Politik, hotellhistoria, dyra fiskar och bra drinkar. Viggos dagbok rör sig mellan riksdagsvalets trams, romanresearch och ett Stockholm som sakta regnar in hösten.
Här är de svåra frågorna jag saknar i riksdagsvalet
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Jag och Anna tittar på SVT:s utfrågning av Jimmie Åkesson. De är på ett slott i Sölvesborg och den statliga televisionens nya fynd William Brynolfsson har fått följa med och göra ännu en enkät på stan som ska vara rolig. Och ja, det är faktiskt kul att Åkessons favoritpizza heter Kristianstad. Just pizza är extrakul när det gäller SD eftersom en av de första böckerna om SD hade namnet ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza”. Ett drömcitat som författaren Niklas Orrenius fick av Mattias Karlsson.
Det som är trist med årets valrörelse är att den mer än tidigare handlar om att vi ska protestera mot att 20 procent av befolkningen röstar på SD. Jag kan leva med SD i regeringen, men det är uppenbart att många hellre väljer en väldigt udda rödgrön röra än att låta Jimmie Åkessons gäng få några statsrådsposter. Jag tror det är farligt att avfärda en så stor del av vår befolkning med argument som rasism, fascism och liknande.
Sverige har väldiga integrationsproblem. Konkret innebär det att män vägrar att låta sina kvinnor behandlas av manliga läkare eftersom det strider mot deras religion och värderingar. Det kan vara allt från att de inte får äta p-piller mot mensvärk till att vägras manlig tolkhjälp på telefon vid läkarbesök. Undersökningar visar att var femte ungdom lever med oskuldskrav. Jag pratade med en kvinna i sommar som arbetat länge med SFI. Hon sa att ingen av hennes kvinnliga elever skulle kunna ta av sig sin slöja utan att bli utstött ur sin familj. Jag tror att siffran 240 000 unga människor som lever i hedersförtryck är i underkant. Det är sådana här frågor som jag saknar i debatten. Hur ska personalen agera när män hindrar dem från att ge den bästa vården? Dessa frågor tycker jag att partiledarna borde ha svar på.
Själv kommer jag att rösta på Moderaterna eftersom det är ett kulturbefriat parti som hyllar den enskilda människans frihet. Jag kommer inte att rösta på SD eller KD eftersom jag uppfattar dem som kulturpartier som vill pådyvla människor värderingar och en tro på en högre makt. Dessa val vill jag göra utanför partipolitiken. Jag känner mig också nära Socialdemokraterna, men väldigt långt från dess samarbetspartier. Att Magdalena Andersson inte vill berätta vem hon helst vill samarbeta med tycker jag är väldigt oärligt. Här högaktar jag Ulf Kristersson, även om jag tycks ganska ensam om detta.
Måndag
Lunch med David Ingnäs på Riche. Han lär mig hur man spekulerar i aktier. Den viktigaste lärdomen är att det är små steg som gäller. De som vill femdubbla sina pengar på ett år kommer att förlora allt. Jag önskar att jag begrep mig på aktier, men det är för abstrakt för mig. Tur att det finns indexfonder.
Läser Therese Bohmans kortroman Kammakargatan på två timmar. Den hade gärna fått vara fem gånger så tjock. Författaren är alldeles för snäll för att bli en riktigt bra författare, men ibland vill man som läsare bara cykla utför en nedförsbacke.
Google-betygen har blivit krogarnas nya dricksfälla
En vanlig arbetsvecka rymmer mer än man tror. En allt mer skamlös krogvärld där både dricks och femstjärniga Google-betyg ska pressas
Tisdag
Tränar och skriver artiklar och romanen Mina drömmars hotell. Lyssnar på NY Times-podcast om Donald Trumps assistent Natalie Hart och Expressens Krimrummet om Fagersta. Bägge är sjukt bra. Ser fram emot att läsa Maggie Habermans senaste bok om Trump.
På kvällen tittar vi på TV4-utfrågningen av statsminister Ulf Kristersson. Den ska hålla på i tre timmar, men vi orkar bara med en halvtimme eftersom det är så uselt. Meningslösa frågor om hans vad och annat helt oviktigt. Varför ställer partiledarna upp på trams? Det bara göder politikerföraktet.
Onsdag
Gillar SVT:s partiledarintervjuer. Det är kul när Nooshi ska förklara hur kapitalismen ska avskaffas och säger att många företagsledare vill att hon ska ta över. Svaret är att SBAB ska få nya ägardirektiv och självfallet kan hon inte nämna en enda företagsledare vid namn. Men Nooshi ska ha cred för att hon adresserar frågan om att unga människor inte kan få en egen bostad. Det är hennes lösningar jag är skeptisk till.
Torsdag
Äter lunch med Camilla Stomberg på Hotell Kung Carl. Hennes mormor Annie Jönsson drev hotellet på tjugotalet tillsammans med sin man Olof. De flyttade hotellet till sin nuvarande adress på Birger Jarlsgatan 1925. Och vem tror ni lärde Annie Jönsson hur man skulle driva ett hotell? Wilhelmina Skogh. Det är sådana historier som ska landa i min roman Mina drömmars hotell.
Fredag
Äter middag med min älskade Anna på At Six på Brunkebergstorg. Tycker att min piggvar borde ha varit lite större med tanke på priset på knappt 500 kronor. Blir också lite sur när min matjessill anländer till bordet före min snaps. Men smaken och upplägget är det inget fel på. Det är ruskigt dyrt att äta middag på Petter Stordalens finaste affärshotell i Stockholm, men som tur är tar Hotels.com en stor del av notan.
Vi går vidare till G.A.T. på Gustav Adolfs torg. Detta är Stockholms bästa cocktailbar, anser jag. Suveräna drinkar, men också en underbar stämning i den sanslöst vackra lokalen. Plus även till personalen som verkligen tar sin uppgift på allvar.
Lördag
Läser Katarina Wennstams succébok Döda kvinnor förlåter inte. Tycker att den är lite träig tills jag kommer fram till Sveriges första legitimerade kvinnliga läkare: Karolina Widerström. Beskrivningen av kön utanför hennes mottagning är världsklass.
Ösregnet över huvudstaden indikerar att de ljuvliga sensommardagarna är på väg att ta slut. Det har varit en underbar vecka. Den ska jag tänka på när staden förlamas av is och snö om några månader.
En snäll dansk, en girig greve och alldeles för mycket vin
Däremellan hinner Viggo diskutera AI med en dansk, reta sig på dålig tv och konstatera att vissa miljöer känns som hemma även efter 30 år.
