En vecka med fotboll, politik, krogen, kultur och ett snabbt växande hat mot giriga kreditkortsapparater. Viggos dagbok rör sig från Brunkebergstorg till Studenternas, Gamla stan och Riche – och hinner både bestämma sig för hur han ska rösta och starta en egen dricksbojkott.
10, 15 eller 20 procent? Därför vägrar jag dricksa på krogen
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Jag vaknar på rum 1005 på hotell At Six vid mitt numera älskade Brunkebergstorg. Det är det mörkaste hotellrum jag någonsin sovit i. Golv, väggar, fönsterramar och korridorer är svarta. Men vad gör det när sängen är ljuvligt skön och lakanen mjuka och blanka som silke. Dock utan att vara silke. Att min älskade hustru ligger bredvid gör självfallet att allt är underbart.
Äter lunch på Basta högst upp i Åhlénshuset med min yngsta son och hans flickvän. Min äldsta son serverar. Det gör han utmärkt. Men jag måste säga att maten, precis som krogkommissionen i DN skrev om Villa Valentina, är för beige. Detta kan du göra bättre, Brazer Bozlak. Men det är fullsatt på krogen och runt omkring mig och i mitt sällskap ser jag bara glada och nöjda människor.
Tuben hem. Slötittar på derbyt mellan AIK och Hammarby. Gnaget lyckas mirakulöst rädda tillställningen med en volleyspark som får de 45 000 på plats att explodera av lycka. Det är sådana ögonblick som gör en hel säsong i mitten av tabellen magisk. Bäst i stan kan bara ett lag vara.
På kvällen ser jag och Anna en grinig statsminister i SVT:s utfrågning förklara att det alla vet inte är sant. Tidölaget faller ihop när Liberalerna åker ut och KD och SD slåss om samma borgerliga väljare. Det är bara att ta av hatten för Magdalena Andersson som förstått att det värsta som kan hända i vårt land är att Jimmie Åkesson och hans elva ministrar hamnar i regeringen. Den frågan är den enda som kan ena människor i en annars mycket förvirrad valrörelse.
Jag håller med Svenskans ledarchef Tove Lifvendahl om att den ofokuserade valrörelsen är ett uttryck för ett splittrat land. Det som är viktigt i Södertälje är helt oviktigt i Djursholm, som inte har en aning om vad som händer i Värmland. På det första stället handlar allt om kriminalitet och integration. I Djursan är man mest upptagen av 3:12-regler och i Värmland handlar det om jakt och vargar.
Här är de svåra frågorna jag saknar i riksdagsvalet
Politik, hotellhistoria, dyra fiskar och bra drinkar. Viggos dagbok rör sig mellan riksdagsvalets trams, romanresearch och ett
Måndag
Tar Mälartåget till Uppsala. Värmer upp inför matchen på Tullgarn med fatöl och hamburgare. Sirius tar emot mitt älskade Malmö på Studenternas och det måste vara den mysigaste allsvenska arenan i Sverige. Vi står på södra läktaren precis bredvid MFF:s klack och njuter av en vacker himmel och ett slott i fonden. Serieledarna spelar inte alls som en serieledare ska. MFF lyckas peta in bollen och först då vaknar Sirius till liv, men vår nya norska mittback visar sig vara den klippa vi saknat sedan Pontus Jansson försvann. Det slutar med ett litet steg framåt efter katastrofen hemma i Malmö mot Djurgården.
På cykeln hem från Centralen lyssnar jag på Expressens politikpodd. Den är bäst i landet.
Tisdag
Möter upp Anna på Konstakademien. Hinner hälsa på Johan Hakelius och hans Susanna på releasefesten för Nidbildens historia. En otroligt vacker bok som är underbar att bläddra i. Jag tänker ofta på att jag borde bläddra mer och scrolla mindre.
Vi går på Stora Nygatan och jag kan konstatera att både nummer 16 och 18 är borta. 1866 hade Dagens Nyheter sin redaktion på 16 och på 18 bodde chefredaktören och grundaren Rudolf Wall.
Vi landar på Bistro Marie och serveras några glas vin. Jag tar en Steak Minute och Anna en fisk. När notan och kreditkortsmaskinen kommer in får jag ett utbrott eftersom dricksalternativen är 10 procent, 15 procent och 20 procent. Det tycker jag är förolämpande eftersom jag alltid brukar ge 10 procent när jag blir serverad sittande. (När jag står ger jag inte en krona.)
Nu framstår jag som snål när jag vill ge 150 kronor i dricks. Det slutar med att jag ger noll kronor i protest mot krogens girighet. När jag förklarar detta för personalen ber de mig att skriva en recension på Google i stället. Suck.
Hädanefter kommer jag att vägra ge dricks när alternativet 5 procent inte finns med. Jag uppmanar alla att haka på denna kampanj.
Onsdag
Lyssnar på Publicistklubbens debatt om Rikslikaren när jag cyklar in till stan från Sköndal. Stridsskriften om Dagens Nyheter är väldigt intressant och i grunden tycker jag förstås att författaren Johan Lundberg har rätt. Bakom den ”objektiva journalistiken” finns en agenda. Sossarna och Moderaterna ska samarbeta för att hålla SD borta. Med mera, med mera.
DN:s chefredaktör Peter Wolodarski gör sig inget besvär utan skickar fram sin underhuggare, kulturchef Björn Wiman. Han säger att den vanligaste kritiken mot DN är att det är en självgod, mallig tidning etcetera, men att denna åsikt är helt frånvarande i läsarundersökningar. Läsarna och redaktionen tycker alltså lika, även om resten av världen inte håller med.
På debatten kommer det kritik till och med mot den likriktade insändarsidan. Min gamla chefskollega på DN, Mats J Larsson, svarar att han gör så gott han kan. Tunnelseendet är med andra ord komplett. Detta stärker min tes att alla företag måste vara en sorts sekt för att fungera.
Medalj till moderatorn Gabriel Mellqvist.
Väl framme i stan går jag en guidad tur i Gamla stan med Stockholms borgerskap. Blir lite kompis med Christian Gradholt, vars Instagramkonto du måste följa. Han tycker att mitt romanår 1866 är väl valt.
Tar en kaffe på Brända tomten. På kreditkortsmaskinen står det 10 procent, 20 procent och 30 procent. Det blir bojkott direkt.
På kvällen är det valets viktigaste debatt på Stefansgården i Gamla stan: ”Vilket parti tar hedersfrågan på allvar inför valet?” Arrangör är Gapf och Sara Mohammed. Hon leder samtalet som ingen annan moderator eftersom hon är heligt förbannad på att kvinnor far illa på grund av religion och klanvälde.
Det sägs mycket bra, men jag är mest imponerad av Romina Pukomokatari. Nu när Liberalerna börjar få vettiga siffror har jag bestämt mig för att rösta på Folkpartiet. Hörde Jimmie Åkesson säga i Sista måltiden att Simona borde sluta tigga stödröster från SD och i stället skrika ut att hon är stenen i skon i Tidölaget och locka över C- och S-väljare som innerst inne vill ha en borgerlig regering.
En snäll dansk, en girig greve och alldeles för mycket vin
Däremellan hinner Viggo diskutera AI med en dansk, reta sig på dålig tv och konstatera att vissa miljöer känns som hemma även efter 30 år.
Torsdag
Äter lunch med Staffan Heimerson, snart 91 år, på Riche. Världsreportern är på gott humör och vi är helt överens om att det inte finns något roligare yrke än journalist. När maten är uppäten går Staffan och köper Rikslikaren på Hedengrens.
Vill du leva lika länge som Staffan? Glöm aldrig bort att vara nyfiken. Då dör du direkt.
Fredag
Partiledardebatt i Kulturhuset arrangerad av Sveriges Radio. Så kul att vara på plats med unga och gamla. Fula och snygga. Socialister och sverigedemokrater. Och så jag och min älskade Anna.
De flesta på scenen får prata till punkt utan att bli avbrutna och lägga ut texten om sina ämnen. Huruvida vårdköerna har ökat eller minskat är obegripligt att få svar på, men klart är att det blågula laget är mer sammansvetsat än andra sidan.
Magdalena Andersson skräms än en gång med dramatisk röst: Om SD skulle få ett gäng statsrådsposter i regeringen blir det ett iskallt land. Men hur hennes eget lag ser ut är höljt i dunkel. Att Centern egentligen spelar på andra planhalvan när det gäller sakpolitiken är uppenbart, men även hon tycks livrädd för Jimmie Åkesson.
Denna känsla delar hon med stora delar av svenska folket, men räcker detta för att välta Tidölaget? Ja, skulle jag ha sagt för en vecka sedan, men nu är jag osäker.
Jimmie uppmanar, precis som i Sista måltiden, alla borgerliga väljare som ogillar SD att rösta på Simona eftersom hon varit en jävla sten i skon för samarbetet i fyra år. Det chockar programledaren Johar Bendjelloul och blir rubriker. Men kan leda till min röst…
Hemma äter vi ljuvliga kantarelltoast och somnar till Furious på Disney Plus.
Lördag
Tar buss, pendeln och Bolt till Rosersbergs slott för en guidad tur och övernattning i Torbjörn Blomkvists hotell.
Rapport i nästa veckas dagbok. Håll ut!
Viggos dagbok kliver i land i den Sverigedemokratiska drömmen
En vecka med skärgårdsliv på Utö, gamla vänner, Trustortjuvar, gymilska och Christopher Nolans Odysseus. Viggos dagbok cyklar
