Viggos dagbok börjar med kallbad, gamla kärleksminnen och asfaltbråk i Skåne och slutar bland författare, konstfolk och vinglas i Stockholm. Däremellan hinner Viggo diskutera AI med en dansk, reta sig på dålig tv och konstatera att vissa miljöer känns som hemma även efter 30 år.
En snäll dansk, en girig greve och alldeles för mycket vin
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Lördag eftermiddag
Jag checkar in i ett litet enkelrum på Moment Hotel i Malmö. Utsikt mot Adelgatan. Efter några minuter får jag ett meddelande på WhatsApp att Henrik Brandão Jönsson är i repan.
30 minuter senare går vi in på Ribersborgs kallbadhus. Där blir det redaktionsmöte med Niklas Orrenius, Martin Bogren och Mikael Ölander. Ni som fattar fattar.
Det är algblomning och Malmö stad tycker inte att vi ska bada, men vem bryr sig? Det är nitton grader i vattnet och fullkomligt underbart att simma i havet med min mamma och pappa. Bägges aska är strödd i detta sund mellan mina två hemländer.
Fyra timmar senare har Henrik och jag uppdaterat varandra om våra livs två viktigaste ämnen: kärleken och arbetet.
Äter middag med Jim på nyöppnade Como i Börshuset. Utemöblerna som blev stulna tycks vara tillbaka och vi sitter under bar himmel med utsikt över kanalen.
Får en suverän entrecôte och till skillnad från i huvudstaden ingår både sallad och pommes i priset på 435 kronor. Jim tar fisken och även han är nöjd.
Går genom matsalen på väg hem. En gång låg O’Yes här. Malmös hetaste krog på åttio- och nittiotalet. (Stakka Bo var hovmästare.) Det var här jag, 19 år, beställde min första flaska champagne på krogen. Jag minns också bordet där jag tokhånglade med Annika Persson. Hon dumpade mig två veckor senare och jag var övertygad om att livet aldrig mer skulle bli bra.
Söndag
Tar Pågatåget till Svalöv. Går en långpromenad på Söderåsen precis vid Finnstorps strövområde och Hallabäckens dalgång. Vi studerar resterna av det stenbrott som den lokala greven Claes Adam Wachtmeister vill förvandla till en asfaltfabrik.
För att göra detta möjligt ska två nya asfaltvägar byggas som ska trafikeras av lastbilar, 200 per dygn. Fabriken ska hålla på i 30 år och kommer att förstöra en hel bygd. Bakom detta vansinne finns också det statliga företaget Svevia.
Protesterar mot fabriken och den giriga greven gör du här.
Tar tåget till Malmö och äter middag med Jim och Krasen på Basta vid Lilla torg. Blir serverad av en tjej från Bari. Hon skiner upp när jag berättar att min son Ib jobbar på Basta i Åhlénshuset.
Maten på Basta är inte suverän, men den funkar fint, speciellt i förhållande till sitt anständiga pris. Vi tre avslutar måltiden med att dela på en Black Mamba.
Måndag
Tar SJ:s snabbtåg tillbaka till Stockholm. Det är suverän komfort i vagn 5. Hamnar mitt emot en dansk IT-tekniker bosatt i Oxie. Det blir en väldigt filosofisk diskussion om vem som äger vad när en AI gör jobbet. Är detta min dagbok om jag ber min ChatGPT att producera den? Ja, tycker jag som beställare.
Nej, tycker dansken och hävdar att man (jag) saknar copyright på det man ber en AI göra.
Sen pratar vi om likheten mellan danskar och holländare. Två anarkiska folk.
Så måste det bli när man bor granne med Tyskland, säger dansken och skrattar.
Varje gång jag träffar en dansk känner jag mig hemma. Saknar min pappa som var dansk och dog när jag var 13 år.
Tisdag
Presentation av Norstedts höstböcker. På inbjudan finns en bild på Norstedts anrika hus på Riddarholmen. Som av en händelse har någon retuscherat bort Storytels orangea logotyp från fasaden.
Det är 80 procent kvinnor och 20 procent män i rummet. Det gäller både författarna och publiken, alltså från den fattigaste frilansjournalisten till SVT Babels goth-stjärna Jessica Gedin.
Författarna på träffen kan delas upp i tre grupper. De fina, de säljande och de nya. De tre finaste är Jonas Gardell, som vägrar att låta sig intervjuas utan själv talar i exakt fem minuter om trilogin Torka aldrig tårar utan handskar. Den kommer nu som en enda tjock bok.
Ja, det blir också en musikal. Boken kan jämställas med Mobergs Utvandrarböcker, sägs det.
Kanske ännu finare är Svenska Akademiens ständige sekreterare Ingrid Carlberg. Hon säger sig vara ovan vid sin nya titel. Hon har skrivit en bok om den första kvinnliga medlemmen i akademin som enligt Ingrid var förtryckt. Den trenden har medlemmarna inte gett upp om vi ska tro Katarina Frostensons och Sara Danius böcker.
I denna fina kategori hittar vi även Johannes Anyuru som skrivit en bok om lidande i Gaza. Han vill förstås inte ”kränga sin bok”.
På den mer kommersiella sidan hittar vi mina favoriter: Denise Rudberg i kvällens snyggaste skor och Mari Jungstedt i lila-rosa klänning. Mari skrattar högst av alla. Mari börjar en ny serie med bas i Storlien och Svalbard. Denise är på del 13 i serien om Marianne Jidhoff.
I den tredje kategorin, alltså de nya, återfinns Michael ”Grävspaden” Verdicchio och Anna Palm som tillsammans med Minna Tunberger skrivit en bok om hur det är att lämna mormonerna. Den boken blev jag väldigt nyfiken på eftersom den handlar om religionsfrihetens gräns.
Men självfallet kommer jag att läsa de flesta böcker som det pratades om denna kväll, som avslutades med en generös mingelmiddag.
Viggos dagbok kliver i land i den Sverigedemokratiska drömmen
En vecka med skärgårdsliv på Utö, gamla vänner, Trustortjuvar, gymilska och Christopher Nolans Odysseus. Viggos dagbok cyklar
Onsdag
Presslunch med Joanna Sundström och Part Projects om höstens konstutställningar. Detta är min gamla hemmaplan från min tid på Beckerell i början av nittiotalet. Vi ses en trappa upp på Sturehof, det är jag och femtio personer till. Hamnar vid samma bord som DI Weekends coola gäng och den nya borgaren Li Pamp.
Den stora nyheten är att Jonatan Leandoer Håstad, även känd som Yung Lean, håller på med konst och snart ska ha vernissage. Det han gör tycks mig ganska likt Tal R och Mike Kelley, alltså inte riktigt min kopp te. Mest sugen är jag på Jan Håfströms nya utställning på Moderna museet och på Miroslaw Balka på Nordenhake. Ja, jag är en gubbe som gillar gubbar jag följt sedan 1992. Men jag ser även fram emot att se Patricia Treib på samma galleri.
Torsdag
Nu omsätter vi teorin från igår i praktik. Alltså gallerirunda med Ebba Adielsson. Vi börjar på Teatergrillens bar som är min bottenplatta när det gäller all utgång i Stockholm. Får en ljuvlig toast med kantareller. Sen blir det en lång promenad. Det som vi båda gillar bäst på vår odyssé är Emma Jönsson på Saskia Neuman Gallery. Fina små broderimålningar på svart tyg som är lika lekfulla som vassa. Annars är mycket ganska fult och tråkigt.
Vi hinner även med ett besök på Tosto, lyxpizzerian innanför Sperling & Co. De har ett showcase med Swedish Stockings. Strumpbyxor är ett för mig okänt fält, mer än när jag försöker tråckla av dem från min kvinna, men jag lär mig att det är mer komplicerat än så. De ska inte vara för sexiga, säger en designer till mig.
Den poängen är svår att begripa med ett så sensuellt plagg, men jag accepterar.
Återvänder till Teatergrillens bar där kvällens galleriminglare samlas för en After Art under Gustav Ressles ledning. Jag pratar en stund med bland annat Ebba von Baumgarten och paret Birnbaum. Fina människor. Konstvärlden har varit min hemmahamn sedan tidigt 90-tal och jag trivs verkligen i denna krets. Det är många smarta människor som samlas kring det finaste mänskligheten skapat: konsten.
Efter ett långt arbetspass (klockan 7–21.30 på NKS förlossning) kommer min älskade Anna till baren. Vi cyklar hem i natten efter hennes ranson av två glas vitt. Hinner även med nattamat på vår lokala Max. Mums.
Fredag
Min kvot vin under torsdagen gör det tufft att stiga upp tidigt och cykla in till Kry för att mäta blodtrycket. Men jag gör det och får godkänt av min sjuksyster. Fikar med Pontus Frithiof på Kung Carl och sen blir det en härlig lunch med Stephan Ekbergh på Riche innan jag hojar hem till förorten.
Ser ett halvt avsnitt av hajpade Lanterns på HBO Max innan jag somnar. En usel serie. Läser nyfiket Jens Liljestrands recension av Rikslikaren. En ”rasande” vidräkning av Dagens Nyheter från 1964 fram till idag. Den måste jag läsa, liksom Jomshofs bok om islam, Kafir. Ingen av dem finns tyvärr på BookBeat, men böcker som är svåra att få tag på blir automatiskt intressanta.
Lördag
Tränar och städar. Två nödvändiga, men i grunden ganska trista sysselsättningar. Skriver klart veckans dagbok och arbetar med Mina drömmars hotell. På kvällen blir det parmiddag. Underbart.
Viggos dagbok: Google-betygen har blivit krogarnas nya dricksfälla
En vanlig arbetsvecka rymmer mer än man tror. En allt mer skamlös krogvärld där både dricks och femstjärniga Google-betyg ska pressas
