Fram till dess att Sverige har en ny regering kommer Realtids Viggo Cavling löpande att följa politiken från insidan – från korridorerna i Riksdagshuset till förhandlingarna, konflikterna och kaffet som ska få allt att gå ihop. Idag om strebern Magdalena Andersson mot slackern Ida Gabrielsson.
Strebern mot slackern 0–1
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings krönika om politik. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Jag tog elcykeln in till stan för att bevittna valet av talman på plats. Hamnade i ett cocktailparty.
Högt upp i Riksdagshuset finns en sväng, på ena sidan parlamentet, på andra sidan det rum som vi känner igen från otaliga pressträffar. Mellan dem finns en gång och här trängs landets folkvalda med våra politiska journalister.
För det mesta är det ganska ödsligt här. Men i dag är det fullsatt. Alla är här. En politisk reporter gick runt och sålde sin senaste bok. Jag knep det sista exemplaret av L’amour toujours – berättelsen om Tidö för 251 kronor.
Strax före klockan 13 började en signal ringa som kändes som en kusin till Hesa Fredrik. Vi reportrar samlades framför en skärm och hörde hjälpligt parlamentets ålderman Anders Ygeman berätta att Anders Norlén valts om till talman.
Vänstern föredrog alltså en ”objektiv” moderat framför en socialdemokrat. Beslutet var väntat efter gårdagens Agenda, där partiets vice ordförande Ida Gabrielsson släppte bomben.
Viggos dagbok: Så blev DN:s åsikter viktigare än sanningen
I veckans dagbok sträckläser Viggo Cavling Rikslikaren och funderar över vad som händer när en tidning börjar tro mer på sanningen.
I helgen läste jag en lång intervju med Gabrielsson i Svenska Dagbladet. Där fick jag veta att hon är från bruksorten Sandviken och gick med i Vänstern för att sossarna var töntar. Hon flyttade hemifrån redan som 16-åring, drack te, rökte och ”fikade bort” gymnasiet. Betygen sammanfattar hon som ”några MVG, många streck, lite varierat”.
23 år gammal valdes Ida Gabrielsson till ordförande för Ung Vänster. Fast ofrivilligt, beskriver hon det som.
”Till slut fick jag lov att ställa upp helt enkelt. Jag försökte anmäla andra. Men de ville inte.”
Har man fördomar om att vänstern består av ett gäng slackers så bekräftas de i artikeln. Med råge.
Jag kan inte låta bli att jämföra detta med den politiker som Vänstern bråkar med: Magdalena Andersson. Hon var i gymnasiet en av landets bästa simmare. Hennes toppbetyg tog henne direkt in på Handelshögskolan i Stockholm. Där gick hon med i den socialdemokratiska föreningen, som då bara hade en handfull medlemmar, men som är en avskjutningsramp rakt in i Socialdemokraterna och regeringen.
Andersson dumpade sin moderatkille från Uppsala och blev sedermera ihop med skolans snyggaste och smartaste lärare. De är fortfarande ihop. Och ja, hon blev sedermera både finansminister och statsminister. Nu vill hon bli det senare igen.
Kan man bli mer streber än så?
Svar: Jag tror inte det.
Jag förstår att det blir problem när dessa två kulturer ska mötas över en fika. Hur de ska kunna samverka i en regering är ännu mer omöjligt att begripa.
Men ni kan vara säkra på en sak. Cocktailpartyt högt upp i Riksdagshuset kommer att fortsätta ett bra tag till innan vi har en regering på plats.
Viggos dagbok: Grand Hôtel slopar den tvingande dricksen
Grand Hôtel slopar den tvingande dricksen – Viggos dagbok applåderar beslutet. Veckan innehåller också hemkomst från Apulien, tre krogbesök
