Grand Hôtel slopar den tvingande dricksen – Viggos dagbok applåderar beslutet. Veckan innehåller också hemkomst från Apulien, tre krogbesök, ett nytt spa på Lidingö, Lars Lerin på Elverket och en konstvernissage på Nationalmuseum. Däremellan hinner Erik Meduza inte dyka upp och Stockholm påminner om varför det fortfarande är ganska svårt att ha tråkigt här.
Grand Hôtel slopar den tvingande dricksen
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Sista dagen som reseledare i Apulien. Vi åker till Lecce som sägs vara regionens Florens. Det stämmer till viss del eftersom det är en makalöst vacker stad, men du måste byta ut renässans mot barock. Dock betydligt mindre än sin kusin i norr.
Vi äter lunch på ett hipsterställe, ja, det finns sådana även här. Nästa gång jag kommer till denna region ska jag bo i Bari och göra en utflykt till Lecce igen. Det bästa vore förstås att komma hit på kvällen och sova över. Jag tror nämligen att staden då, precis som Venedig, töms på turister och man får de vackra gränderna för sig själv.
Måndag
Flyger hem till Stockholm. När vi kliver på planet träffar jag Lina Thomsgård som har hälsat på sin kollega Björn Hedensjö, som har hus i regionen. När vi stiger av träffar jag Johanna Westman, som också har ett litet hus på klacken.
Nu är det alltså klart att ni kan glömma ett sommarhus på Mallorca. Det är i Apulien de coola hänger. I’ll be back!
Cyklar in till stan och hänger en stund på Sara Öhrvalls boksläpp. Hon har skrivit en bok om AI och halva Bonnierklanen är på plats tillsammans med en stor del av sina mellanchefer. Det är människor som styrde mitt liv när jag var chefredaktör på Resumé, men numera är de inte lika viktiga för mig.
Boken verkar inte innehålla några stora nyheter utan är mer ett resonemang om hur AI kan komma att förändra oss. Uppenbarligen finns det en del att oroa sig för, men personligen är jag inte speciellt orolig. Trots mycket snack om jordens undergång de senaste 6 000 åren har den ännu inte inträffat.
Jag möter upp mina två söner på Östermalmstorg och tillsammans går vi till Leche Negra, Birger Jarlsgatans senaste krogtillskott. Leche Negra är en folklig baksida till Black Milk Gastro Bar. I köket hittar vi kockar med förflutet på Aloë.
Krogen är nyöppnad och det märks i servisen, som är lite valhänt, men i köket har man väldigt klart för sig vad man håller på med. Det är svårt att beskriva genren, men asiatisk brasserie-mat kan vara en rubrik.
Vi inleder med ostron och musslor som är rejält smaksatta utan att döda molluskerna. Jag tar en pasta med bläckfisk som är en av de godaste rätterna i år. Ib får en risotto med hummer och Lou får en panerad karré.
När maten kommer in blir jag orolig för att den inte ska räcka till mina vargungar, men bara några minuter senare är vi alla väldigt mätta. Jag gillar verkligen den röda inredningen och stämningen i matsalen, som är fullsatt en måndag.
Leche Negra är årets tuffaste krogöppning. Jag kommer snart tillbaka.
Dock blir det inte en krona i dricks eftersom 5-procentsalternativet saknas i kreditkortsläsaren. Läs om min bojkott här. Jag hade gärna gett 300 kronor i dricks på vår nota på 3 000 kronor om jag slapp känna mig snål när jag gör det.
Viggos dagbok: Så blev DN:s åsikter viktigare än sanningen
I veckans dagbok sträckläser Viggo Cavling Rikslikaren och funderar över vad som händer när en tidning börjar tro mer på sanningen.
Tisdag
Cyklar ut till Lidingö. Det visar sig mer komplicerat än väntat eftersom man måste cykla om Hjorthagen, men när jag väl fixat detta kommer jag till Villa Foresta, Wilhelmina Skoghs eget italienska slott i gotländsk kalksten.
Min favoritsnickare Torbjörn Blomqvist har äntligen fixat ett spa här och det är mycket imponerande. Hans mål är att det ska vara Nordens finaste och det har han, enligt vad jag kan bedöma, klarat.
Det kostade 75 miljoner och ja, han har fått valuta för pengarna. (Här kan du se film på Instagram från mitt besök.) Det finns väldigt många stationer, vilket gör att de 80 besökarna per tidslucka kommer att spridas ut på ett smart sätt.
I dag kostar det 500 kronor per besök, men jag gissar att prislappen kommer att öka när besökstrycket kommer igång. Jag återkommer snart med en längre rapport när jag badat i poolerna med utsikt mot Ropsten och simmat i kryptan.
Efter Villa Foresta skulle jag intervjua Erik Meduza om hans magiska platser. Men han levde upp till pappa Eddies rykte och levererade en no-show.
Onsdag
Laddar upp inför vernissage på Nationalmuseum med ett glas vin i Cadierbaren på Grand Hôtel. Stockholms lyxigaste bar har fått ett ansiktslyft med ny matta, ljusare möbler och en ny marmorplatta i bardisken.
Den största nyheten kommer dock när vi ska betala. Koncernen har slutat med fasta dricksnivåer och i stället blir det till att räkna fram ett lämpligt belopp själv.
”Gällande dricksen så anser vi att procentsatserna kan upplevas som tvingande. Vi vill att gästerna ska känna att de har ett tydligt val. Är man nöjd med servicen och vill ge dricks så ska det vara just ett val och inte ett dåligt samvete. Detta gäller nu på hotellets samtliga betalterminaler”, skriver Richard Lindh, Director of Communications, i ett mejl till mig när jag undrar varför.
Det blir en stor applåd från mig och en undran över när fler krögare ska bli lika modiga som Grand Hôtel.
Vår bartender förklarar att det blir mer jobb för dem när de förklarar systemet, men som sagt: på lång sikt blir det nöjdare gäster.
Jag tycker att utställningen Till sjöss på Nationalmuseum har ett genialiskt koncept. Men kanske hade det blivit ännu mer spännande om man dragit ut tråden ända fram till dagens datum.
Dock kan jag konstatera att överintendent Patrick Amsellem har lyckats göra sitt museum till Stockholms viktigaste mötesplats när det gäller konst och kultur i Sverige. Det är liksom här man vill hänga. (Här kan du se film på Instagram från mitt besök.)
Och var tror ni att PA började sin karriär i konstvärlden? Svar: på min gamla konsttidning Beckerell.
Nej, nej, nej, jag är inte det minsta jävig eller partisk när det gäller min gamla vän från Pildammsskolan i Malmö. Bara stolt och glad över att någon från Skåne kan bli riktigt framgångsrik i huvudstaden.
Torsdag
Spanar in Lars Lerin på Elverket. Det är alltså Filip och Fredriks produktionsbolag Nexiko som tagit över lokalerna på Östermalm efter Dramaten och gjort om dem till en slags biograf eller ett videokonstverk. Ansvarig för det senare är konstnären och Lars gudbarn Sara Broos. (Här kan du se film på Instagram från mitt besök.)
I likhet med Expressens kritiker Therese Bohman tycker jag att pallen man sitter på är obekväm, men innehållet är vettigt. Det enda som är riktigt intressant är det personliga, och Lars historia är nerven i hans konstnärskap. Detta, plus hans hantverksskicklighet, gör föreställningen till något jag kan rekommendera.
Visst är det banalt med en olycklig barndom som slutar lyckligt med familj och ett framgångsrikt konstnärskap, men är inte det också en nåd? För mig är detta konstens uppgift: att ge oss på jorden lite hopp.
Fredag
Äter lunch på Mathias Dahlgrens Matbaren på Grand Hôtel. Prislappen på 195 kronor gör att det nästan är slagsmål om de 54 stolarna. Jag överdriver förstås, men lokalen är fullsatt och väntelistan lång.
Jag får en ljuvlig asiatisk kolja och mitt sällskap smaskiga köttbullar. Den ena tar ett glas vitt vin, den andra mjölk med is. (Här kan du se ett klipp på Instagram från mitt besök.)
Mathias kommer förbi och minns när vi av en slump testade en falafelbar tillsammans med mina två söner för tio år sedan. Nu rekommenderar han en falafelbar i Rågsved. Enligt Google kostar maten där max 100 kronor.
På kvällen är det AW hemma hos powerparet Mårten Palme och Johanna Adami. Minglar med generaldirektörer och professorer i nationalekonomi innan vi äter middag på Vina. Det senare är själva essensen av en hipsterrestaurang på Södermalm.
Det är 70/30 i fördelningen kvinnor och män i lokalen. Exakt vad denna övervikt av kvinnor beror på vet jag inte, men jag noterar den på allt fler krogar.
Njuter av en gigantisk bit gåslever och sveper ett suveränt glas Pinot noir. Anna tar pasta med kött som funkar fint.
Lördag
Städar och läser böcker. Men framför allt: vilar.
Viggos dagbok: 10, 15 eller 20 procent? Därför vägrar jag dricksa på krogen
En vecka med fotboll, politik, krogen, kultur och ett snabbt växande hat mot giriga kreditkortsapparater. Viggos dagbok rör sig från
