En vecka kan rymma mer än man tror: riksdagspolitik, nyöppnad saluhall, polsk konst, krogsnack, gamla böcker, nya företag och en mamma som dyker upp i en dröm. Mitt i allt detta står Alex Schulman på biograf Saga och visar en film om mobbning, vilket får Viggos dagbok att fundera över både skolor, fåfänga, ensamhet och varför journalistik fortfarande är ett ganska bra sätt att slippa ha tråkigt.
Riksmobbaren Alex Schulman gör en film om mobbning
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Kan en söndag i september utan allsvensk fotboll verkligen vara något att ha? Jag skakar på huvudet när min fru frågar. Men det är bara att härda ut.
Jag orkar inte läsa Ruth Kvarnström-Jones bok om NK. Jag älskade boken om Grand Hôtel, men står inte ut med den jämna sörjan i uppföljaren. Varför? Jag tror inte på bilden av NK grundare och ägare Josef Sachs som en farbror. Jag har mött många företagsledare och grundare och ingen kan jämställas med en farbror, det ord många kvinnor i boken använder om sin chef.
Jag vet att många företagsledare gärna vill odla myten om sig själva som en av folket och absolut inte ovanför gruppen, men man måste vara mer eller mindre psykopat för att leda en organisation. Eller åtminstone narcissist. Men är man bara farbror blir det ingenting.
Ger upp och öppnar Marianne Lindberg De Geers senaste dagbok. Läser 120 sidor och njuter nästan hela tiden. Visst är det tjatigt och innehåller få nyheter, men samtidigt är detta livet.
Att hänga med i en åttioårings vardag är för mig ett sätt att tänka på min mamma, som gick bort alldeles för tidigt. Mamma Ulla-Lena var bara 74 år när hon lämnade oss. Följaktligen saknar jag äldre människor i min vardag. Mariannes dagbok blir ett sätt att tänka på min mamma.
På natten dyker mamma upp i min dröm och är precis lika självklar som när hon levde.
Måndag
Cyklar in till stan och hänger i Riksdagen. Det har kommit ett gäng nya politiska reportrar sedan jag var här senast. Många gör ett väldigt bra jobb. De är lika respektlösa som kunniga.
Den stora stjärnan just nu är Viktor Barth-Kron. Hans karriär började på Stureplan.se, Sveriges mest demokratiska plats. Det finns inget annat torg i världen som drar till sig allt från bankrånare till kungafamiljen via arbetare, borgare, bönder och adel. Jag ser sällan några präster här, men det händer.
Missar således Spendrups årliga test av julöl. Men jag lovar att dyka upp nästa år. Då har vi förhoppningsvis en regering.
Ensam hemma tittar jag på Anders Hansens nya SVT-serie ”Din flock”. Kvällen till ära handlar det om ensamhet. Lika farligt som rökning, om vi ska tro programledaren. Det ges många tips om hur man ska bryta ensamhet, men inte mitt favorittips: Alla vill bli förförda, men någon måste göra det.
Det har jag lärt mina söner. Bjud in och bjud ut. Smickra och charma. Alla uppskattar vänliga ord och smicker. Människans innersta drivkraft är fåfänga. Tillfredsställer du den blir du aldrig ensam.
Viggos dagbok: Grand Hôtel slopar den tvingande dricksen
Grand Hôtel slopar den tvingande dricksen – Viggos dagbok applåderar beslutet. Veckan innehåller också hemkomst från Apulien, tre krogbesök
Tisdag
Får två biljetter till en förhandsvisning av Alex Schulmans film ”Arkipelag”. Det är antimobbningsorganisationen Friends som håller i tillställningen i den fullsatta biografen Saga.
En rubrik skulle kunna vara: ”Riksmobbaren Alex Schulman gör en film om mobbning.” Vi kör den.
Innan visningen sätter igång förklarar Alex att filmen bygger på en klassresa han gjort med sin dotter och att delar av filmen är självbiografiska. Exakt när filmen slutar vara det och går över till att bli en ond saga vet jag inte, men jag sitter med en klump i magen från den första rutan till den sista.
Detta är en berättelse som alla som älskar boken ”Kött” också kommer att gilla. Det är alltså så långt från feelgood det går att komma.
Jag är väldigt glad att mina barn inte har gått på Alex barns skola, Manilla. Den är känd bland annat för att prinsessan Estelle går där och för att NMR fick knappt fem procent av rösterna i skolvalet. Följaktligen är det inte konstigt att klassen i filmen har problem med judar. Det redovisas precis i början av filmen.
Kommer då filmen att vinna en Oscar? Mitt svar är absolut. ”Arkipelag” är betydligt bättre och mer intressant än norrmännens ”Sentimental Value”, som vann förra året. Alex lyckas få nästan varje scen att brinna.
Vi skippar gruppsnacket efteråt och går till Hillenberg och äter en ljuvlig middag.
Onsdag
Hänger i Riksdagen igen. Läs mina intryck här. När allt är klart i vårt parlament cyklar jag till Karlaplan och beundrar Sabis Fältöversten, som precis har öppnat igen efter en stor ombyggnad.
Får en guidad tur av Madeleine Brehmer och Caroline Cederblad. Madeleine Brehmer är vd och ägare, medan Caroline Cederblad är ägare och styrelseordförande i Sabis.
Butiken har vuxit till cirka 2 500 kvadratmeter och är 450 kvadratmeter större än tidigare. Hela kundvarvet har gjorts om från grunden och ambitionen är uppenbart större än att bara sälja mjölk, kaffe och falukorv. Här finns nu ostronbar, större deli, särskilda miljöer för fisk, kött och ost samt ett nästan fyra gånger större kök för färdiglagad mat.
Sabis Fältöversten hade 2025 omkring 4 400 kunder om SMå och omsatte 338 miljoner kronor. Nu är målet 500 miljoner och på längre sikt 600 miljoner kronor, säger Caroline Cederblad. Men hur mycket renoveringen kostat vill de två systrarna inte berätta. Det blev samma svar för några år sedan efter en visning av deras nya hotell och spa Smådalarö Gård.
På vägen till cykeln träffar jag Ben Loveless, som berättar att han ställer ut Mirosław Bałka på Galerie Nordenhake. Går förbi galleriet och träffar Miroslaw, som jag intervjuade på nittiotalet och som ställde ut flera gånger i Malmö Konsthall.
Får en visning. Detta är polsk machokonst med en väldigt poetisk underton. Gillar både ett verk som heter något i stil med ”Afrodite i ett moln” och ett jordbruksredskap som kan skapa gränser och hinder mellan människor. Det finns också ett träd och en liten järnväg som är lika bred som konstnären. Trots att alla objekt är abstrakta är de samtidigt ett slags självporträtt.
Torsdag
Spelar in tv med Dagens PS. Jag pratar om nya krogar på Stureplan, vid Slussen, i Slakthusområdet och i Söderhallarna.
Spelar även in veckans podcast med Claes de Faire. Vi sitter som vanligt i fönstret på Hotel Kung Carl och babblar. Han ger inte mycket för mina konspirationsteorier om Northolt och Alexander Ernstberger. Men han gillar min nya vita tröja.
Fredag
Intervjuar Felix Odeberg Glasenapp, som startat Elyra. Han går runt i tröja från Y Combinator och känns som en ung Bill Gates. Resultatet av vårt möte kommer nästa vecka.
Sedan cyklar jag till Riksdagen och följer den politiska utvecklingen i landet. Läs mina tankar om det här.
Sedan cyklar jag till Hotel Kung Carl för manus- och researchmöte om boken ”Mina drömmars hotell” med Catharina Enhörning. Hon har hittat en bok om Rudolf Wall som jag blir alldeles förälskad i. Den är från 1945.
Lördag
Skriver och tvättar. På måndag åker jag till Mogador, mer känt som Essaouira, och den här gången ska jag inte åka på arbetsresa utan tillräckligt många kalsonger.
Läser Mats Olssons underbara ”Sluta aldrig skriva”. Det blir inte mer journalistporr än så här.
Viggos dagbok: Så blev DN:s åsikter viktigare än sanningen
I veckans dagbok sträckläser Viggo Cavling Rikslikaren och funderar över vad som händer när en tidning börjar tro mer på sanningen.
