerna var av acceptabel kvalitet.

Tillväxt före riskmedvetenhet

Det som hände i praktiken var att kriterierna för långivningen blev ”lösare”. Orsaken till det var att bankerna ville uppnå en snabbare tillväxt i sin intjäning, resonerar Peter Nyberg.

– En sådan tillväxt var inte möjlig på en begränsad marknad som Irland annat än genom att låta lånekriterierna gå.

Därutöver pekar Nyberg på att det från myndigheternas sida fanns en stark tro på en effektiv och sparsamt reglerad marknad.

– Man ansåg att den bästa garantin för en lyskraftig finansmarknad var att myndigheterna inte skulle blanda sig i alltför mycket. Myndigheterna gjorde inte det heller, vilket ledde till känt resultat.

Enligt Nyberg är det ovanliga med det irländska fallet att en väldigt stor del av ”det professionella Irland” inte verkade ana att något var fel – förrän bankkrisen inleddes.

Utöver bankledningarna och myndigheterna ger Nyberg även en känga åt investerarna som inte heller ringde i varningsklockan.

Centralbanken hade kunnat bromsa

– Som alla kriser av den här sorten, måste väldigt många delar – både på finansmarknaden och i samhället – fungera dåligt samtidigt. Hade exempelvis den irländska centralbanken fungerat bra hade det aldrig blivit någon irländsk bankkris, för då hade centralbanken stoppat det.

För att det ska bli en bankkris måste det alltså både finnas aktörer som tar orimliga risker och andra aktörer som inte stoppar sådana risktaganden, enligt Nyberg.

Det har inte varit en del av Nybergs uppdrag att föreslå nya lagar och regler så att nya bankkriser undviks.

– Världen är redan full av nationella och internationella rapporter och arbetsgrupper som fäster nya regler på papper.

Han uppfattar det dock som problematiskt att det både i Irland, och en hel del andra länder som drabbats av bankkriser, varit så att det inte bara var bankerna själva och bankernas kunder som inte märkte vad som höll på att ske.

– Myndigheterna seglade också i samma båt och det är minsann inte första gången i världshistorien.

Negativa framtidsprognoser

Nyberg pekar på att det var likadant med bankkriserna i Sverige, Finland, Sydostasien och USA.

– Det tyder på något sätt på att när det gäller sådana här stora ”systemkriser”, så kan man inte riktigt lita på att myndigheterna fångar upp dem. Och det tyder på att man kanske borde fundera på annat också, än att bara ändra på bankernas regler.

Finns det risk för att det kommer att uppstå liknande bankkriser i världen framöver?

– Hahahaha! Vad tror du själv? frågar Nyberg retoriskt.

Han målar upp en dyster bild om att den allvarliga bankkrisen i USA berodde på överdriven skuldsättning på olika håll i samhället inklusive stat och hushåll – och den skuldsättningen har inte minskat.

– I nuläget är det statlig långivning och centralbankslångivning som håller det hela flytande, utan att direkt påverka det.

Förhoppningen är nu att ekonomierna ska börja växa av sig själva igen, och att stater, banker och deras kunder ska kunna tjäna tillbaks alla de pengar som förlorats.

– Huruvida det är möjligt nu i det här skedet när det uppenbarligen blir besvärligt att fortsätta med den extremt expansiva penningpolitiken – det får man ju se.

Det låter som att du är skeptisk?

– Nå, visst.

Är det risk för att det alltså kan bli en ny bankkris i USA och andra länder som utvecklingen ser ut?

– För den sortens prognoser är jag inte tillräckligt kompetent. Ingen är tillräckligt kompetent för att bedöma det. Jag tror inte att det är klokt att jag gör några prognoser. Jag har mina åsikter, men jag tror att det är bättre att de inte är offentliga.

Det kanske skulle skapa oro om du gick ut och spådde nya kriser?

– Eller inte. Det finns tillräckligt många uttalanden om sådant redan.

Ofta nämns felaktiga bonusar för bankpersonal som en orsak till bankkriser, eftersom personalen på grund av bonussystemet tagit orimliga risker i bankerna. Nyberg ser dock inte att bonussystemen varit ett stort problem.

– Bankbonusarna var stora och lönerna är höga på Irland så någon effekt har det säkert haft. Jag tror inte att det var den dominerande effekten, men det bidrog säkert. Även med lägre ersättningsnivåer så tror jag att bankfolket på Irland nog hade handlat ungefär på samma sätt.

En av Nybergs slutsatser i rapporten är att bankerna tog risker av otrolig omfattning.

Kan det bara bero på inkompetens?

– Jag tror att det som rådde här var en finansiell mani. Det var en fastighetsmani, och den hade utvecklats under flera år. I en sådan situation fungerar inte omdömet som vanligt.

Nyberg hänvisar till utvecklingen i Sverige och Finland inför den bankkriserna som blommade ut på 90-talet.

– Saker som i efterhand verkar helt vansinniga, uppfattades som normala innan krisen bröt ut. Jag tror att det helt enkelt handlar om en gradvist utvecklad fartblindhet.

Som Nyberg beskriver det var det konkurrens mellan bankerna som spelade in, i kombination med obegränsat självförtroende, och en tro på att allting bara skulle fortsätta precis som tidigare – hur länge som helst.

– Sådant händer då och då.

70 miljarder euro i nödkrediter

Bankkrisen på Irland byggdes enligt Nyberg upp med dålig långivning från 2003-2004 fram till slutet på 2007, trots bromsning fortsatte långivningen delvis fortsatte in i 2008. Därefter bröt alltså krisen ut med full kraft.

Än idag är det enligt Nyberg svårt att säga hur stor utlåning som gjorts på Irland, som det senare blivit problem med i den här bankkrisen. Dock är det ett faktum att irländska staten hittills har tvingats pumpa in 70 miljarder euro i landets banksystem för att komma till rätta med krisen. Därtill kommer kreditförluster som har drabbat bankernas aktieägare.

Den dåliga utlåningen har enligt Nyberg i huvudsak gjorts till fastighetsbranschen i Irland – mest avseende företagsfastigheter och byggprojekt.

De största irländska bankerna var Allied Irish Bank, Bank of Ireland och Anglo-Irish Bank i nämnd storleksordning. Nyberg bedömer att de största ”bovarna i dramat” var Anglo-Irish Bank och den mindre banken Irish Nationwide Building Society. Krisen blev så allvarlig att alla banker som fått statligt stöd, har eller kommer att övertas av staten.

Trots krisen är den för ett samhälle viktiga bankfunktionen igång på Irland, även om bankerna fortfarande har svårigheter att låna kapital. Därför får de hjälp med den upplåningen från den europeiska och den irländska centralbanken. Anglo-Irish och Nationwide har upphört med sin utlåning, och kommer båda att gradvis försvinna.

Brottsutredningar pågår

Utredningar pågår av om det förekommit kriminalitet på de irländska bankerna inför bankkrisen.

– Jag tror att inte att det i det här skedet finns någon som är fälld, men det är utredningar på gång. Juridiska saker tar ganska lång tid här på Irland.

Från början fick Nyberg uppdraget i juli 2010 av Irlands dåvarande finansminister Brian Lenihan. Nyberg inledde utredningsarbetet formellt i september 2010, men började förbereda det redan några veckor innan dess.

Hur kom det sig tror du att det var just du som fick uppdraget att göra den här utredningen?

– Ingen aning, ingen aning, säger Nyberg.

Men han antar att det har att göra med att han tidigare arbetat med frågor kring den tidigare finländska bankkrisen, och även i EU med frågor om hantering av finansiella kriser.

Tidigare har Nyberg arbetat 25 år i finska centralbanken, och efter det i 12 år som överdirektör på finska finansdepartementet. Under tiden på centralbanken var Nyberg tjänstledig i 3 år för att vara äldre ekonom på IMF (Internationella Valutafonden). Han har även haft andra tillfälliga uppdrag.

Du är väl en av de främsta experterna på de här frågorna kring bankkriser?

– Ja, nå. Jag vet inte. Jag vet inte vem som kan vara expert på övergripande bankkriser.