Chockterapi i fem steg

Det är de närmaste månadernas beslut som enligt Wolf kommer att avgöra hur det ser ut i världen i en generation framåt.

Själva förtroendet för öppna marknadsekonomier står på spel menar han.

Wolf vill hålla tillbaka både de som i nu läget förespråkar enkla lösningar och vill ”eliminera tidigare excesser”, liksom de som vill göra om hela världen med en ny världsordning.

– Låt oss först ta oss igenom krisen. Faran är enorm och det är ont om tid.

Wolf ser fem områden som måste åtgärdas, enligt sin krönika i onsdagens FT:

1) Deflationen

2) Företagens skuldsättning

3) Utlåning inom och mellan länder

4) Drabbade utvecklingsländer

5) Inhemsk efterfrågan i starka länder

Med nuvarande läge är omfattande prisminskningar eller ”deflation” en verklig fara. Det är särskilt farligt för skuldsatta ekonomier.

Mot den bakgrunden är de korta räntorna alldeles för höga i euroländerna och Storbritannien, anser Wolf.

– Centralbankerna behöver se igenom sina ekonomier på nytt och sänka sina styrräntor med minst 1 procentenhet och helst 2 procentenheter.

Företagens skuldsättning måste minskas för att undvika masskonkurser och enorma fall i företagens spenderande.

Det enda sättet att komma till rätta med det är enligt Wolf att låta långivare byta ut sina lånefordringar mot statsobligationer.

Wolf tycker även i samband med det att skattesänkningar behövs för att lindra företagens situation.

Det är nödvändigt att utlåningen bibehålls både inom och mellan länder.

När många stater ansträngt sig så hårt med särskilda räddningspaket för bankerna, borde staten då även kräva att pengarna används för att fortsätta med utlåningen till de företag som i grund och botten är friska.

– Om bankerna inte är villiga att göra detta, måste centralbankerna ta de vanliga bankernas roll såsom amerikanska centralbanken nu gör, skriver Wolf.

Han pekar även på att det ligger i de mer välbärgade ländernas starka intresse, att hålla mera hårt drabbade utvecklingsländer flytande genom krisen.

Och till sist menar Wolf att världsekonomin inte kommer att uppnå balans igen, om inte starkare länder stimulerar sin inhemska efterfrågan.

– Tiderna är borta då det fanns husbubblor och enorma bytesbalansunderskott i högspenderande höginkomstländer. De som förlitar sig på bytesbalansöverskott för att upprätthålla efterfrågan, måste tänka om, skriver han.

Som Wolf ser det är det nu stor risk för att många av offren vid en kollaps för världsekonomin, skulle vara oskyldiga till tidigare ”excesser”, medan många av de mest skyldiga skulle behålla sina otillbörliga vinningar.

Wolf tror inte på att ekonomin snart vänder uppåt igen, som det ser ut nu.

– Idén att en snabb recession skulle rensa världen från tidigare excesser, är löjeväckande, skrivar han.

Han pekar i stället på faran med att en kraftig nedgång går över i masskonkurser, eftersom den privata skuldnivån är så hög i USA och motsvarar tre gånger landets årliga BNP.

Wolf ser risker för en nedåtgående spiral som börjar med ytterligare förfall för bankerna, och fortsätter med genomgripande misstroende, bortblåst kreditgivning, stora mängder företag som tvingas lägga ned, en arbetslöshet som rusar i höjden, omskakade råvarupriser, stora nedgångar för tillgångspriser, och kraftiga ökningar för mängden övertagna säkerheter.

– Globaliseringen skulle sprida katastrofen överallt.

– Det här skulle bli ett recept för xenofobi, nationalism och revolution – inte för en återupplivning av 1800-talets ”låt gå-politik”.

Enligt Wolf är ett sådant utfall fullt möjligt.

– Att låta det bli ett sådant scenario, är som att låta en hel stad brinna ner för att straffa någon som röker i sängen.