Bråk om nya banklagen

Diskussionen inleddes med att Riksbankschefen Stefan Ingves och Finansinspektionens chef Martin Andersson skrev en insändare på DN Debatt där de försvarade Basel 3-reglerna.

Klicka här för att gratis få Realtid.se:s nyhetsbrev Finans och försäkring varje vecka via e-post.

Men i Italien har det varit en stor debatt med mycket skarp kritik mot Basel 3 på grund av att Basel 3-reglerna berör bankerna, men inte den del av finansbranschen som står utanför bankväsendet men ändå är största delen av finansbranschen; hedgefonder, mäklarfirmor och liknande. Det är den stora delen av finanssystemet.

Italienarna säger uttalat att Basel 3-reglerna därför verkar vara utformade för att gynna London som finanscentrum istället för Kontinentaleuropa, för på kontinenten är finansbranschen mer koncentrerad till bankerna medan det mesta av finansbranschen ligger utanför bankerna i London.

Basel 3-reglerna kan därmed tolkas som ett stöd för hedgefonderna, och att de kommer att ”ta över” finanssystemet nu från bankerna medan bankerna blir väldigt inskränkta i sin verksamhet.

Det finns även uppfattningar om att småföretagare och deras intresseorganisationer tycker väldigt illa om Basel 3, eftersom de höjda kapitalkraven för bankerna (som Basel 3-reglerna innebär) lär leda till att det blir svårare för småföretagen att låna pengar från bankerna.

Orsaken är att bankerna enligt Basel 3-reglerna bara får ha en viss maximal utlåning i förhållande till bankens egna kapital, och när en bank har lånat ut en viss mängd pengar blir det svårare att ge nya lån.

Frågar man Ingves och Andersson om detta blir svaret tillbaka lite av ”goddag yxskaft”.

Brittiska tidningar som Telegraph och Guardian har även haft artiklar om brittiska centralbankschefen Mervyn King som där fortsätter debatten, och pekar på att Basel 3-reglerna inte fungerar utan att de så kallade Glass-Steagall-reglerna är att föredra.

Resonemanget med Glass-Steagall-reglerna är att bankerna därigenom delas upp igen som det var tidigare i separata banker, finansbolag, affärsbanker och försäkringsbolag, så att man helt rensar affärsbankerna från bankernas ”kasinoverksamhet” (med egen trading och investeringsverksamhet).

Någon sådan uppdelning har ännu inte skett. Ännu så länge är principen i hela västvärlden så kallade ”universalbanker” som även innehåller hela försäkringsbolag.

Det är enligt kritikerna till och med så att bankerna ger ut olika värdepapper som kan försäkras mot förluster hos samma banks försäkringsbolag, och så tar banken sedan kundernas pengar och ”spelar med” på kasinot.

Det är enligt ett kritiskt synsätt väldigt ”incestuöst” att en bank själv kan garantera att värdepapper som banken ger ut får högsta kreditbetyg och sedan säljs vidare till intet ont anande investerare.

Därför pågår en stor diskussion om Glass-Steagall-principen i USA.

Nu har det framförts olika förslag för att komma till rätta med det. Det finns fyra motioner i den amerikanska kongressen (ett förslag i senaten och tre i representanthuset), och även motioner i den italienska riksdagen. En del förslag i Europaparlamentet finns även, samt vissa inslag av sådana förslag även i Danmark och Frankrike.

Debatten har ännu inte riktigt tagit fart i Sverige, men det kan tyckas vara en diskussion vi borde föra här.

Aktiemäklarfirman Nordnets Sverigechef Johan Tidestad har haft åsikter kring detta på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt i september.

Han skrev i princip om en motsvarighet till Glass-Stegall. Inte så långt
som att man borde dela upp banker i sina beståndsdelar, men att man åtminstone internt inom en bank noga måste ha klara gränser mellan olika avdelningar och särskilt skilja ut ”kasinot” – den egna tradingen.

Det blev aktuellt efter kraschen för aktiemäklarfirman HQ, och det var därför Tidestad tog upp saken.

Andreas Cervenka har även tagit upp ämnet på E24 där han i samband med premiär för nya Wall Street-uppföljaren ”Wall Street 2” pratade om ”bankernas massförstörelsevapen”; att Wall Street-tradingen är som bankernas massförstörelsevapen.

Det var en häftig artikel om att bankernas egna trading är som atombomber som läggs i kundernas knän, men på ett annat sätt än Al Qaida enligt Cervenka.

Det är sagt att nya finansmarknadsministern Peter Norman nu ska ta tag i banklagstiftningen och se hur den kan förbättras, inte minst mot bakgrund av HQ-kraschen. Frågan är hur öppen han är för sådana här resonemang.

Både Riksgäldschefen Bo Lundgren, Finansinspektionens chef Martin Andersson och Riksbankschefen Stefan Ingves har krävt en ny banklag.

Ingves har inte varit så konkret, men både Lundgren och Andersson har varit tydliga med att de vill föreslå principen med ”offentliga förvaltare”.

Annars är regeringens officiella politik att de vill få rätt att förstatliga banker som får problem, såsom skedde för Carnegie.

Nackdelen med det är att det uppstår samma risker som för brittiska staten med krisbankerna Northern Rock och RBS; att staten då även tvingas ta på sig de fortsatta jätteförlusterna i dessa banker.

Visst kanske staten tar över krisbankerna för noll kronor, men sedan kan staten åka på mångmiljardförluster därefter som staten blir ansvarig för.

Så kritiker kan hävda att det nu har uppstått jättelika underskott i den brittiska statsbudgeten som nu ska skäras ned för att spara pengar, efter att de gjorde precis som exempelvis finansminister Anders Borg föreslår.

I Sverige kan man säga att staten hade ”tur” som sålde Carnegie snabbt innan det hände något där såsom en ”Lehman-konkurs”, och Carnegie går istället väldigt bra nu. Men kritiker kan hävda att Carnegie hade en enorm derivatportfölj som kunde ha exploderat i statens händer.

Förre brittiska premiärministern Gordon Brown från Labour-partiet brukade prata om en princip som innebar att man inte kunde låta City of London (där bankerna och övriga finansbranschen har sin bas) skulle kunna äventyra hela det brittiska imperiet. Det pratade Brown om då han fortfarande var premiärminister.

Han underströk att man absolut inte får äventyra imperiet eller dra in imperiet i så stora spekulationer. På det sättet kan man passa in brittiska centralbankschefen Mervyn King i Gordon Browns ”fraktion”, och med kritiken mot Basel 3 och att särskilja bankerna från sin kasinoverksamhet.

Så det pågår en ganska våldsam debatt om Glass-Steagall. Tyska finanstidningen Börsenzeitung har till och med skrivit om att hela Basel 3-upplägget är påkommet för att stoppa Glass-Steagall.

I Tyskland talar man om det tyskarna kallar ”trendbanksystem” med principen att dela bankerna; att dela upp universalbankerna i affärsbanker respektive finansbolag. Det är alltså som Glass-Steagall.

Formellt är det den så kallade Basel-kommittén som ligger bakom förslaget på Basel 3-reglerna med folk från centralbanker runt om i världen.

I Sverige har alltså Riksbanken och Finansinspektionen pläderat för Basel 3 i och med sin DN Debatt-artikel, i enlighet med den officiella linjen för världens centralbanker och G20-länderna.

Kritikerna menar att det är ganska sensationellt att de högsta tjänstemännen i Sverige för krishanteringen av bankerna för dessa resonemang och kräver en ny banklag utifrån det, utan att någon från det politiska livet svarar dem. Hela processen kan tyckas gå hemskt trögt.

Det som både Riksgäldschefen Bo Lundgren och Finansinspektionens chefen Martin Andersson kräver är inte ett system såsom finansminister Anders Borg är för (att staten rakt av tar över krisbanker), utan handlar alltså om att införa ”offentliga förvaltare”. Riksbankschefen Stefan Ingves kan tolkas som vara inne på samma linje, i och med hans krav på ny banklag.

Med en princip om offentlig förvaltare tar staten över en krisbank bara som förvaltare, och undviker därmed fortsatta förluster för banken. Staten går därigenom in som exempelvis förvaltare av krisbankens derivatportfölj och förtsätter förvalta den portföljen. Med en sådan offentlig förvaltare så sköter alltså staten krisbanken utan att formellt ta över den.

Andersson och Lundgren är inne på att man därmed skulle lyckas undvika exempelvis de stora förlusterna som uppstod i HQ där förlusterna snabbt växte från 300 miljoner kronor till 1,2 miljarder i somras.

Det systemet med offentliga förvaltare finns beskrivet i en utredning från bolagskommittén (SOU 2000:62) om banker i kris.

Men kritiken mot Basel 3 handlar om att det i sig inte är något som minskar omfattningen på finanssektorns spekulationer. Basel 3 kan leda till att spekulativ verksamhet flyttas utanför Basel 3-reglerade banker, men i det stora hela minskar inte riskerna.

Det kan sägas vara ”alkemi” att tro att risker minskar eller undviks med ökade kapitalkrav – i så fall måste man ha enorma kapitalkrav. Så kasinot kommer enligt Basel 3-kritikerna att fortsätta trots de högre kapitalkrav som Basel 3-reglerna innebär.

En fråga är om man inte skulle kunna införa både Basel 3 och Glass-Steagall. Men där menar Glass-Steagall-förespråkare att det snarare är tvärtom; att man i och med Glass-Steagall tar bort så mycket risker från de vanliga bankerna att bankerna därmed inte behöver så mycket kapital.

Då kan man enligt de förespråkarna fortsätta med långivare såsom sparbanker, ekonomiska föreningar och liknande kreditkassor. Visst kan kreditförluster ändå uppstå, men i och med Glass-Steagall-uppdelningen där bankernas kasinoverksamhet frånskiljs, kommer bankerna inte att behöva ha höga kapitalkrav menar de förespråkarna.

I Sverige har det varit tal från regeringen om att tillsätta en utredning om en ny banklag. Det kan ta två år och sedan ska förhandlingar med olika parter se ut om hur den lagen ska se ut.

Men Finansinspektionens chef Martin Andersson och Riksgälds-chefen Bo Lundgren vill för sin del införa en ny banklag omedelbart. De anser att principen med offentliga förvaltare kan införas genast.

Då är frågan vad nya finansmarknadsministern Peter Norman tycker om det. Ännu så länge har det inte hörts något från honom om det.

Så nu pågår diskussionen om detta för fullt bland de högsta tjänstemännen.