I USA kan 1980-talet sägas vara det sekel då marknaden för högavkastande företag (high yield) tog fart på allvar, något som för alltid skulle komma att förändra kapitalmarknadens funktionssätt. Denna finansieringsform skulle göra det möjligt för mindre bolag att anamma en mer aggressiv tillväxt- och förvärvsstrategi. Ända in på början av 1980-talet var den allt dominerande källan för företagsfinansiering i USA inriktad på bolag med låg kreditrisk och väldigt få investerare var intresserade av att köpa obligationer i företag med högre kreditrisk. Mycket tack vare den ökade aktiviteten på high yield-marknaden kunde många entreprenörer få finansiering och nya bolag kunde byggas upp. 
 
Ett antal kända corporate raiders (även kallade activist shareholders) som Carl Icahn och Kerk Kerkorian byggde också upp sina förmögenheter under 1980-talet. Symptomatiskt nog är även flera av dagens stora riskkapitalbolag som Carlyle Group, Blackstone Group och Bain Capital alla grundade under 1980-talet. Många av dessa aktörer var kunder hos investmentbanken Drexel Burnham Lambert där Michael Milken var den person som kom att dominera hela high yield-marknaden genom sin fenomenala förmåga att ordna finansiering och även handla i high yield-obligationer tack vare det nätverk av investerare i tillgångsslaget som han byggt upp. Bland annat sägs det att Milken kunde ordna 1 miljard dollar i finansiering åt det då nystartade företaget MCI Communications på en timme genom en serie telefonsamtal. 
 
Bland företagen som Milken ordnade finansiering åt finns bland andra MGM Mirage, Harrah’s Entertainment och Park Place. Det var inte för inte som Milken allmänt gick under epitetet Junk Bond King. Milken är också en av de personer som brukar personifiera den girighet som rådde på Wall Street under 1980-talet (även om Milkens del av verksamheten faktiskt sköttes från Beverly Hills i Los Angeles). 
 
År 1976 gavs totalt 15 miljarder dollar i high yield-obligationer ut i USA. År 1986 gavs totalt 125 miljarder dollar i nya obligationer ut, en volymökning på nästan nio gånger. Även de stora företagen som inte var aktiva själva på high yield-marknaden började oroa sig för att de hade för låg skuldsättning och skulle drabbas av ett fientligt uppköp från finansiellt mer aggressiva konkurrenter och investerare. Några av de termer som florerade flitigt i USA under denna tid och som kan sägas avspegla tidsandan är leveraged buyout (LBO) – ett utköp med hög andel skuldfinansiering, corporate raiders – investerare som köper upp bolag för att stycka och omstrukturera dem, hostile takeovers – fientliga uppköp, och greenmail – betalning från ett bolag till en aktieinvesterare för att denne ska avstå från att genomföra en LBO. 
 
Det mest kända och största skuldfinansierade utköpet av ett börsnoterat företag som genomfördes under 1980-talet var KKR:s uppköp av RJR Nabisco på 31 miljarder dollar som gjordes 1989. Denna affär, som kom att bli kulmen för de skuldfinansierade utköpen under 1980-talet, har även beskrivits mer utförligt i boken Barbarians at the Gate av Bryan Burrough och John Helyar. Under början av 1990-talet gjorde bland annat svagare aktiemarknader och konkurser av tidigare uppköpta och högt belånade bolag att intresset för att finansiera denna typ av transaktioner minskade. 
 
År 1986 briserade en av de största skandalerna någonsin på Wall Street då den vid denna tidpunkt hyllade aktiehandlaren Ivan Boesky erkände sig skyldig till bland annat insiderhandel och gick med på att betala böter på totalt 100 miljoner dollar. Såväl övervakningsmyndigheten SEC som distriktsåklagaren Rudy Giuliani påbörjade då även en större utredning av såväl investmentbanken Drexel Burnham Lambert som av Michael Milken, som hade en nära relation till Boesky och gjort många affärer med denne. 

Efter flera års utredningar kom Milken till slut att ställas inför rätta år 1989, anklagad för inte mindre än 98 olika åtalspunkter, bland annat insiderhandel, skatteflykt och undanhållande av vinster. I slutändan gick Milken med på att betala den otroliga summan av 1,1 miljarder dollar i böter samtidigt som han dömdes till tio års fängelse. Fängelsestraffet förkortades sedermera till två år. Drexel Burnham Lambert lyckades dock aldrig återhämta sig från de förluster som firman drabbades av i samband med rätts- processen kring Milken. I februari 1990 ansökteinvestmentbanken om rekonstruktion enligt Chapter 11. 

Fotnot: Boken ges ut på Ekerlid Förlag.

Läs intervju med Lous Landeman här>>