En vecka i Stockholm rymmer mer än man hinner förstå. Viggos dagbok går från MFF nya misslyckande till regeringsbildning i riksdagen, Bermanpriset på Oscarsteatern och nyöppnade Söderhallarna. Däremellan växer en större fråga fram om politik, integration och ett Sverige som inte alltid riktigt går ihop.
Viggos dagbok: Bermanpriset, Söderhallarna och frågan om Sverige
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Hela dagen går jag och längtar till MFF match mot Häcken. Och så förlorar mitt lag från Skåne med 0–1. Det är samma analys som tidigare. De unga är förvirrade och tänker bara på sig själva. De äldre går sönder så fort de kommer in på plan.
I Sydsvenskans podcast om matchen hör jag den gamle storspelaren Behrang Safari berätta att varje spark i en match kommunicerar med laget och läktarna. Det håller jag med om, men det är en insikt som man får först när man fyller 25 år. Alltså förmågan att se sig själv utifrån. Många får aldrig denna egenskap och jag ska vara ärlig med att jag sällan har den inkopplad.
Viggos dagbok i Afrika: Böner i gryningen, DNA på kvällen och en bok som får vänta
Från Riche och Amex Lounge till Essaouiras medina i Afrika, böneutrop i gryningen och billig öl vid Atlanten. Viggos dagbok läser
Måndag
Jag är tillbaka i pressrummet i Sveriges riksdag. Andreas Norlén meddelar att ETR ska få sonderingsuppdraget. Jag skriver om detta här och här. Hamnar bredvid Svenska Dagbladets Henrik Torehammar som gör ett inslag om mig och mitt skrikande i pressrummet i TV4 här.
På kvällen är det pressmiddag i Söderhallarna. Jag intervjuar 20-gruppens ägartrio och äter middag med Stockholm 4 boomers, alltså Bo Madestrand och Stina Wirsén. Jag tycker inte om att bli kallad boomer, men får acceptera detta.
Maten på Kafé Søder funkar fint. Gillar speciellt smörrebrödet och snapsen. Det är väldigt kul att prata med Stina och Bo. De tillhör mitt förflutna, men kanske också min framtid. Det är alltid kul att skvallra om gamla minnen från min tid på Dagens Nyheter. Vi pratar också en del om Fredrik Virtanen och att han med tiden fick smaka på sin egen medicin.
Tisdag
Jag och min älskade Anna hänger på Bermanpriset på Oscarsteatern. Det judiska Nobelpriset i litteratur tror jag att de två instiftarna med rötter i Norrköping drömmer om att skapa. Dock gick de vilse förra året när de ratade juryns vinnare eftersom denne var för propalestinsk.
Här måste man ge Horace Engdahl på Svenska Akademien en medalj. Han har inte varit rädd för att ge Nobelpriset i litteratur till människor med tveksamma politiska åsikter. Nu när Horace inte har så mycket att säga till om längre har priset sjangserat.
Det är ett väldigt fint mingel där jag bland annat stöter på Jan Friedman, Jens Liljestrand, Paulina Sokolow, Peter Haas och vår gemensamma systerdotter Jessica Haas Forsling. Vinnaren Hélène Cixous håller ett 25 minuter långt tacktal från köket hemma i Paris. Blir sugen på att läsa hennes ”Från Osnabrücks station till Jerusalem”.
Onsdag
Äter lunch med min son Ib på Spesso. Underbar utsikt och god mat. Min son undrar vad jag önskar mig i födelsepresent. Jag svarar att jag vill att han ringer mig varje söndag och berättar om sitt liv. Han bor heltid med sin mamma på Mariaberget.
Det är svårt att komma med en sådan önskan utan att ge dåligt samvete, men jag förklarar att jag gjorde detta när min mamma levde och jag hade flyttat till Stockholm. Dock glömde jag ibland bort det och en gång glömde jag att ringa mamma på hennes födelsedag. Då blev hon arg. Återigen detta problem. Hur ska man upptäcka sig själv utifrån?
På eftermiddagen ser jag tre skulpturer avtäckas på Ersta sjukhus på Folkungagatan. Det är första gången jag ser den nya byggnaden inklämd mellan de två äldre fastigheterna. Det är en jävla koloss som fullständigt förändrar östra Södermalm. När tunnelbanan snart öppnar är revolutionen i stadsdelen fullbordad. Den har gått från sömnig idyll till kaos. Alltså precis som mina gamla kvarter på Hornsgatan och Mariatorget.
De tre skulpturerna är till sjukhusets grundare Marie Cederschiölds minne. De är ganska kitschiga, måste jag säga, men de får artiga applåder på vernissagen. Ärkebiskopen är på plats.
Det är uppenbart att Ersta gärna lyfter fram att man är stadens första riktiga sjukhus med utbildade sjuksköterskor, före Sophiahemmet som just nu står i rampljuset i en ny bok av Ruth Kvarnström-Jones. Spännande att stadens historia aldrig blir färdigskriven.
i Stockholms sjukvårdshistoria. Den diskussionen lär fortsätta.
Torsdag
Vi går på Access höstfest i Gamla Riksarkivet. Jag pratar bland annat med en doktor i latin och en professor på Konstfack. Och med Gunnar Strömmer, som är ännu trevligare än i tv, och med Simona Mohamsson, som tackar för min röst. Hon är lika pigg i verkligheten som i rutan.
På fredag ska hon träffa ETR och försöka få henne att gå med i Ulfs lag. Att det är ångest att byta sida och bli kompis med Jimmie vet Simona. Det är svårt, men det går. Men jag tror som bekant inte att det går och att det blir extraval. Simona däremot tror att Magda får ihop det på slutet.
Lysande värdskap av Nina Solomin.
Fredag
Är väldigt upptagen av att läsa artiklar om Muhammed Ali. Han får mig att tänka på Palmemordet. Händelsen fick oss alla på åttiotalet att se all skit som döljer sig bakom ytan en vanlig fredagskväll i Stockholm.
Muhammed Ali är ett levande bevis på den misslyckade integrationen. Hur kan en kille som inte är medborgare i landet få en skuldsanering där han ska betala noll kronor? En kille som extraknäcker som bilmålvakt i Rinkeby och bor tillsammans med en yrkeskriminell. Varför får han stanna i landet?
Hur kan en person som vägrar betala underhåll för sitt barn bli godkänd medlem i ett feministiskt parti och hamna på riksdagslistan? Hur kan en person med stora skulder bli svensk medborgare? En person som jag förstår aldrig haft ett vettigt jobb, om vi bortser från att han sol-och-vårat en moderatkvinna i Borlänge.
En liten förklaring fick man i SVT terapiprogram ”Aktuellt” när han skulle ställas till svars. Frågorna var så mesiga att man trillade ur soffan, men det är klart, det är denna politik och journalistik som lett fram till detta haveri.
Cyklar in till stan och tittar på nyrenoverade Söderhallarna. Tyvärr är det lika omysigt där inne som för tre år sedan, då man släckte ljuset. Att en tredjedel av butikerna står tomma gör att känslan av fiasko är stor. Dock var det många människor som ville titta. Så brukar det vara i början. Min favoritsaluhall vid Hötorget behöver inte vara det minsta orolig.
Lördag
Vilar ut. Och publicerar denna dagbok.
Viggos dagbok: Därför borde C, S och SD bilda regering tillsammans
Ostron i Östermalmshallen, Ernst Kirchsteiger, Malena Ivarsson och en tanke som vägrar släppa: C, S och SD helt enkelt bilda regering .
