I spåren av invasionen av Ukraina talas det bombastiskt om frysningar, sanktioner ja till och med en ”finansiell atombomb” i form av att blockera Ryssland från Swift-systemet. Sveriges utrikesminister Ann Linde ses på tv närmast ystert galoppera ut från mötesrummet i Bryssel och fram till den väntande kameran för att meddela att nu är minsann Putin ”sanktionerad”.

Men kommer det få någon reell effekt på kriget i Ukraina? Troligen inte. Putin och hans korrupta elit är vana vid sanktioner och har under mer än 20 års tid spelat byxorna av EU:s och USA:s banker och tillsynsmyndigheter. Framför allt Europas historiska skuld är gigantisk. Våra banker har tagit emot oligarkernas smutsiga pengar med öppna armar och myndigheternas åtgärder har hittills varit västanfläktar. På toppen har flera EU-länder sålt ”gyllene pass” till den som kunnat betala för sig. Så mycket enklare när man ska besöka lyxfastigheterna i London, på rivieran eller spanska solkusten.

Den måttlösa stölden av tillgångar som tillhör det ryska och ukrainska folket har gång på gång granskats och avslöjats av medier i en rad länder, inte minst av organisationerna ICIJ och OCCRP. De inblandade individerna, bolagen och bankerna är väl dokumenterade men EU:s och USA:s åtgärder har varit begränsade. Att de sanktioner som hittills införts varit som myggbett visas tydligt av att Krim kunnat hållas stabilt av Ryssland sedan 2014 samtidigt som förberedelserna för en total invasion av Ukraina kunnat fortgå obehindrat.

Först när kriget väl brutit ut kommer nya sanktionsåtgärder, åtgärder som egentligen borde kunnat införas för flera år sedan.

SVT:s Uppdrag granskning kunde redan 2019 i ett flertal program berätta om det närmast industriella penningtvättsupplägg som Swedbank varit en del av. Miljarder från Yanukovich-regimen, Magnitskij-affären och flera oligarker hade passerat genom banken under flera års tid. Tre år, en miljardbot och ett vd-åtal senare vet vi egentligen inte så mycket mer om dessa transaktioner.

Ett pengaflöde som jag minns särskilt från researchen var miljonbetalningarna som gick till personer nära amerikanska Kalashnikov. Formellt är bolaget helt fristående från sin ryska namne men SVT kunde visa på personkopplingar som ledde tillbaka till Swedbank, oligarker nära Putin och personer högt placerade i det ryska försvarsetablissemanget.

Mig veterligen har ingen svensk myndighet eller åklagare visat något som helst intresse för dessa väl belagda transaktioner. Och de är alltså inte de enda som sticker ut om man säger så.

Annons

”Vad världens ledare borde göra är att tillsätta en oberoende utredningskommission, exempelvis under Europarådet, som får i uppdrag att genomlysa Putins och den ryska maktelitens finansiella intressen. Både idag och historiskt.”

Swedbank själv har valt att ”vända blad” och gå vidare. Banken har gång på gång svarat att de inte ens kan kommentera om det handlar om bankens kunder på grund av banksekretessen. Samma svar har banker i land efter land lämnat efter andra avslöjanden genom åren.

Aggressionerna mot de som trots allt försökt få fram sanningen har samtidigt varit brutala från den ryska sidan. Två exempel:

• Aleksej Navalnyj, som upprepade gånger synat Putinkretsens lyxliv och korruption, har förgiftats och fängslats.
• Den brittiska journalisten Catherine Belton, som i boken Putin’s people minutiöst skildrat uppbyggnaden av den maktapparat, vars militära del nu går in i Ukraina, har stämts i London av flera oligarker och ryska företag.

Till det kan läggas rader av mord, censuråtgärder och juridiska processer i vad som bara kan beskrivas som ett pågående krig mot sanningen i och utanför Ryssland.

Denna konsekventa nedmontering av demokratin, som nu får sitt uttryck i anfallet på Ukraina, skulle kunna få ett effektivt stopp och det skulle kunna ske nu när den ryska invasionen fått allt fler att inse vad som verkligen pågår. Vad världens ledare borde göra är att tillsätta en oberoende utredningskommission, exempelvis under Europarådet, som får i uppdrag att genomlysa Putins och den ryska maktelitens finansiella intressen. Både idag och historiskt.

För att klara detta måste Europas, och gärna andra länders, banker förpliktigas att överlämna transaktionshistorik och kontostatus för aktuella parter. Det kan ske om banksekretessen tillfälligt lyfts och en amnesti införs för banktjänstemän som vill delge information. Ansvariga på bankerna skulle också kunna förhöras av kommissionen.

Målsättningen borde vara att ta fram ett historiskt dokument över den gigantiska plundringsapparaten men också att syna dem som hjälpt till. Resultatet skulle publiceras öppet, gärna ner på kontonivå för alla att ta del av. Särskilt medborgarna i Ryssland och Ukraina.

Resultatet av en sådan kommission hade också kunnat ligga till grund för permanenta frysningar och beslag av tillgångar som i nästa led skulle kunna gå till att återuppbygga ett framtida fritt Ukraina. Det hade också kunnat ligga till grund för juridiska processer mot individer som begått brott eller medhjälp till brott. Och de är många.

Men inte mycket talar för att världens ledare kommer att agera i den riktningen. En sådan kommission kommer förmodligen aldrig att tillsättas av det enkla skälet att Europa har för mycket att skämmas över. Den svenska hanteringen av Swedbank-skandalen är ett tydligt exempel på det.

Realtid_UNHCR.jpg