Realtids reporter Viggo Cavling inleder nu en serie artiklar om affärsjuridikens roll i Sverige. Först ut: ett porträtt av Olle Flygt, processjuristen som lämnat storbyrålivet – men inte juridiken.
Advokaten som valde att kliva av: "Rådgivningen har blivit för dyr"
Vi ses i Tändstickspalatset mitt i Stockholm, ett stenkast från NK och Hamngatan. I dag ett av Sveriges mest exklusiva kontorshotell. En gång i tiden hjärtat i Ivar Kreugers imperium, som slutade i en av landets mest spektakulära konkurser när Kreuger sköt sig själv i bröstet.
Sammanbrottet hanterades av den äldre advokaten Hugo Stenbeck. Ur askan växte så småningom bland annat Kinnevik fram. Men det är en annan historia.
Olle Flygt tar emot Realtids utsända i brun lammullströja, bruna byxor och tre dagars skäggstubb. Avslappnad. Dagens enda bokade möte.
Det här är den första delen i serien Rättens tjänare där Realtid pratar med svenska jurister om deras syn på branschen.
Adjö timtaxa – affärsjuristernas guldko hotas i grunden
Affärsjuridikens lukrativa timtaxa utmanas. Om AI kan ta över grovjobbet tvingas advokatbyråerna ställa om från att sälja tid till att sälja beslut.
Tre decennier i toppen av svensk affärsjuridik
Som av en händelse började hans karriär precis som Hugo Stenbeck i konkursförvaltning. Med tiden gled han över till processrätt.
Olle Flygt har tillbringat över tre decennier i toppen av svensk affärsjuridik. Partner på två av de ledande advokatbyråerna: Vinge och Mannheimer Swartling. Som processjurist.
Vi pratar högadel inom affärsjuridik. På de största byråerna vill självfallet landets största företag vara klienter. Logiken är enkel: väljer du den största – alltså högadel – slipper du kritik. Trygghet slår mod när miljardtvister står på spel eller miljardaffärer göras.
Ytterligare en anledning att välja en stor byrå är att de kan hjälpa dig med allt från arbetsrätt till miljölagstiftning till de senaste decenniernas viktigaste fält inom affärsjuridik: Mergers and Acquisitions och andra transaktioner.
Som Olle minns det lyfte den delen av verksamheten rejält i början av 90-talet, när man bland annat började göra Due Diligence, alltså företagsundersökningar på ett annat mer arbetskrävande sätt än tidigare.
I dag är Olle Flygt inte längre ombud i skiljedomsprocesser. Han dömer i stället andra.
“Jag är inte ombud längre. Jag hade mitt sista ärende alldeles nyligen. Nu är jag skiljedomare”, säger han när vi sitter i ett mindre mötesrum med höga fönster och utsikt mot innergården med Carl Milles-skulpturer.
Rummet upplevs mindre eftersom vi precis tittat på det stora styrelserummet som kan jämföras med en mindre katedral. Ivar Kreuger lät gravera in de 22 ledamöternas funktion som symboler i det gigantiska bordet.
Olles ord låter som en reträtt. Det är det inte. Snarare en omkalibrering. Lägre tempo, mindre pengar, betydligt mindre stress. Men fortfarande mitt i kärnan: konflikter som ska lösas.
Från karriärval till livsval
Hans väg in i yrket var mindre strategisk än man kan tro. Han tänkte bli diplomat. Han hamnade på juristlinjen eftersom betygen inte räckte till något finare.
Men han kände direkt att det var rätt. Även om hans bror, idag ekonom, inte trodde att han skulle klara av det.
“Jag kände på introduktionsföreläsningen att det här kommer jag att gilla.”
Olle toppade sina tentor och satt följaktligen ting vid Södra Roslags tingsrätt 1991–1992. Att sitta ting nära huvudstaden är ett sätt att kvalitetssäkra en jurist. Ju längre från Stockholm desto sämre betyg.
Ting i Stockholm var länge biljetten in till de finaste byråerna. I dag vill många kontor se dubbla examina: jur kand plus exempelvis Handelshögskolan eller KTH. Att sitta ting är inte längre så viktigt. Men enligt Olle är det avgörande för att man ska förstås vad som händer i en domstol. Nu i efterhand ångrar Olle ibland att han inte gjorde en sväng i hovrätten också efter tinget.
Branschen han klev in i har förändrats radikalt. Från små team och relativt enkla affärer till en industri där transaktioner är projekt och tvister kan sysselsätta hela avdelningar i åratal. De första åren i Olles karriär präglades av finanskrisen på nittiotalet. I centrum stod röran efter finansbolaget Nyckelns väldiga konkurs. De ställde in betalningarna hösten 1990 och drog med sig en stor del av det svenska näringslivet. Totalt under krisåren 1990–1993 handlar det grovt om runt 60 000–70 000 konkurser i landet.
Det fanns med andra ord att göra för en nybakad jurist med fokus på konkurser.
Men med tiden gick fokus över till processer och tvister.
Läs även: Tidigare HD-domare ny ansvarig utgivare för Sveriges Rikes Lag
När juridiken blir industri
Affärsjuridikens uppgift är enkel i teorin: få hjulen att snurra. Hjälpa företag att göra affärer, undvika misstag och lösa problem när allt går fel.
Men i praktiken har något hänt.
“Jag tycker att rådgivningen har blivit för dyr. Projekten har blivit för stora.”
Själv fakturerade han 7-8000 kronor i timmen de sista åren på Mannheimer Swartling. Arbetar man 2000 timmar om året blir det 14-16 miljoner. Olle klarade kanske 1500 timmar om året; det ger 10,5-12 miljoner. Till det kommer alla yngre medarbetares tid.
Han beskriver en bransch där incitamenten ibland drar åt fel håll. Där stora team och långa processer kan vara lönsamma för advokaterna och juristerna – även när de inte alltid behövs.
Samtidigt vill han inte svartmåla.
“Typiskt sett är kvaliteten bra. Väldigt bra.”
Det är just den spänningen som gör honom intressant. Insidan och utsidan på samma gång. En man som varit med och byggt systemet, och nu står lite vid sidan och betraktar det.
Den gyllene buren
Beslutet att lämna storbyrån var inte enkelt. Det är det sällan i en bransch där toppjurister kan tjäna många miljoner om året.
“Det är en gyllene bur.”
Men han hade gjort det förut. Tagit pauser. Testat livet utanför. Visste att det gick. Han hade tio månader ledigt – en sabbatical – när han gick mellan Vinge och Mannheimer Swartling.
I dag är han kvar i juridiken, men på egna villkor. Det har gått fyra år sedan han checkade ut från MSA.
Det innebär betydligt färre arbetstimmar. Färre konflikter. Mer kontroll.
Och kanske en något klarare blick på vad affärsjuridiken faktiskt är.
Inte bara en affär. Utan ett ansvar.
I nästa artikel borrar vi djupare i advokatbranschens stora utmaning: pengarna och/eller etiken.
Läs även: 10 miljoner i böter – ny EU-lag slår hårt mot företag
