Anonyma kreditkort tar över löner och bidrag

Det berättade kortjätten Visa under ett möte med svenska banker på tisdagen.

I USA säljs korten från hyllan, precis som kontantkort för mobilen, som vilken vara som helst i kiosken. Kunderna kan välja på att köpa ett presentkort som är laddat med exempelvis 270 kronor i förväg.

Kunden betalar lite mer, motsvarande 300 kronor, och får ett gratulationskort eller något annat på köpet så att mellanskillnaden inte känns som en bankavgift. Några kronor blir alltid kvar på kortet. Visa tjänar lika mycket pengar som avgiften på att behålla de pengar som kunderna aldrig använder.

Företag kan välja att ge ut kontantkort för de egna produkterna. Den sektorn växte med 28 procent i världen under 2007, enligt Visa. Banker kan välja att ge ut kontantkort som kan vara giltiga överallt där ett vanligt kreditkort gäller. Tillväxt: 140 procent.

Fortfarande envisas Visa med att behålla plastkortet, även om kortnumret inte står stämplat i relief på kortet för att försvåra gammeldags bedrägerier med karbonpapper.

Flera varianter har också det dyra EMV-chippet eller en ännu mer högteknologisk variant, Pay wave, som bara behöver komma i närheten av kortläsaren för att debitera kortet – offline och utan PIN-kod – ungefär som det nya betalsystemet SL Access i Stockholms kollektivtrafik skulle ha fungerat.

Kortnummer utan plastkort, virtuella kort som det Israeliska www-card, har slagit som betalningsmedel på internet. Kunderna köper kortet på en sajt – och betalar med ett vanligt kreditkort. Kortföretaget skickar kortnumret till kunden i ett automatiskt mejl. De fyra sista siffrorna, CVV2-koden, kommer samtidigt som ett sms.

– De här tjänsterna öppnar många nya möjligheter, säger Caroline Birchinall från Visa.

– Men vi måste utfärda en allvarlig varning.

Bedragare lurar bankerna på stora summor genom att ladda de anonyma korten med pengar från stulna kreditkortsnummer som de köper på internet i hundratal.

Biluthyrningsföretag har sedan länge inte velat acceptera kreditkort som de inte vet har täckning och en identifierad ägare.

Det gäller att ta reda på vem som betalar och varifrån pengarna kommer när kortet laddas. Enskilda butiksägare är tillräckligt misstänksamma, men inte bankerna.

Enligt branschens tolkning av EU:s direktiv mot penningtvätt är gränsen för anonyma engångskort 150 euro. Gränsen för kort som en känd ägare kan fylla på är 2.500 euro – nästan 24.000 kronor.

Det tycker Visa är för mycket.

– Det är som att be om problem, säger Caroline Birchinall.

Kreditkortsföretagen och bankerna väljer självmant ett lägre maxbelopp för kunder som inte uppger en identitet. Den som registrerar sig kan fylla på kortet med mera pengar.

Bankerna kan sälja korten till privatpersoner eller till företag. Det är hos företagen som bankerna kan tjäna mest pengar. Det finns ingen hejd på Visas visioner.

I USA har ett sjukhus betalat löner till sjuksköterskor från ett bemanningsföretag genom att använda kontantkort i stället för lönekuvert. Visa jublar.

Tillfälliga säljare som jobbar på provision kan hantera företagets utgifter med kontantkort.

Visa ser gärna att myndigheterna hanterar utbetalningar av socialbidrag, föräldrapenning och barnbidrag med kontantkort.

– Myndigheterna måste förstå att det kan sänka kostnaden för att hantera transaktionerna, säger Caroline Birchinall.

Med kontantkort kan myndigheterna kontrollera var och i vilken takt pengarna kan användas. Banken kan begränsa antalet bankomatuttag, och betalningstillfällen, liksom beloppen. Visa kan se till att kortet inte fungerar på Systembolaget.

– En jättebra möjlighet att liksom styra lite mer hur pengarna används, säger Caroline Birchinall.

Människor som har problem med skulder nekas kreditkort, men banken kan bevilja dem ett kontantkort.

Enligt Visa nekas två av fem kunder ett vanligt kreditkort. Men ett kontantkort kan vem som helst få.

– Det stärker självkänslan hos den som blivit nekad ett kort tidigare. De känner sig socialt integrerade i samhället, säger Caroline Birchinall.

Banken vinner en kund. Visa vill se korten som ekonomisk utbildning ”för folk som inte handskas så bra med pengar”.