I veckans dagbok sträckläser Viggo Cavling Rikslikaren och funderar över vad som händer när en tidning börjar tro mer på sitt uppdrag än på sanningen. Samtidigt hinner han rösta, flyga till Apulien, guida pensionärer genom Materas grottor, bli förkyld på en resort och känna sig intellektuellt underlägsen deltagarna i På spåret.
Så blev DN:s åsikter viktigare än sanningen
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Valdagen är ett speciellt ögonblick. Tänk all kamp och all strävan som ledde fram till att vi i Sköndal får stå i kö utanför vår fina grundskola för att lämna våra röster i distrikt Farsta 25. Vi står verkligen på suffragetternas, liberalernas och arbetarnas axlar.
Jag röstar på Liberalerna och det känns mycket bra. Det blir Moderaterna kommunalt och i regionen.
Sedan packar vi våra väskor och tar Arlanda Express till Clarion Arlanda. Tyvärr måste jag säga att hotellet har blivit sunkigt under sina drygt 20 år. Har samma bild av Radisson på Arlanda. Nästa gång jag måste sova på Arlanda inför en tidig avgång ska jag testa Stordalens lågprishotell Comfort.
Mular i mig en Big Mac och sover några timmar.
Dricksbojkotten går vidare: Inte en krona utan 5 procent
Däremellan blir det skogsbruk, Waterboys, presslunch, romanprat, bratminnen och fortsatt dricksbojkott, alltså krig mot giriga
Måndag
Upp klockan 03.30. Ryanairs kö till bag drop är lång, men det går ganska snabbt att komma igenom den och säkerhetskontrollen. Sedan blir det buss från F35 till en för mig helt okänd terminal som ligger halvvägs till Märsta.
Lyckas sova en smula på väg ner till Brindisi, där jag ska extraknäcka som reseledare under åtta dagar i Apulien.
Vi landar på en resort som känns igen från filmen Betty Blue. Det finns något sensuellt i att vara mitt i ingenting. Det är jag, Anna och 47 personer från 60 och uppåt. De senare är landets ryggrad. De byggde Sverige och nu är de nyfikna på Italiens klack.
Ett par firar sin 58:e bröllopsdag och tänk, de ser fortfarande ut att vara tokkära.
Tisdag
Vi besöker Matera. Här har det bott människor i tusentals år. Husen är grottor som grävts fram och byggts ut under århundradenas gång.
På femtiotalet tyckte landets regering att fattiga människor, grisar och åsnor inte skulle bo tillsammans utan rinnande vatten och el och fick invånarna att flytta till nya hus. Platsen var lika skamfylld som Brunkebergstorg och Klarakvarteren i Stockholm en gång var.
Men som tur var rev man inte alltihop. På 90-talet kom man på att grotthusen utgjorde ett unikt kulturarv och renoverade dem så att de i dag är en av regionens viktigaste turistattraktioner.
Staden är även en filmkuliss. Både Mel Gibson och James Bond har varit här. Tidigare kom regissören Pier Paolo Pasolini hit eftersom han tyckte att staden såg ut som det Jerusalem där Jesus en gång vandrade.
Matera har 151 kyrkor. Det är bra jobbat för en stad med omkring 60 000 invånare.
Onsdag
Läser Rikslikaren – radikalism och agenda i Dagens Nyheter från 1964 till idag. Jag tycker att Johan Lundberg har gjort ett hederligt arbete när han granskar några av DN:s största publicistiska haverier.
Det är väldigt intressant att se hur DN Kultur bäddade sängen för klavertramp som styckmordsrättegången och de apatiska flyktingbarnen. Jag tycker också att det är intressant att förstå hur vänstern bytte fokus från klass till rasism. Det sista är ett av de mest missbrukade orden i Sverige.
Jag sträckläser den knappt 500 sidor tjocka boken på bara några dagar. Jag tror förstås inte att Rikslikaren kommer att leda till att Björn Wiman och Peter Wolodarski avgår, men respekten för dem högst upp i tornet kommer att minska. De framstår som ganska avklädda.
Under några år i början av 00-talet arbetade jag som avdelningschef och märkte då många av de oskrivna reglerna på tidningen. Dessa var viktigare än sanningen. Det blir lätt så när man som publicist tycker att man har ett gudomligt uppdrag.
Då missar man lätt att det var Lars Vilks som hade detta uppdrag. Han dog på E4:an utanför Markaryd efter ett liv där han vägrade kompromissa med yttrandefriheten. Han är mitt helgon.
Torsdag
Nu är det klart att det blir Magdalena Andersson som ska försöka sy ihop Sveriges nästa regering. Det hade varit bra om hon velat prata om detta före valresultatet, men jag förstår att hon kanske aldrig hade vunnit valet om hon gjort det.
Mitt stalltips är nyval och att Tidö gör comeback. Centern och Vänsterpartiet passar inte i samma regering.
Har lyckats bli förkyld och ligger i sängen och svettas. Som tur är har vi en ledig dag på resorten och jag slipper guida min grupp runt ännu en gammal barockkyrka.
Fredag
Vi tittar på säsongspremiären av På spåret. Tycker att Kristian och Fredrik gör ett lysande jobb. Nu när Alla mot alla är borta är de tillbaka på tronen igen.
Det är förstås plågsamt att titta på programmet eftersom jag kan så lite och de som tävlar är genier. Konstigt att den känslan inte infinner sig när jag tittar på fotboll, trots att glappet mellan dem på planen och mig på läktaren är ännu mer gigantiskt.
Tänk om känslor vore logiska? Ja, då skulle de inte vara känslor.
Lördag
Är alltså reseledare denna vecka i Apulien. Regionen är ett stenigt landskap med ont om naturligt ytvatten. I tusentals år handlade mycket om att samla upp det regnvatten som kom från himlen och spara det.
Det gjorde att landskapet utvecklades på ett speciellt sätt, med getter, olivträd och odlingar som klarar ett torrt klimat. Landskapet är sagolikt vackert.
I dag besökte vi Alberobello, som är ett världsarv enligt Unesco. Staden består av tusentals runda trullihus byggda utan murbruk. De ser ut som husen i Star Wars, med den lilla skillnaden att taken är spetsiga och inte runda som i filmerna.
Och oroa nu inte. På måndag är jag tillbaka på Stureplan.
Läs även: Viggos dagbok: 10, 15 eller 20 procent? Därför vägrar jag dricksa på krogen
