En vecka med skärgårdsliv på Utö, gamla vänner, Trustortjuvar, gymilska och Christopher Nolans Odysseus. Viggos dagbok cyklar genom sensommaren och konstaterar att Stockholm är som bäst när man både får lämna och återvända till staden.
Viggos dagbok kliver i land i den Sverigedemokratiska drömmen
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag – tillbaka på gamla gator
Jag äter middag på Måsen med min äldsta son Ib. Måsen är restaurang Kanons systerkrog under bar himmel på Torkel Knutssonsgatan, granne med Münchenbryggeriet och Mariaberget. På det senare har jag bott i knappt 20 år.
Att återse de gator jag trampat och cyklat på under en stor del av mitt liv är alltid roligt, men lite sorgligt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar Södermalm. Det gör jag, även om jag aldrig kommer att återvända. Det är viktigt att avsluta saker, tycker jag. Och att aldrig gå i samma fotspår mer än nödvändigt.
Maten på Måsen – grillad kebab, majs, pommes och lammkotletter – funkar fint. Personalen, ett gäng snygga killar och några tjejer, är flink och snabb. Det har berättats för mig att många hipsters och influencers hänger här, men jag ser ingen jag känner igen.
I mitten av september stänger krogen. Den kommer kanske tillbaka nästa år.
Jag håller tummarna.
Måndag – den Sverigedemokratiska drömmen
Vi tar pendeln till Waxholmsbåten mot Utö. Varje gång jag närmar mig Stockholms skärgård slås jag av att jag går in i den Sverigedemokratiska drömmen. Antalet nysvenskar reduceras redan på båten till ett minimum och när man stiger i land är kvinnor i slöja lika vanliga som isbjörnar på Stureplan.
På Utö finns det inga lås på de 400 hyrcyklarna. Colin Nutley har regisserat flakmopederna som kör omkring.
Precis när vi stiger i land träffar jag Metrolegenden Eric Ljunggren, den enda person jag räknade med att träffa när vi bokade våra två nätter på Airbnb. Vi bokar snabbt in en träff med Ljungan och rosévin nästa dag.
På kvällen är det karaoke hos vår granne Bykrogen. Det är vansinnigt högt, men jag lyckas somna ändå.
Nöjesguiden var världens mittpunkt – nu är sagan över
En gång var Nöjesguiden den självklara mötesplatsen för alla som ville upptäcka det nya. För Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling blev tidningen
Tisdag – Ted Gärdestad och gamla rekryteringar
Vi cyklar till Utös sydöstra sida och badar på Stora Sand. Det är svensk sommar när den är som i en sång av Ted Gärdestad. Vattnet är inte iskallt, 19 grader med god vilja. Turen på knastrande grusvägar över väldiga skjutfält är hisnande vacker.
På eftermiddagen spanar vi in familjen Ljunggrens vackra trädgård och skryter om våra bästa rekryteringar som avdelningschefer på DN. Jag: Fredrik Strage. Eric: Viktor Barth-Kron.
Sedan äter vi middag hos Annas dotters pojkväns föräldrar. De bor på en kulle framför en våtmark som kronprinsessan Victoria har välsignat. Dricker förstås lite för mycket vin. Äter ljuvlig indisk kyckling.
Onsdag – tillbaka till civilisationen
Vi tar båten hem till civilisationen. I Sköndal fixar jag pannbiff och kokar potatis. Anna gör såsen innan hon åker till jobbet som barnmorska på NKS.
Torsdag – tjuvar i fina kostymer
Tittar på Trustorhärvan på Netflix. Suveränt fixat av filmens regissör Karin af Klintberg. Jag får några förklarande pusselbitar till i denna tjuvarnas sista dans.
Men det är förstås obegripligt att någon (Joachim Posener) vill leva sitt liv utan sitt barn i slummen i Brasilien. Men vi gör alla våra val.
Huvudrollsaktörerna försöker förstås förklara sina brott med många fina ord, många skratt och enstaka tårar. Men de undkommer inte sanningen: de är blott tjuvar, om än i fina kostymer och en gång bakom Napoleons skrivbord. Vissa är mer skamlösa än andra. Blott psykopater kan sova gott om natten med sina brott i minnet.
Cyklar in till stan och spelar in podcasten Avlyssnat vid bord 28 med Claes de Faire. Vi pratar om reklamlegenden Björn Larsson, som gick bort alldeles för tidigt. Vi minns en man som satte uppgiften framför sig själv. Så vill jag också bli ihågkommen. Men jag tvivlar på att jag lyckats.
Fredag – gymmet vinner över löpningen
Tränar på Nordic Wellness. Jag har bestämt mig för att lämna löpningen och återgå till gymmet. Förstår mig inte på människor som ockuperar en träningsstation genom att sitta bredvid den och stirra i sin lur mellan övningarna. Men jag måste acceptera detta eftersom jag inte vill att inbördeskrig ska utbryta.
Lördag – Nolan, Odysseus och 500 personer under 30
Vi ser The Odyssey på Rigoletto. Jag saknar humorn i Nolans version. Huvudpersonen har ett tungsinne som jag inte känner igen från tidigare filmatiseringar och tv-serier. För mig är Odysseus en hjältesaga med ett frejdigt humör.
Saknar alltså cyklopens rop på ”Ingen”, men gillar att historien om jakthunden Argos har fått så mycket plats i filmen. Minns min vän Jims hund Argos. Lojaliteten mellan ett djur och en människa är ett fint band, även om det är mig främmande.
Efter knappt tre timmar i biomörkret, där man kan beställa en öl via en QR-kod, försöker vi besöka min sons nya arbetsplats Basta i Åhlénshuset. Men kön är för lång och långsam.
Det blir i stället generös pizza och ljuvliga grillspett på Bananas på Katarina Bangata. Det är vi och 500 personer under 30 år som trängs ute och inne. Köttet är fint grillat och pizzan gör jobbet. Pigg servis och skön stämning.
Sensommaren i stan är här. Underbart.
Northvolt-fiaskot krossade min tro på elbilen
På Zakynthos skulle Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling tänka på sol, bad och havssköldpaddor. Berättelsen om Northvolt
